DÖPELSE-AKTEN. ETT HISTORISET ÄFVENTYR FRÅN SLUTET AF DE1 ADERTONDE ÅRHUNDRADET. I En mörk, stormig, Decemberqväll för omkring sjutti år sedan satt en ung prest, i dystra fun: deringar, uti ett litet kyffe till vindsrum, beläget långt upp på norr, här i Stockholm. Reg. net piskade på det lilla fönstret, som var sön dersprucket på ett par ställen, så att ohimme lens vatten, kallt och otrefligt, trängde sig ir genom rutan och blötte ner några latinska auc torer, hvilka hade fått sin plats i fönsternischen Inne i rummet var ruskigt och . kusligt. E: enda liten brasa hade blifvit upptänd derion om morgonen. Men kommaren var i sig sjel kall, och dessutom voro fönster, dörr och pa nelningar försedda med diverse sprickor, genon hvilka den lilla värmen som varit, längesedar hade gått sin kos. Frusen och dyster satt prest mannen vid sitt skrifbord, som han: hade dra git fram midt på golfvet, för att ej få sina pap per. nedstänkta af de regndroppar, dem storma dref in i kammaren. Utom deita bord, hvar ena fot var för kort, så att den understödde af tvänne pergamentsband af Curtius och Corse lius Nepos, bestodo möblerna af två fankiga träd stolar och en smal sing... Rummet var för öf rigt ett at dessa mörka, små, unkna näster, son företrädesvis äro omtyckta af råttor, spindlar oci dylika agreabla varelser, hvilka, till råga på all annat ondt, bruka inqvartera sig hos den fattig och troget biträda olyckan och nöden att göra han lif vedervärdigt.