existerar, har länge synts af gemensamheten åsigter. Men att äfven ett dagligen verksamt bi bi är till i kroppslig gestalt, finner man dera att bemälde blad så öfverensstämma i tankeging ja, till och med i sjelfva orden och uttrycken, at endast en förutgående muntlig eller skriftli kommunikation kunnat tillvägabringa den. Stun dom ser det ut som en och samma person skrif vit i alla tre bladen, endast med en ringa va riation i orden. I förbigående måste vi anmärka, att den äng slan, hvsrmed de tre bladen sökt dölja si mystiske tredje person, är en högst misslycka: taktik. Ingen, som det alåra ringaste känne dem, skall deraf förledas till den tron, att d nu hafva någon större aktning för personliga fri heten, än de alltid tillförne visat, men väl skal det fästa hela allmänhetens uppmärksamhet der på, att de obetydliga skiljaktigheter, som visa si; mellan Freja, Minerva och Biet, icke angå buf vudsakerna, utan blott några detaljer, hvilka variation alltför gerna kan vara en förklädnad för att beslöja likställigheten i hulfvudfrågorna Uti alla dessa visa de sig så fulikomligt lika, re formvänner i det yttre och reformfiender i de inre, att det ligger klart för hvar man, att d i långliga tider varit besatta af en och samm: tredje person. Minerva, Freja och Biet äro nemligen alla tr vänner till representationsreformen, men blot till den, som ej låter verkställa sig, en reforn med siåndsval; om den ene begär ö stånd oc dena andre 2 eller 3, så äro de dock alla lik: säkra, eller desto säkrare, att reformen ej går fö sig. Ea verklig reformvän är för den ene lik: förhatlig, som för den andra och tredje. Mi nerva och Biet anfalla de s. k. nationens mär samt och synnerligen; Freja har blott variera saken genom att anfalla dem en och en i sönder. Det beröm de förre egnat em Lagergren en Helsingius, en Grapengiesser, har äfven i der sednar2 genljudit. I näringarne förete de icke ens i detaljerne någon skiljaktighet; Minerva Freja och Biet tala alla tre för skrå, alla tre fö! förbud och för drakoniska tullagar. I Straussfrågan rusade Freja genast åstad mo bokens förläggare, ty att skada honom utgjorde der hufvudsak; ati hon sedermera skiljde sig från Biet, i fråga Om sjelfva bokens bedömande, miste anses härrörande af den tillfälligheten, att Frejas redaktör då gjort bekantskap med en utlänning, som hade andra åsigter, men som nu sedan har skiljt sig ur bladet. Och huru lika äro icke de tre bladen, i fråga om personliga anfall? De, som aldrig räknat för rof att anfalla en och hvar, (vare sig förste, andre eiler tredje person, någon som med publicitet haft att skaffa eller icke) med den mest ohejdade skamlöshet; de, som nominatim beljugit förläggaren till denna tidning att vara mutkolf, förrädare, såld åt England; de,som i detta ögonblick uttömma alla sina skällsord och invektiver öfver en af bladets redaktörer, de uppröra himmel och jord för det man gjort mine af att blotta en viss persons förhållande till Freja, hvilket blad under hela riksdagen bar hans fårger. Och hur öfverensstämmande är icke deras logik för att betäcka denna person? De kalla honom alla tre för den tredje, och påstå att den tredje är helig. Men han är hvarken den tredje eller helig, det kunna vi försäkra, och skola äfven, då så behof göres, utreda det.