ripit, men vi ansett böra upprätthållas, kunna i icke ingå på någon modifikation. Hr Printzensköld föreställde sig att rådbusätten, så väl som advokatfiskalen Falkman tagit niste. om rätta förståndet af karteförordningen: . let hade då anstått herr P. att utan arghet framtälla sina skäl inför hofrätten och visa något ; uf den aktning för sina vederparters åsigter, som han äskade för sina egna. I det stället anfaller han herr Faikmans offentliga karakter, för det han dristat anse aktuarien hafva misstagit sig och för det han låtit rätten slita tvisten. Så förfar ju icke !ea kunnig och hyfsad jurist. Hvad skulle väl hofrätten tänka om sådane anspråk på ofelbarhet hos en advokatfiskal i kammarrätten, helst tär hofrätten derjemte fann, att denne gåpåare icke kunde ur rtiksdagsförhandlingarne, den gamla stadgan eller den nya framdraga minsta sannolikhet för det påståendet, att Ständerna velat förändra namnet exception till deduktion? Hofrätten måste ju föreställa sig, att herr P. pretenderade det hofrättens ledamöter, såsom statens embetsmän, också voro förpligtade att, mot eller med sin öfvertygelse, döma efter aktuariens åsigt, :å kärt dem vore att ej af P. stämplas, såsom de der velit förnärma kronans rätt och bästa. Korteligen, vår tanka är, att herr P. bör låta bli att göra andra embetsmän några beskyllningar, för det de i tvistiga fall föredraga en domstols utlåtande framför dess aktuaries, och isynnerhet bör herr P. akta sig derför, då han sjelf har uppenbarligen orätt. Men detta angick herr P. personligen och må då anses af mindre vigt, Annat är förhållandet med den grundsatsen, att hvarje rättskaffens medlem af ett borgerligt samhälle bör vid alla tillfällen göra hvad han kan, för att afvärja en orättvisa. Detta är den förträffligaste af alla kontroller, ty om den rätt begagnas, möter orättvisan en aktor i hvarje duglig medborgare. Man låter icke en orättvisa passera blott derföre, att den ej kostar mer än 2 sk.; man är tvärtom beredvillig att gifva ut 2 Rdr och göra sig mycket besvär på köpet, för att få den rättad. Denna grundsats vele vi låta gälla till herr P:s ursäkt, för det han anställde en obefogad rättegång; men då en aktor, med kronofogden säger: när jag dricker är det rätt, pirump, och i enlighet med denna snygga maxim vill förmena grundsatsens iakttagande, så snart den rör orättvisor, som begås till statskassans förmån, då förtjenar han agas, och då är nödigt att det förkastliga i hans handlingssätt offentligen frarebålles på det försöken att i denna riktning missbruka embetsmyndigheten må i tid stäckas. Det är för Regeringen, så väl. som för enskilda, isynnerhet af vigt, att embetsmännen iakttaga nyssnämnde grundsats, ty de förstå det bäst och komma oftast i tillfälle dertill. Dagligt Allehanda anser oss hafva, åt vår åtgärd att framdraga herr P:s ifrågavarande handlingssätt, gifvit färgen af politisk fiendskapp, då vi dervid nämnt hans tillgörande på riddarhuset, liksom Allehanda anser herr P:s aktorat i tullbalansmålet förtjent af loford och, af vissa orsaker, ej har något att anmärka vid hans aktorat, angående OÖfverdirektören Almroihs vedermälen. Det lärer likväl knappast böra anmärkas, att Aftonbladet aldrig framställt Hr P. såsom någon politisk person och att vi ej heller bordt finna någon politik i hans ifrågavarande skrift till Kongl. Hofrätten, då vi betraktat den snari sagdt som ett tokeri. Men är det icke, detta oaktadt, alldeles rätt att, då en offentlig person uppträder, med så tydlig afsigt att imponera och då bans ställning väl borde gifva någon vigt åt hans åsigter, man då gifver dem, som kunde vara i fara att förledas af hans efterdöme, litet närmare notis om hvem mannen är, och föranleder någon jemförelse mellan hans förra och hans sednare handlingssätt? Detta hafva vi gjort då vi framdragit Hr P:s förra aktorater och hans beteende på Riddarhuset, såsom med det närvarande jemförliga tillfällen för Hr P. att visa sitt devuemang för statens kassakista. Uti tullbalansen må vi gerna medgifva D.A. att Hr P. var sträng i påståendernav, åtminstone mot de underordnade; men det är icke genom stränga Piståenden, utan genom motiverna för dem, genom utredning och bevisning, som en aktor visar sitt allvar. Hvad Hr P:s motiver i tul!balansen duga till, kommer väl att visa sig; hans artighet att, efter andragandet af de goda motiver, som redan af en annan biifvit framdragna, frikalla Hr öfverdirektören: Almroth från all brottslighet i hänseende till uppsåtet, är på sin tid i detta blad tydligen framhållen. —M—— err Prinizensköld genom sitt handlingssätt an-lF l