men se rodden gjorde mig :så trött i dag, det är grufligt varmt här. — ja, ja sade. !Troberg, du behöfde nog sofva stackars pojke, ty du sliter ändå en bund, alltsen kapten började supa så förb—nat mycke, det är ändå synd om kapten, ty det är en bra kapten, men se nu super han allt för mycket och-dricker grogg dagen i ända; det är, säger han, för att akta sig för koleran, som han är rädd för som stryk. Den der vackra briggen, som vi mötte vid höjden af Port Dauphin hade mistat halfva besättningen i den sjukan, som går, som den vore rasande, i Calkutta — dit skola vi också — och när sjukan gick så bra då, så blir hon allt värre och värre i denna årstiden; om tre månader äro vi der och då är värsta tiden — det är den sjukan som gör kapten rasande. Ah ja sade gossen, visst får jag arbeta, men hvad gör det, jag är godskelof bland ärligt folk — nja det är du, sade T:oberg och steg upp. Nåh Troberg,, frågade gossen och kastade en skälmaktig glad blick på sin mentor, ;nå Troberg, har ni hait skam utaf mig, sedan ni svarade för mitt uppförande? Nej min gosse, nej visst inte, men jag har ofta varit rädd att det skulle gå för fanders med dig, du är mig en halsbrytande dumdristing — då det stormade så bra, när vi gingo förbi kap, så låg du uppe i tacklet och bärgade segeltoppar i en storm, der jag och andra skulle flugit bort som småfoglar. Då tänkte jag ibland — adjö med den der våghalsen, men du äntrade ändå ner du, och det var rätt bra, Det hade inte varit just roligt att kasta ut hönsburen och bräder åt dig — då är det slut med strunten, när det gått så långt. Meny afbröt gossen, Troberg lofvade mig ju att föra mig till ett landställe, hur går det? — Jo, jon svarade den tilltalade, jag låt bara dig sofva ut en smula, för si det bär bra uppåt mi du tro, fastän det intet just är så lingt frår herr Westers gård.n