STORBRITANNIEN. Alla försök att beveka de större och mindre possessionaterne i parlamentet till medlidande med de lägre folkklassernes nöd och elände, stranda emot den egennytta, som så länge genom spanmålslagarna sugit folkets must och merg. Storbritanniens. lagstiftare framställa i detta ögonblick ett eget skådespel. De mest bjertskakande uppträden af fysiskt lidande, svält, nakenhet, näringsiöshet — ingenting förmår rubba pluralitetens irom de båda parlamentshusen fasta beslut, att icke släppa de fördelar ur händerne, som den förstått genom monopolier tillskansa sig på den stora massans af nationen bekostnad. Hr mWallaces motion, om hvilken förut varit taladt, att bedja Drottnisgena icke prorogera parlamentet innan landets ställning blifvit undersökt, och någonting gjordt för nödens afhjelpande, blef af Underhuset förkastad med 474 röster emot 49. — Hr Villiers försökte sedermera, ait förmå Underhuset förvandla sig till kommittå, för att taga i öfvervägande spanmilsligarnes upphäfvande. Efter en lång debatt förkastades äfven denna motion, med 231 röster emot 417. Det sednaste bemödandet i samma rigtning, som de båda pyssnämnda, gjordes af lord Brougham i Öiverhuset den 44 dennes. Hans motion gick ut på att nedsätta en komrmitte, för att undersöka det exempeliösa eländet i landet. I ett mästerligt tal, hvaraf tiden icke i dag medgilver att upptaga någonting utförligt, men till hvilket vi en annan deg skole återkomma, skildrade han och bestyrkte med en mingd facta dei siora eländet i manruakturdistrikten. Han slöt med att föreslå spanmålslagarnes upphäfvande, såsom oundgängligt för nödens a;hjeipande. Motionen förkastades med 61 röster emot 14. Den nya tariffea hade erhållit Drottningens sanktion den 9, och trädde redan i verksamhet den 44 dennes. En mängd varor, som legat och väntat på förtullning efter nya tariffer, hade undergått tullbehandling den 41 och 42. Angfartyget, som någon af de nämnde dagarne ankom till London från Hamburg, hade redan ombord till iaförsel fjäderfä och kött, hvilka varor numera enligt nya tariffen äro tillåtna till impori. i Sir Robert Peel hade den 42 i Uuderhuset föreslagit en bill, som hade till ändamål ati bättre betrygga Drottningens personliga säkerhet, än de nuvarande lagarne rörande högförräderi anses göra. Man hade funnit, att elaka och okynniga personer, genom aflossandet af skott eller sigtande med gevär på H. Maj:ts person, sökte skrämma henne, och det var dylika förbrytelser, man ville förekomma genom det ifrågavarande lagförslaget, enligt hvilket den, som på detta sätt förbröt sig, skulle kunna dömma: ettdera till deportation på en tid, som ej fick öfverstiga 7 år, eller ock till fängelse för der tiderymd, domstolen ansåg lämplig, sedan delinqventen förut offensligen undergått kroppsstraff. Ingen röst höjde sig att bestrida förslaget, och billen erhöll både första och andra läsningen :; samma session, den framiades. Man ville till och med genast låta läsa den för tredje gången, hvilket Peel dock sjelf afböjde, för att ej afskärsa tillfälle till möjliga förbättringar. Bean fortfar i sitt påstående, att han ej med pistolen sigtat på Drottningen, utan endast på bjulen af hennes vagn. Han hade varit ledsen vid lifvet, och derföre velat göra någonting, som skulle draga honom inför domstol, och åstadkomma en förändring i hans tryckande och svåra belägenhet. i Enkan efter den berömde Fox afled nyligen : London, 97 år gammal.