existerar, har länge synts af gemensamheten
åsigter. Men att äfven ett dagligen verksamt bi
bi är till i kroppslig gestalt, finner man dera
att bemälde blad så öfverensstämma i tankeging
ja, till och med i sjelfva orden och uttrycken, at
endast en förutgående muntlig eller skriftli
kommunikation kunnat tillvägabringa den. Stun
dom ser det ut som en och samma person skrif
vit i alla tre bladen, endast med en ringa va
riation i orden.
I förbigående måste vi anmärka, att den äng
slan, hvsrmed de tre bladen sökt dölja si
mystiske tredje person, är en högst misslycka:
taktik. Ingen, som det alåra ringaste känne
dem, skall deraf förledas till den tron, att d
nu hafva någon större aktning för personliga fri
heten, än de alltid tillförne visat, men väl skal
det fästa hela allmänhetens uppmärksamhet der
på, att de obetydliga skiljaktigheter, som visa si;
mellan Freja, Minerva och Biet, icke angå buf
vudsakerna, utan blott några detaljer, hvilka
variation alltför gerna kan vara en förklädnad
för att beslöja likställigheten i hulfvudfrågorna
Uti alla dessa visa de sig så fulikomligt lika, re
formvänner i det yttre och reformfiender i de
inre, att det ligger klart för hvar man, att d
i långliga tider varit besatta af en och samm:
tredje person.
Minerva, Freja och Biet äro nemligen alla tr
vänner till representationsreformen, men blot
till den, som ej låter verkställa sig, en reforn
med siåndsval; om den ene begär ö stånd oc
dena andre 2 eller 3, så äro de dock alla lik:
säkra, eller desto säkrare, att reformen ej går fö
sig. Ea verklig reformvän är för den ene lik:
förhatlig, som för den andra och tredje. Mi
nerva och Biet anfalla de s. k. nationens mär
samt och synnerligen; Freja har blott variera
saken genom att anfalla dem en och en i sön-
der. Det beröm de förre egnat em Lagergren
en Helsingius, en Grapengiesser, har äfven i der
sednar2 genljudit. I näringarne förete de icke
ens i detaljerne någon skiljaktighet; Minerva
Freja och Biet tala alla tre för skrå, alla tre fö!
förbud och för drakoniska tullagar.
I Straussfrågan rusade Freja genast åstad mo
bokens förläggare, ty att skada honom utgjorde der
hufvudsak; ati hon sedermera skiljde sig från
Biet, i fråga Om sjelfva bokens bedömande, miste
anses härrörande af den tillfälligheten, att Frejas
redaktör då gjort bekantskap med en utlänning,
som hade andra åsigter, men som nu sedan har
skiljt sig ur bladet.
Och huru lika äro icke de tre bladen, i fråga
om personliga anfall? De, som aldrig räknat för
rof att anfalla en och hvar, (vare sig förste, an-
dre eiler tredje person, någon som med publici-
tet haft att skaffa eller icke) med den mest o-
hejdade skamlöshet; de, som nominatim beljugit
förläggaren till denna tidning att vara mutkolf,
förrädare, såld åt England; de,som i detta ögon-
blick uttömma alla sina skällsord och invektiver
öfver en af bladets redaktörer, de uppröra
himmel och jord för det man gjort mine af att
blotta en viss persons förhållande till Freja,
hvilket blad under hela riksdagen bar hans får-
ger. Och hur öfverensstämmande är icke deras
logik för att betäcka denna person? De kalla
honom alla tre för den tredje, och påstå att den
tredje är helig. Men han är hvarken den tredje
eller helig, det kunna vi försäkra, och skola äf-
ven, då så behof göres, utreda det.