burits utöfver hvad Ständerna anslagit, för till
godonjutande af de besparingar, som å anslager
möjligen kunde uppkomma, eller för rikets för-
djupande i skuld, hemligen eller offentligen
Och vi fråge då, hvad som väl återstår af all:
de föreställningar, nationen hittills gjort sig, om
beskaffenheten af vårt år 4809 stadgade nya
statsskick? Svaret är icke mer tvetydigt, äfven
för det inskränktaste begrepp, om hvad som i-
syftas med grundlagar, nationairepresentation och
en lagbunden regeringsmakt.
Vi vilje ej slösa ett ord på Riksrättens all
logik åsidosättande motiver för de åtalade per-
sonernas frikännande i det formeila af under-
skrifterna å skuldförbindelserna, och af den icke
för Svenska staten förbindande borgensskrifters
förnyande, m, m. Dessa delar af saken äro så
tillräckligt af Justitie ombudsmannen upplyste
och ligga så inom gränsen för hvarje enskild
affirsmans hedömande, att Riksrättens mening
derom måste för en hvar framstå, såsom endast
det sista och öfverflödiga beviset på rätta be-
skaffenheten af dess pluralitets lagkunskap och
emvårdnad för Svenska lagarnes helgd och för
Svenska folkets rätt och bästa.
Redan i början af våra betraktelser öfver alla
dessa Riksrättens domslut hafva vi yttrat, att
syftemålet med Riksrätts-åtalen aldrig kunnat
vara, att för Svenska folket utkräfva hämnd.
De svage, med kunskaper och sjelfständig öfver-
tygelse njuggt utrustade embetsmän, hvilka, se-
dan de beträdt den olyckliga afväg som dels o-
kunnigbet och missförstånd om lagarnas anda,
deis, och måbända mest, en egensinnig lystnad
efter maktinflytelse, under nära en trettio år
upptrampat, hafva sannolikt icke varit i stånd
att bedöma dess falska riktning och att åter-
föra landets styrelse på den rätta och lagliga
banan. De måste föra den så långt fram på den
orätta och olagliga, att hvar man kunde se att
man kommit på afvägar. Dermed var deras be-
stämmelse uppfylld. Dermed skall en gång äf-
vea nationen vara betjenad, om den sjelf der-
igenom blifvit väckt till besinning af de skrifna
lagarnes oförmåga, så snart icke folkets egen all-
män-anda sprider lif och kraft i desamma. Sjeliva
de financiella uppoffringar, som misstagen och
missbruken erfordrat och ännu möjligen erfor-
dra af det Svenska folket, och för hvilka det ä-
ger en rätt att utkräfva ansvar, hvilken är allt-
för naturlig för att genom Riksrättens dom ännu
helt och hållet vara tillintetgjord, må till och
med åsidosättas. Men åtalen voro en nödvän-
dighet för att uppfylla våra grundlagars bud;
för att inför nationen blotta hela vådan af den
riktning landets styrelse och förvaltning tagit;
för att åtminstone sätta i verksamhet de ringa
krafter, som vårt ofullständiga statsskick förut-
satt, såsom handlande och verkande för sådana
vådors förekommande och aflägsnande; slutligen,
hvarföre icke erkänna det, voro åtalen behöflige
för att visa Svenska folket hela otillräckligheten
af de garantier det äger i närvarande stund; och
att just derigenom visa på en gång all den fara,
som dess representanters alltför länge bysta för-
dragsamhet med en godtycklig statsförvaltning
medfört, genom den djupa demoralisation af
alla samhällets offentligt handlande organer, som
nödvändigt måste utgå ifrån ett förklädt envälde.
Detta, handlande under medvetandet af att ega
t sig rikets lagar, och folkets allmänna tän-
esätt, kan ej annat än upplösa och förderfva
allt hvad det vidrör. Det var om denna fara
— den största, för hvilken ett folk kan utsättas,
som eljest är nog lyckligt att äga mod och kraft
för alt bevara sin sjelfständighet och sin frihet
— det är om denna fara Svenska folket borde
upplysas. Har det skett? Eller, har det skett
örgäfves? Se der hvad en snar framtid skall
atvisa, eller ock, med sina minnen och alla sina
sköna förhoppningar, Sverges söner gå slafvens
öde till möte.
DICT ÖoevmaAr DD EGTERECIT ANDET