nande åt en verklig folkrepresentation inom land-
skapen. Ännu flera uppdrogos deråt af Lands-
lagarne. — — 1 sitt äldsta skick visar sig den-
na representation vid Domareval och i Lands-
lagarne, vid Häradshöfdingeförslagets uppråttan-
de; äfvensom i det rörande bevillning, uti den
yngre redaktionen af Södermannalagens Konun-
gabalk befintliga stadgandet. Tolf män inom bhun-
daret utsågos af Länsmannen att välja Domare.
Tolf af häradet valde män egde, enhgt landsla-
garne, att, jemte Legmannen, till Häradshöldinge-
embetet föreslå tre män, af hvilka Konungen
nämnde en. Bevillnings fastställande uppdrager
Södermannalagen åt Konungen, Biskopen och Lag-
mannen samt de bäste och klokaste män i hvar-
je lagsaga. Af dessa stadganden är det sistnämn-
da i alia afseenden minst bestämdt. Det upp-
lyser hvarken om antalet af bemälda, bästa och
klokaste män, eller om valsättet. Samtliga öf-
verensstämma dock beraälda stadganden deruti,
att de omtalade, för tillfället utsedde, represen-
tanterne valdes hvarken utur, eller af, särskilda
stånd. Både valbarhet och jemväl vairätt, så
vida denna ej var Konung, Biskop, Lagman el-
ler Länsman öfverlåten, tillkom hvarje sjelfstän-
dig medlem af fridsförbundet, såsom sådan.
Det bör härvid särskildt anmärkas, att Lands-
lagarnes stadgande om Häradshöfdingefirslaget ut-
gör ett enstaka undantag från den uti samma
lagar föröfrigt, i fråga om folkrepresentation in-
om landskapen, iakttagna rezeln, nemligen att den-
na representation i bestämda törhållanden skul-
le utgöras af personer utur särskildta stånd;
hvarvid genast möter oss det sedan så ofta å-
terkommande förbållandet mellan frälse och o0-
frälse, nemligen att antalet af hvardera bör vara
Lika stort.
Lagmansförslaget skulle, enligt dessa lagar, upp-
rältas af Biskopen med tvenne å klerkernas väg-
nar, samt tolf af allmogen valda min, nemligen
sex hofmän (frälsemän) och sex bönder.
Bevillnings fastställande uppdrages i KBr. af
d. 7 Apr. 4346 åt Biskop, sex riddare och sex
af allmoges. Landslagarne namna Biskop, Lag-
man, sex hofmän och sex af allmogen, uti hvarje
lagsaga. — — De i Lagmansvalet deltagande två
klerkerne valdes, såsom hela sammanhanget vwi-
sar, antingen af Presterskapet, Kapitlet eller, å
ståndets vägnar, af Biskopen. Presterne voro i
allmänhet de förste, som afsöndrade sig till ett
särskildt stånd. Tendensen till afsöndringen var
gifven i deras förhållande till Romerska stolen.
De i Lagmansvalet deltagande frälsemän och
bönder valdes gemensamt af lagsagans allmoge:
ett namn, som här tydligen betecknar både fräl-
se och ofrälse lekmän. Huruvida bevillnings-
män också valdes samfällt, eller om frälse och
ofrälse, hvar för sig, valde sina ombud, kan ej
med visshet afgöras. Analogien med stadgandet
om Lagmansvalet föranleder att tro lagens me-
ning vara, det valet borde förrättas gemensamt.
Den under fjortonde och femtonde århundrade-
na allt mäktigare, af de andliges efterdöme upp-
muntrade, samt vid de lag- och regellösa Herre-
eller Riksdagarne utbildade Ståndssöndringen gör
deremot sannolikt att, om dylika val verkligen
kommit i fråga, frälsemännen särskildt valt sina
ombud, och öfverlåtit åt allmogen att välja för
sig. De fremmande Konungarne och de Sven-
ska magnaterne öfvertogo dock i allmänhet sjeif-
ve de funktioner, lagen anvisade bevillningsmän-
nen. Desse blefvo således alldeles öfverflödige,
och följaktligen äfven välen.q
Vi skola i det följande framställa historiken
om huru en representation ö ver hela svenska riket
uppkom och utbildade sig. (Forts. e. a. g.)
