nom, och han rusade mot stadsporten, som om
furier hade förföljt hox om.
Under det han så ilade i den friska morgon-
luften förbi trädgårdar och åkrar, tittade han di
och då mellan träden eller öfver gäirdesgårdarne
och såg verkligen blanka lansar och pikhufvor
skimra på afstånd, tätt som en hummelskogz; till
och med förnam han hästitraf och vapepgny.
Forvagnen med den svärjande karlen höll äsnu
utanför stadsporten, som ännu var tillsluten, mev
tornväktarne började redan röra på sig; man såg
dem beställsamt vandra af och an på valien, och
nattposterna 2flöstes, hvilket bådade portarnes
snara öppnande, Höst klappade hiertat i den
gamles bröst, han trädde så nära vallgrafven
som möjligt och ropade an posten deruppe. Den-
ne lyssnade och frågade hvad han ville.
Hållen porten tillstuten,, ropade då gubben
med tordönsröst, som om han velat uti detta rop
uppgifva sin sista andedrägt. Öppnen icke och
stöten i bornet till nödsignal. Hertig Henrik
ligger utanför staden och vill vinna den genom
krigslist, — Håilen galiret nedfäldt och porten
tillsluten, för Guds och Frälsarens skull.
Formennen vid vagnen lyssnade med spända
öron; Men då han var på något afstånd och
gubben Borgentrich hade ropat som i en lur
genom sina sammanhållna händer, så måtte han
icke hafva förstått ropet, ty ban Jade tygela tili
rätta, satte sig upp på sin sadelhäst och hön
sina ögon riktade på porten, hvars öppnande
han väntade i detta ögonblick. Då lyftes linae-
täcket sakta från ena sidan af vagnen och ett
behjelmadt hufvud stack försigtigt fram och tit-
tade it staden; men skildtvakten på muren ha-
de med sitt skarpa öga märkt beskaffenheten af
det misstänkta köpmansgodset, lade sin bössa på
bröstvärnet och fyrade af ett smällande skott på
vagnen.
Imedlertid sprang gubben Borgentrich så fort
ban kunde, längs utmed vallgrafven och till dam-