i I prenumerationsmedel, för ett alldeles likartadt
jändamål. Enda skilnaden var, att då de ena
I utgåivos af uppsåtet, så utgåfves de andra at
; I tanklösheten. — Hade Presterskapet i detta fall
t gjort sin pligt, hade det handlat, så bade det
- I förtorkat källan, hvarifrån giltströmmen flöcar,
1 l och gifvit ett fruktansvärdt exempel, huru hel-
I gerån på de värnlösas tro straffas af vakna, öm-
sinta och samvetsgranna väktare. De hade der-
I med icke behöft beröfva sig nöjet att se rege-
ti ringen klandrad och offentliga män upplexade,
ti fall någon ibland dem älskar sådant: ville de
. icke haiva Biet, så stod dem klander och oppo-
-Isition till öfverflöd ej mindre ön nyheter, ja,
-I till och med skandaler, till buds i Dagl. Alle-
handa och Freja. Då källan hade förtorkats, så
, ibade med detsamma allmänheten icke längre va-
II rit blottställd för Straussismens oafvärjliga mord-
I facklor, enär intet allmänt blad vidare kringstrött
dem. De liberala bladen skule, varnade at ska-
I dan, hållit sig inom skrankorna; och diskussio-
Iaen om dessa ämaen hade förvisat sig sjeli
Itill de vetenskapliga skrifterna, dit den hörer.
I Presterskapet underlät detta: det bär således
I hufoudskulden för de kyrkliga skador, Strauss-
I giftet utbreder.n
Likväl är icke artikeln alltigenom så ondsint,
Isom den blir, när den här mot slutet hunnit
larbeta upp sig. Den nöjer sig, under sitt med-
iersta stadium, med att allenast förklara pre-
sterskapet för tanklöst, hvilket är en smisak emot
den gudlöshet, som tillägges detsamma vid ut-
gången. Vi skola äfven härom anföra Bicts ord,
helst de ionehålla några rätt roliga vinkar, rö-
rande bikopjunkturens eget inre tillstånd.
Såsom det framför allt är angeläget om, att
ingen måtte föreställa sig, att det kan vara af
något slags sympathi för sträfvandet tillsanning,
ren sedlighet, frihet och laglighet såväl hos hög
som Jåg, hvilket gör, att presterskapet insupit den
olyckliga vanan att prenumerera på Aftonbladet,
säger Biet visligen: :
Det vore en orättvisa mot Svenska Prester-
skapet, om man sade att det prenumererar på
Aftonbladet, derföre att det önskar nämnde tid-
nings upprätthållande. Det älskar A.B. på sam-
ma sätt som villebrådet älskar jägaren, eller som
en resande älskar röfvaren. Den som aktiar sin
tro och sin christendom helig — och hvilken
prest gör icke det åtminstone i någon grad —
kan väl icke älska den, som söker röfva tron
och plundra helgedomen. Det finnes knappt en
prest i hela landet, som icke skulle de 364 da-
garne på året önska Aftonbladet dit, der pep-
parn vexer. Men när cet Kommer till prenu-
merationstiden, och fråga uppstår: ,hvilken tid-
ning skall jag ha för nästa år?, då blir svaret:
åh jo, jag skall väl ha Aftonbladets, och så
pungar. man ut sina 49 Rdr. Och då man gri-
pit detta tag i börsen, tycker man det vara allt-
för känbart att taga ännu ett — deröfver må
också ingen undra —; man tänker: Biet skail
jag skaffa mig tillgång att få låna; den tidnin-
gen är visst mycket vigtig för att motarbeta
A.B:s destruktionsplaner: det är rätt bra, att
en sådan tidning finnesp; — man önskar oss så-
ledes allt möjligt godt; och — man inbillar sig
att Biet till evig tid skall stå till tjenst för upp-
rätthållande och förfäktande af intressen, som
man anser vitala, och som visserligen i hög grad
äro det, utan att man å sin sida gör något för
att upprätthålla tidningenl!,
Det är ickeså mycket likgiltighet för de kyrk-
liga intressenas upprätthållande, som mera den
mest beskedliga tanklöshet, hvilken härtill är or-
saken. Man tänker: derföre att tidningen Biet
nu en gång finnes, så skall den också allt fram-
gent finnas; och man besinnar icke, att Red.
också för sin del kan blifva trött vid att offra
tid och krafter på försvarande af institutioner,
hvilka de, som saken fråmst angår, så hufvud-
löst lemna åt förstörelse. Man besinnar icke,
att denna liknöjdhet tvingar Red. att skjuta dessa
ämnen i bakgrunden, om än tidningen under
en så beskaffad försoffning från deras sida, af
hvilka den borde påräkna stöd, icke till slut nöd-
gas alldeles upphöra.
Hvad säges om ett sådant hot?
Svenska Biet har nu, som man ser, sökt gifva
skäl för orsaken, hvarföre svenska Presterskapet
tillåter sig begå den ohyggligheten att abonnera
på A.B.; finnande densamma i presternas tank-
löshet och gudlöshet. Få se hvad presterskapet
en gång skall säga om denna Prelaternas förkla-
ring öfver ståndets talrikaste medlemmar. Un-
der tiden — månne icke en enklare och he-
gripligare grund skulle kunna upptänkas för o-
tyckan? Månne den ej skulle kunna sökas deri,
att det stora och egentliga, s. k. lägre Prester-
skapet väl inser, att A.B. strider för afskaf-
fandet af missbruk och falska läror, som inrotat
sig i vissa kyrkoformer; men omöjligen kan finna,
det A.B. vill utrota eller ens skada den sanna
christendomen ?
) Vi få således här den uppgiften, att det var
Aftonbladet, som utgaf Straussboken. Mången har
eljest trott, att det varit hr Hierta, som tryckt
den sednare, likasom han litet derefter med
visshet utgaf Åströms Anmärkningar emot
doktor Strausss mythiska försök vid inlednin-
gen till. den evangeliska historien. Det är eget
nog, att, till vinnande af stöd för sitt hemgjorda
påstående om identitet emelian Aftonbl. och
Strauss (oaktadt mångfaldiga gånger i det förra
influtit anmärkningar emot den sednare), på detta