— Etfterföljande relation om länsstyrelsens i Wenersborg åtgärder med hänseende till kronoutskyldernas liqviderande med privatbankssedlar och om Regeringens i anledning deraf fattade beslut förtjenar en serskild uppmärksamhet. Det var lätt att förutse det privatbankernas sedlar skulie uttränga riksbankens i landsorterna, så snart man medgaf berörde banker rättigbet att utgifva sedlar på de smärre valörer, som i dagliga liqvider allmännast begagnas, en mesyr, på hvars sannolika föjder detta blad, under sistiidne riksdag, åtskilliga gånger fäste allmänna uppmärksamheten. Di imedlertid sakerna nu på vissa orter kommit derhän, att uppbördens indrifvande i riksmynt icke kan anses möjlig, synes den åtgärd länsstyrelsen i Wenersborg vidtagit, nemligen, att i uppbörd mottaga privatbankernas sedlar, såsom panter mot interimsqvitto, hafsa varit den enda tänkbara utväg att med minsta omväg taga in kronans intrader och skydda allmogen mot agiotering, hvilken vi förmoda att ingen uppbördsman, efter det: af länsstyrelsen för liqvider i ränteriet öppnade tillfålle, lärer tillåta sig. Herr af Wingård har, som man a! Regeringsbeslutet finner, undvikit att lita Reg röja någon bestämd åsigt om saken, och vi förmoda att öfrige Konungens Befallningshafvande färstå denna och så många andra liktydiga vwinkar, att hvar och en må sköta sig sjelf så god ban kan och icke faila Reg. besvärlig med be. gäran om något positivt besked. Nog hade de eljest kunnat gå an, att Reg., med hänseende til den vanliga marcben för utmätning och panter försäljning, förklarat huruvida den ansåg privat bankssedlar tills vidare lika goda med andra panter, samt Jänsstyrelsens åtgärd att realisera dessa panter på genaste vägen, lika god som det vanliga sättet att försälja dem på auktion inom orten. Relationen lyder så: Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Weners. borg hade i skrifvelse den 42 sistlidne Mars hos Regeringen anmält, att då i altmänna rörelsen inom Elfsborgs Jän alla privatbankernes kreditsedlar vore i omlopp och synnerligast Wermlands, Örebro samt Smålands till sådan mängd att med visshet kunde antagas, det mer än hällten af sdelstocken i länet utgjordes af sådant sedlar, hvadan uppbördsmännen nödgats emot taga dessa sedlar vidkronoutskyldernes liqvide rande, helst eljest de skattskyldige skulle betun: