— EN SKOMAKARES HÄMND. Ett Pariser lejonq
besökte Milano. Hau vände sig der till en sko-
makare för att erhålla nya stöflor, i hvilket afse-
ende man hade rekommenderat sprätten en af de
skickligaste i sitt fock. Skomakaren kom och ele-
ganten framkestade följsede ord: det är mig okärt
att här nödgas beställa stöflor, men nöden bar in-
gen lag. Säkerligen kommer jag att sakna Pariser-
arbete, men gör åt mig så godt ni kan. Skoma-
Karen rodnar och tizer, men tager måtte Efter nå-
gra dagar kommer han med en stöfvel, såsom ban
säger, till prof, Fransossn drager den på sig och
betraktar dess form. Förvånad utropar ban: Herr-
lig, på min ära, allde!es såsom från Paris! Jeg
bede ej kunnat tilltro er det! Skomakeren ber
honom draga af sig stöfveln. Men buru stiger ej
Pariser-sprättens förvåring, då han pu på sin fot
har en ny danssko, som hade varit dold inuti stöf-
veln. Ni är en konsträr, herre! jag beundrar er!p
roper lejonet, Där får jag den andra stöfveln ?
— Den kan ni, för jtmförelens skull, låta göra er
i Paris! svarade skomakaren torrt och gick.
(n. Norrl. Posten.)
— DE SPFEULATIVE DUELLANTERNE. En viss
berr Cop..., rik manufakturägare i förstaden St.
Antoise i Paris, hede länge föresatt sig att intega
middegsmåltiden i sin femiljs sällskap uti det gröna
i Vinrcennes-skogen. Ena söndeg begaf man sig så-
ledes ut i vagn, medförande siifver, äkta porslin,
fint duktyg och allt hr8d som 1 öfrigt erfordrades
för en läcker och komfortabel middeg. Kl. 4 be-
fann man sig till bords, d. Vv. 8., 8tt hvar och en
af gästerna satt i gräset och gjorde, under skämt
ech muntra samtal, beder åt den landtliza festen.
Oförmodadt hörde men ett skott i grantskepet, som
kort derpå fö!jses ef det andra och det tredje. Straxt
derefter såg man tvenne unga män springa förbi ro-
pande: Man slåss dernere! Man slåss! rädda eria
I ögonblicket befann sig den uppskrämda familjen
på benen och tog brådstörtadt till flykten; men ef-
ter en fjerdedels timmes förlopp, då ingenting mer
hördes till, trodde man att faran måste vara öfver
och man beslöt således återvända till det ställe, der
måltiden varit serverad. Der fanvg !ixväl ingenting
annat än några obetydliga lemningar deraf. Silfver,
porslin, duktyg, auvrättnirg, allt hade försvunnit.
Det bebvöfver väl icke sägas, att duellen endast va-
rit en spekulation af nägra tjufvar, hvilken alltför
väl lyckedes dem.
———— ———AA AAA