både kan uppvexa och är att hoppas. Skulle någon Svensk man finnas, som icke af fullaste varmaste hjerta erkänner den outsägligt stora förbindelse, hvaruti nationen för detta står hos Hr Biskopen? Skulle någon verklig Svensk finnas, som härför kunde håna honom? En Straussisk hedning kunde kanske göra det; visst ingen annan. — Det var naturligt, att H. M. Konungen icke kunde låta den man, som beredt, och så beredt, 2:ne hans sonsöner till deras första nattvardsgång, blifva utan ett vedermäle af sin både ynnest och tacksamhet. Ett sådant i penningar, en dusör, borde väl sjelfva Aftonbladet begripa ej här var på sin plats. Något annat, som kunnat vara passande, lärer sjelfva A. B. ej kunna till föreslående uttänka. Hr Biskopen erhöll såtedes Kommendörsstjernan, en utmärkelse som alla Biskopar förr eller sednare vanligen vinna, och den enda som Hr Biskopen kunde mottasa. Var detta besynnerligt? Skulle niågon annan än ett Aftonblad deröfver kunna tilJåta sig ett hån?x Man måste känna sig stå på en rätt vacklande grund, då man kan förhetsa sig till att skrifva så. Då sådant, som här är i fråga, nödvändig skulle betalas — hvilket vi knappt trott behöfvas — kanske had: då presenten af ett Porträtt varit lika så bra: hvilket vi ej nämna derföre, att vi vete något speciellt ansigte nu just att bortgifva, men blott emedan Sv. Biet provocerat oss till att uppgifva pnågot annat. OO ————n TV NRO