Junghans, sörjer för att inga hinder från kon-
orets sida inträffa, och att min son utrustas
ill resan, som det anstår vårt hus. Efter dessa
ord vinkade hon de tvenne andra kontorsbetjen-
erna till sig och begaf sig med dem till sins
rum för att öfverse de medbragta räkenskaperna.
Georg stannade qvar i en förvirring och be-
störtning, som för ögonblicket beröfvade honom
all besinning. Hundrade gånger på dagen be-
slöt han taga mod till sig, och för modren up-
penbara sitt förhållande till familjen Hoquevilles,
men förkastade lika många gånger sitt beslut.
Just i dessa dagar hade hon vid era tillfällen
yttrat sig med så stor bitterhet om några fa-
miljer bland de frifärgade, att han med för-
skräckelse tänkte på det motstånd han skulle
röna. Mot aftonen besökte han Hoquevillez och
meddelade dem denna ledsamma nyhet. Msr-
suerite flöt i tårar, men fru Hoqueville, com
Georg vid detta tillfälle underrättade om sin
och hennes dotters inbördes kärlek och försäkran
om oföränderlig trohet, blef så behagligt öfver-
raskad vid denna förklaring, att hon fann sig
lättare i skilsmässan och tröstade de älskande.
Georg tillstod okonstladt, att hans moder var
och borde till en början vara okunnig om hans
kärlek, Men att han Vid sin återkomst, till hvil-
ken tid han vore myndig, intet ögonblick skulle
appskjuta sin förbindelse med Marguerite. Den-
nas ungdom och oerfarenhet gjorde, att bon icke
tydligt insåg. vigten af denna skilsmässa för hen-
nes välfärd, och ett smickrande hopp om fram-
tiden bragte hennes sorg till tystnad.
Fru Graves var imedlertid mycket verksam.
Den förut nämnde embetsmannen på S:t Croix,
vars dotter var bestämd för Georg, underrät-
ade hon om, att hennes son vore nödsakad att
söra en affärsresa till åtskilliga handelsplatser i
Zuropa, samt att hon sjelt inom kort tid äm-
ade sig till Danmark. De unga menniskornas
första möte syntes derföre beqvämast kunna gå