HANNOVERANERNE. HISTORISK BERÄTTELSE AF WILHELM BLUMENHAGEN. Det var den 23 November 41490, just dagen före Sanct Chrysogeni dag. I den stora, vidtberömda, fria staden Hannover satt, i sitt ståtliga, i forngöthisk stil bygda hus, vid ändan af Östergatan, och hvilket med sitt brokiga, trappformiga och med många väderflöjlar försedda tak tycktes vilja täfla i höjd med den gent emot liggande S:t Egidii-kyrkan — derinne satt, säger jag, rådsberrn och stadsbyggmästaren, herr Christopher Withusen, just vid bordet, för att intaga sin middagsmåltid. En blick in i rummet och en annan på det runda, väl serverade bordet satte det utom allt tvifvel att ju herr Christopher hörde till sin tids förmögnaste och mest ansedda borgare. En blick på herrn i huset öfvertygade äfven genast att han sjelf visste med sig huru ansedd han var bland sina med. borgare, att han ganska väl förstod uppskatta den rikedom, som genom arf, idoghet och fort satta handelsspekulationer kommit under han: tak, samt att han lät sig angeläget vara att för fäkta så väl sin egen rang, som sin fädernestads ära och sjelfbestånd. Inga simpla kalkväggar eller lerflisor med på målade dvergfigurer, harar, väderqvarnar dc dylikt, allt i blå färg, sårade här med sin: vi driga, usla grannlåt ögat och konstsinnet, såsom vanligt var i simplare borgarehus den tiden nej — dyrbara tapeter af rödt läder, rikt ge nomvirkade med guid, nedhängde här från take ända till det bruna, bonade golfvet, och fler: höga och breda skåp, konstrikt utarbetade och försedda med bildhuggerier af löfverk, blommo och englahufvuden med pussiga kinder, sam sirade med blanka messingsbeslag, antydde ei derinnanför förvarad rik skatt af fint linne oc! silfver, hvilket allt man plägade inläsa i sådan