BIET EMOT PRESTERSKAPET. Vi hade i förra veckan tillfälle att omtala den icke så litet märkvärdiga händelse, att Svenska Biet tillkännagaf sig ämna öfvergifva både presterskap och theologi, och hädanefter i det närmaste endast befatta sig med politik. Till att bestyrka saken, meddelade vi ett utdrag ur Biet; äfvensom vi förmode, att orsakerna till Biets beslut icke i sig sjelfva kunde vara för allmänheten oväntade eller okända. Men att så blifva taget på orden, har till den grad uppretat Biet, att det genast derefter börjat en ry diatrib, hvaraf första artikeln lästes i går, och som icke längre består i det förra beskedliga beklagandet, utan i ett ordentligt hot, -en näpst, riktad på hela svenska presterskapet. Om Biet förut nöjde sig med att belt enkelt öfvergifva en position, som det icke längre fann sig i stånd att försvara, och således blott tog afsked af Presterskapet, så uppstiger det nu rentaf emot Presterskapet; och, såvida man får antaga, att Biet uttalar Prelaturens tänkesätt, så måste man tillstå, att det bidrag till sin inre historia, Biet nu gifvit, tillhör ett af de aldra märkligaste. Hufvudsumman af alla förebråelser, det nu i Tikt mått utöser öfver Presterskapet, går ut på, ait detta understått sig fortfarande prenumerera på Aftonbladet! Ty det är klart, att Presterskapet icke borde hafva sin frihet, att göra detta: och vi förmoda, att en i den blifvande kyrkolagen förbjuder det. Det är, nemligen, en alldeles gifven sak, att Altonblad och Hedendom utgöra ett och detsamma, hvilket besynnerliga förhållande väl ingenstädes står att inhemta i Aftonbladet sjelf, men desto tillräckligare i Biet. Detta går sutligen i sin exstase så långt, att det sätter det nidingsdådet att abonnera på Aftonbladet i jemnbredd med hvad Judas Ischariot gjorde; så att prenumeration derå, rätt förstådd, år af föga annan natur än de bekanta trettio silfverpenningarne, för hvilka Christus förråddes. Slutet blir ordagrannt, ait det just är Presterskapet, som bär hufvudskulden för de pkyrkliga skador, som Straussgiftet utbreder!!! Läsaren döme af följande: Det är vår öfvertygelse och vi tveka ej att högt uttala den: det Svenska Presterskapet är i främsta rummet skulden till de sår, som Strauss slagit och slår den Svenska kyrkan. Om de förut vacklande falla objelpligt, om de otrogne och fritänkarne förhärdas, om de enfaldige förvillas om själsskador lika kräftsår uppstå, om menigheter fanatiseras vid det dunkla isande ryktet ait Antichrist är kommen, på ett sätt, som vi beklagligtvis i Småland blifvit varse — så är det