FREJAS FRAMTID. Freja har under den förflutna månaden visat prof på ett så beskaffadt uppförande, att, om v: skulle begagna samma språkart, som hon och hennes vänner, vi skulle säga, att hon öfvergått till en oförskämdhet, så skändiig, att den gränsar till vanvett. Då vi imedlertid icke kunne antaga, att hennes red:r förlorat förståndet, måste någon annan grund finnas för en så utomordentlig besynneriighet, som den, att på det mest ohejdade sätt fara ut emot andra för att de inågon min tilifoga henne detsamma, som hon sjelf gjort i r.kt mått. Vi hafva med flit låtit Freja under denna tid utisväfva, för att betrakta skaplynnet af hennes framfart i alla dess former; bloit då och då med några ord uppbjelpande och rigtande diskussioren. Vi tro dock slutligen tiden nu vara inne, att litet närmare gå Freja på lifvet, emedan det måste vara vigtigt för publiciteten och den irflytelse den utöfvar på allmänna tänkesättet, att veta hurudana organer deraf man har ibland sig. För att kunna göra denna analys, utbedja vi oss läsarens uppmärksamhet för ett par ganska enkla fakta. Det är i grunden blott två punkter, kring hvilka Frejas vulkaniska utbrott hvälfva sig. Den ena består deruti, ait man tillåtit sig draga undan gardinen för hennes hemliga samband med de erkändt ultraistiska bladen, genom att på ett skämtsamt sätt omtala en af mekanikens maehinister. Detta bar retat hr B. till ett oklokt utbrott af häftighet inför publiken, hvarigenom följden endast blifvit, att allmänna uppmärksamheten desto mera vändt sig på hvad hr B. ville hålla hemligt. Och hvad är det nu han utropar? Jo, han påstår, att man begått någonting icke mindre än nidingsdåd, dåd, grymhet, nedrighet, bofstreck, skurkstreck, nidingstreck, och bara streck, allt så vanhederligt, att det aldrig kan repareras ... för hvad? För att man å: skämtet öfverlemnat en viss varelsel Vi fråga au Freja helt öppet och rakt i ansigtet: har hon aldrig — på skämt eller allvar — vidrört personer, inom eller utom publiciteten, och det ej blott i allmänna, utan cck i enskilda, hemlighetsfulla afseenden? Svarar hon härpå Ja, så har hon vidgått om sig, hvad hon behagat kalla ondt hos andra: henne sjelf tillkommer då alla de der snygga substantiverna, hon och hennes vänner slösat på sina fiender. Svarar hon, åter, Nej; så säger hon blott något, som hela den del af allmänheten, som läst hennes årgångar, vet vara fullkomlig osanning. Den andra punkten består deruti, att en af medarbetarne i AB., innan på Freja det anfall gjordes, som till sin slutliga utgåvg för henne nödvändigt måste medföra döden, i afseende på opinionen att vara en liberal tidning, varnade red:rep. Denna enskilda affår hade således att görs endast med de begge red:rernes personer. Under mera lugna förhållanden brukar man verkligen tacka för sådant. Man plägar kalla det mera chevallereskt och ädelt, att göra en krigsförklaring före stridens utbrott, än att öfverrumpla sin fiende, usan att säga till. När man till en varelse framställer det vilkoret: vill du vända åter från den bana af usla kalomnier, ömkliga utfall och redrigbeter af alla slag, hvartill din tidning förfallit, så må det förflutna förlåtas och vi skola ej vidare tala derom; men fortfar du envist på denna stråt, så skall omsider sista förhänget dragas undan för der hemliga alikov, för hvars aftäckande din tidnings existens, såsom liberal, afg oda skäl måste se sig så djupt hotad .. månne då detta icke mera liknar uppförandet hos en öfverseende, en läkare, er, som ända in i det yttersta vill väl, än en, som, i fall meningen varit att förderfva, endast behöft att utan allt föregående avertissement, utan ett ord, utan all varning, genast kasta den politiska azlekinen di: han förtjenade? I stället nu för atttacka för en godhet, som efteråt visserligen visat sig vara SES PEPE See KO