RIKSRATTETN, Tjnugusjunde målet, Om grundlag:vidrigt ingårgen borgen å Statens vägsar för å St. Barthelemy-kassans vägnar utgifna obligationer. I (Forts. fr. Lärdassb!.) ; I anledning af det förut meddelade Justitie-ombudsmannens slutpåstående (se lördagsbladet) ateu Friherre Stjerneld, en slutförklaring. bvari He Ihre sig förenat. I denna slutförklaring bestrider Frih. Stjerneld helt och hållet tillämpligteten af g 76 Regeringsformån, på ifrågavarande mål. Han yit rar i snledning dersf följande: Såvida en åtfärd skall innefatta förbryte!se emot oftanämnde 76 Regeringsformen, erfordras icte allenast tillvaron af en obestridlig egkuldsättning (hvilket förhållande jag tror mig hafva visat här ej vara för handen) utan äfven, enligt lagbudets bokstafliga innehåll, att den förmenta gälden obestridligen belaster Riket, det vill säga: stadnar på Rikets — ej på någon annans — acsvar och betalnings-skyl dighet. Med afseende härå beböde jag nu, till undan rödjande af den emot mig väckta anklage!se för grundlagsbrott af nyssnämnda art, alienast åberopa det af Hög!cfl. Riksrätten nogsamt kända förhållande, hu rusem vid sistförflutne Riksdsg, sedan till Rikets Ständer framställning blifvit gjord angående visse Kabicettskassans behof och förbindelser, dervid bland annat kassens omförmälda garanti för Kolsnial-Departementets skuld är vorden serskildt uppgifven, — Rikets Sänder, lårgt ifrån att anse sig ens utur moralisk och politisk synpunkt, mindre i lagligt hänseende, försundne till någon ansvarighet för Kabinettskassans nu ifrågavarande, eller öfriga uppgifne transaktioner, fastmera vägrat allt anslag för dess: behof; utaf hvilket Rikets Ständers beslut, huru be!st detsamma än må bafva tillkommit och biifvit moti veradt, åtminstone det är en klar och oemotsöglig följd, att man i närvarande stund ej kan påstå det vara utredt och gifvet, att Ksbinettskassans borgens förbindelse verkligen tillhörer och belastar Riket. Likväl måste äfven denna omstävdigbet vara, ej bloti uppgifven-och förutsatt, utan lagligan styrkt, innan ett åtal angående öfverträdelso af 76 Regeriogsformen kan med befogenhet väckas och fullföljas. Ehuru således Höglofl. Riksrätten lärer finna Rikets Ständers ryss anförda beslut ovillkorligen ligga i vägen för Hr Justitie ombudsmannens talan i dennå del, vill dock jag, å min sida, ej grunda mitt slötliga försvar bärvtinnan på en under rättegånger tillkommen omständighet, hvars inträffande jag, såsom embetsman och enskild medborgare, djupt be klager, utan går jag, med den anklagades rätt och pligt, att yiterligare bemöta de af åklagaren anförda skäl, och söka ådazalägga huruledes, äfven i före vararde punkt, åtalet, från dess ursprung och obe roende af sednare tillfälligheter, saknat stöd al lag. I ändamål att, emot svarandernes bestridande visa det Kabinettskassans förbindelser äro statens och belasta ritet, anmärker Hr Justitie-ombudsmannen uti slutpåståendet: att nämnde kassa skall intill närvarande tid bafra varit till betydligaste dejen sammansett af bidrag från anslaget till Ministerstaten och från extra utgiftsmedlen, och så till vida utejorts af tillgångar från andra och åttonde hufvadtitlarne, hvilka af rikets ständer vid hvarje Riksdig beviljades; och att, bvid detta förhållande, er Köabinetiskassan, utöfver dess dåvarande tillgångar (?) ålagd borgen för Barthelemykassan, syntes hafva åsyftat rikets eller statens skuldsättning i samma mån, som framde!es ingående Statemedel derpvid päräknades.a Sisom stöd för ett åtal, hvilket endast kan grundas på bevisning om uppenbar öfverträdelse, i rådslag till handling, utaf tydlig lag, åberopas således här, att den anmärkta åtgärden synes hafva åsyftat Statens skuldsättning i en viss mån, medelst ett obehörigt påräknande af medel, som framdeles förväntades komma att inflyta: Om denna slutledning, å ena sidan, utmärker en för den avklegade gynsem varsamhet bos åklagaremakter, går den dock, å den andra, nog längt inpå uppsåtens och syftningarnes, från juridisk undersökning fridlysta område; och man frestas att dervid tänka tillbaka på det, under Franska revolutionens skräcktider rubricerade brott, som bestod utiiråksd misstanka för att vara misstänkt. Men jag fäster mig ej vidare vid dessa uttryck, utan vågar påkalla Högl. Riksrättens uppmärksamhet å det serskilda förbållande, som med Kabinettskassan sig företer, i så måtto, att denna Kassa bildas af medel, som dertill af Kong!. Maj:t, efter godtfinnande och omständigheternes föranledande, men ej af Rikets Ständer vid Statsreg!eringarne, anvisas, och att samma Kassa i öfrigt står under Kong!. Maj:s omedelbara, fria, disposition, utan behof af föregången anmälan derom i Statsrådet, utan att vara underkastad greanak ning af Statsverkets Revisorer elier Kong!. Kammarrätten, och utan annan redovisningsskyldighet för förvaltningen, än den Konungen enskildt kan behbaga af vederbörande inom Kabinettet äska och till formen bestämma. Detta allt utviser Dugsamt, att Ksbinettskassan icke utgör någon del at Statsver ket, eller eljest kan räknes bland Rikets förvaltende Inrättningar; och då endast på Kongl. Mej:ts nåsigå förordnande ankommer, så väl att pröfva, af hvilka s:ags disponibla tillgångar Kabinettskassans be hof skela förses, som ock att till serskilda ändamål använda extra utgiftsmedlen äfvensom besperingarne å Ministeranslaget, lärer den tillfälllga omständighet, att medel blsnd annat från ryssnämnde två källor blifvit till Kabinetts-kassan anvisede, icke kunna förändra Kassans verkliga egenskap i förhållande RR —— AL L-AVL