lopp, så att vagnen rycktes framåt på Öhemin
de la Revolte. Då prinsen såg, att postiljonen
ej kunde tygla hästarne, satte han foten på de!
ganska låga fotsteget och sprang ut på vägen.
Hans båda fötter vidrörde marken, men språn-
gets hastighet bragte honom ur jemvigt, han
föll och stötte tinningen och handlofven. Sans-
lös upptogs han från vägen och bars in i en
krämares hus. Imedlertid hade postiljonen blif-
vit herre älver hästarne och vände om. Prin-
sen återfick likväl icke sansningen. Man lade
honom på en säng i jordvåningen och skyndade
efter hjelp. En doktor Baumy, läkare i gran-
skapet, var först tillhands att låta prinsen åder,
men utan all framgång. Under tiden hade un-
derrättelsen om olyckan kommit till Neuilly.
Drottningen hastade genast bort till fots, straxt
derefter följd af konungen. Vagnarne, som sto
do färdiga för kosungens räkning, foro efter och
upphunno DD. MM., hvilka, jemte prinsessorna
Adelaide och Clementine, kommo till prinsen,
som numera nästan icke gat något tecken till
lif. Doktor Pasquier, prinseas förste kirurg,
kom nu till ställer, åtföljd af hertigarne af Au-
male och Montpensier. Straxt efler, sedan han
sett såren, förklarade han dem högst farliga.
Man fruktade att hjernsn skulle svälla ut, och
alla syreptomer bekräftade denna fruktan. Det
onda tilltog med hvarje minut. Prinsen hade
icke återfått sansningen, men några förvirrade
tyska ord, som flöto öfver hans läppar, ingålfvo
ett ögonblicks hopp. Konungen hade låtit kalla
de i Tuilerierna till konselj församlade mini-
strarne, och de infunno sig genast i Sablonvilie.
Alla hofvets dignitärer, samt marskalkerne Soul:
och Gerard, skyadade äfven dit. Huset omgals
af skildtvakter. KN 2, då det onda tilltog, lä!
konungen kalla hertiginnan al Nemours, som på
hans befallning qvarstannst i Neuiily och nu
inställde sig. Ingea peana förmår skildra den
sönderslitande anblick, rummet erbjöd, då her-
tiginnana inträdde der. Drottningen och prinses-
sorna knäböjde vid den döeades säng och fuk-
tade den med sina tårar. Prinsarne snyftade.
Konungen stod orörlig med ögonen fästade på
sin sons bleka anlete. Utanför huset ökade sig
den bestörta folkhopen med hvar sekund. Kyr-
koherden i Neuiliy och de öfriga presterna der-
städes hade kommit till Sablonville. Genom lä-
karnes vård förlängdes väl prinsens dödskamp,
och hans ungdomskraft stridde emot den annal-
kande döden, mea utan att kunna besegra den
fruktansvärde fienden. Pulsen började slå star-
kare och andedrägten bli friare, men snart
försvann denna sista skymt af hopp. Kloc-
kan 4 visade sig de tydligaste symptomer af ett
snart slut. Kl. half ö uppgaf hertigen andan,
under religionens tröst, i sin kungl. fars armar
och under sin familjs tårar och jämmerrop. Ko-
nungen kysste den aflidnes panna och drog der-
efter sin gemål in i ett nästgränsande rum, der
ministrarne och marskalkarne voro församlade.
Alla kastade sig till drottningens fötter hvilken ro-
pade: aHvilken olycka för vår familj, men ock-
så hvilken förfärlig olycka för Frankrike! Ko-
nungen nalkades den gråtande marskalken Gerard
och kramade hans hand med ett obeskrifligt ut-
tryck af faderlig sorg, bög resignation och manlig
ståndaktighet. Under tiden hade det furstliga
liket blifvit jagdt på en bår och betäckts med
ett hvitt kläde. Drottningen ville icke stiga upp
i någon vagn, utan följde gående liket till Neuilly,
der det skulle nedsättas i kapellet. För detta
ändamål hade man i största hast efterskickat ett
elit-kompagni af 47:de regementet, för att eskor-
tera tåget. Desse tappre, som åtföljt kronprin-
sen genom aJernportens, defileer och på Mou-
zaias höjder, voro såledas äfven nu bans följe-
slagare. Många af dem fållde tårar. Kl. ö satte
sig liktåget i rörelse. Generallöjtnanten Atnalin
gick framföre den af 4 underofficerare burna bå-
ren; efter den gingo konungen och drottningen
och hela den kungliga familjen till fots. Konun-
gen hade ej velat åt någon afstå rättigheten att
vara den förste sörjande vid sin sonas bår. Efter
ankomsten till kapellet, knäböjde kungl. familjen
vid altaret och drog sig sedan in i sina rum.
Endast kansleren och ministrarne emottogos.
Hofvets hufvudsakliga tanka var nu riktad på
Plombieres, der hertiginnan af Orleans vistades.
Hr Bertin de Veaux, ordonnansofficer hos den af-
lidne prinsen, och Hr Chomel, prinsens lifmedi-
kus, hafva afrest dit. Två timmar senare foro
äfven -hertiginnan af Nemours och prinsessan Cle-
mentine, åtföljde :f mad. Angelet och general-
löjtnant Rumignay till Plombieres. DD. KK. HH.
öfverlemnade till bertiginnan af Orleans bref
ifrån konungen och drottningen. Hertigen af
Aumale har, med en adjutant, begifvit sig till
Pavillon Marsan för att försegla den aflidnes pap-
per. Grefven af Paris och hertigen af Chartres
CNE ETr TUNN RNA PREPARATET SNN
ST AF rm oo a I
