händelse af behof, skulle kunna till skuldens beta-
lande användas, finner Riksrätten svaranderne ge-
nom deras rådslag i detta afseende icke hafva gjort
sig skyldige till ansvar och pröfvar derför skäligt
att dem från åtalet i denna del befria.n
Det lönar ej mödan att åter erinra derom, att
Rikets Ständer 4833 afslagit ett begärdt 1iänte-
fritt lån af en million till Trollhätte kanalens
ombyggnad, att de icke heller antagli Kongl.
propositionen, att, i stället för ett sådant lån,
anslå en motsvarande ränta; utan att de en-
dast, i sammanhang med regleringen af kon-
vojmedlen, m. m., på sätt ofvan citerade be-
slut äfven innehåller, öfverlemnat åt Konun-
gen, att å öfverskotten å den deraf bildade han-
dels- och sjöfartsfonden anvisa medel för abe-
främjandet af ändamålet,, etc. Enhvar vet,
huru, i stället för att endast abefrämjan bildan-
det af ett nytt bolag, som erbjöd åt kapitalistin-
tresset tillräcklig vinning, om det blifvit utfördt
öppet och offentligt, Regeringen anslagit icke
mindre än 60,000 Rdr årligen, i 23 års tid, till
ett hemligen bildadt bolag, och dervid förbigått
en del former, som Rikets Ständer gjort till vil-
kor för handels- och sjöfartsfondens disponerande:
Regeringen skänkte på detta sätt åt några en-
skilde personer 4!, million Rdr Bko, för ett fö-
retag, åt hvilket Rikets Ständer ej ansett sig
kunna bevilja en millions lån, och hvilket med
detta anslag, då man beräknade årsanslagets för-
bållande till bolagets ränteutgifter, lärer helt och
hållet kunna utföras, så att nya kanalen blifver
en ren present åt detta bolag. Det ligger nå-
got så djerft i hela denna anläggning, hvarige-
nom statens medel blifvit öfverflyttade i enskilde
mäns fickor, att det säkert skall synas framtiden
oförklarligt, att den icke framkailat af national-
representationen en direkt anmälan om rådgif-
varnes aflägsnande. Men då nu blott den for-
mella delen af regeringsåtgärden blifvit underka-
stad laga pröfning af den instans, hvilken rikets
grundlagar ansett böra döma i dylika saker, skall
allmänheten med desto större förundran finna, att
de rådgifvare, som sålunda för 25 år beskattat
svenska folket med 60,000 Rdr om året, blifvit
befriade från allt ansvar, sll ersättningsskyldig-
het. Riksrätten har, genom sina domslut i dessa
begge målen, icke endast godkänt alla de oform-
ligheter, som vid nämnde regeringsåtgärder pas-
serat, utan ock lemnat utan allt afseende skill-
naden emellan, att med de medel, som under
tiden för Rikets Ständers reglering af rikets in-
komster och utgifter kan förflyta, befrämjan ett
enskildt företag, och att skänka bort statens me-
del för fem sådane tider eller 25 år. Den har
sanktionerat principen, att Regeringen kan för-
bigå de former, hvarunder Rikets Ständer med-
gifvit vissa statsinkomsters disposition, som här,
ibland annat, var ahandelssocieteternas hörande
deröfver), och, å statens vägnar, utlofva anslag
i 25 år, ehuru Rikets Ständer aldrig medgifvit
dem för annan tid, än den: vanliga statsregle-
ringstiden till nästa riksdag. Den har sålunda
ytterligare utsträckt Konungens, redan ide förra
domsluten antagna allrådighet öfver statens in-
komster och medel, ända derhän, att han skullo
ega, utan Rikets Ständers samtycke, att förbinda
svenska staten till betalningar, gällande under
hela generationers tid. Riksrätten bar, genom
dessa begge domar, öppnat ett fält för konungs-
ligt envälde, i fråga om svenska statsverkets och
förvaltningsverkens skuldsättning, hvaraf följderna
äro oberäkneliga; och om en Konung, till följd
af Riksrättens prejudikater, skulle anse sig sjeli-
rådande öfver statens medel och egendom, och
på sådant sätt fortfarande anslå de årliga skatte-
medlen blott till räntor och afbetalningar af
Jån, som han lät upptaga, kunde detta leda till
ett mera hejdlöst slöseri, än någonsin Sverges
historia förut framvisat. Riksrätten har, med ett
ord, gifvit helgd åt det mest vidsträckta god-
tycke, i fråga om rikets skuldsättande, emedan
en konung skulle kunna begagna hvarje inrättning,
hvarje förvaltningsverk, att upptaga lån, som af
staten måste återbetalas, och det för ändamål,
som nationens representanter hvarken pröfvat
nödiga eller ens påtänkt. (Forts. följer.)