svarar för hans uppföraude. Då gossen hörde
dessa ord, lyste gladje ur hans ögon. ÅAh ja
det gör jagy svarade Troberg. Nå godt, då är
det afg ordt, — och med dessa ord sprang kap-
tenen ut på landgången.
Fan i dig pojsel sade Troberg litet förargad
på sig sjelf och hela uppträdet, der skulle jag nu
stå och ljuga ihop en hel ramsa för kapten
för din skull; men lika godt, håll nu ord.s Var
säker, Troberg!, sade gossen, som nu fått veta
namnet och liksom tyckte sig mera hemmastad -,
hvarföre han aflade den förut nyttjade titeln af
båtsman. Var säker, Troberg! — han skal få
glädje af mig. Det vackra skeppet Victoria från
Malmö ställde dagen derpå sin resa utför ström-
men och derefter ut i vida hafvet.
Baron Gustaf Gyllenfält hade lyckligen blifvit
räddad från döden, han satt nu ungefär en må-
nad efter mordnatten vid sitt bord med ombun-
det hufvud, som han stödde med begge händerna,
och var sänkt i djupa tankar. Då hörde han sin
tants sidenklädning frasa i yttre rummet och snart
stod fröken Ju!ianas resliga gestalt framför honom.
God morgon min kära nevöp, sade hon och räckte
fram sin hand — Gustaf kysste den — ;0d dag
min nevö; jag bar gått ner till dig, för att samn-
tala en stund vid dig; då min saliz bror, din
far, käre Gustaf, och min andre bror hofmarskal-
ken, din farbror, dogo, bådo de mig begge att
jag skulle vara en moder för dig och för det
arma folket; jag har så godt jag kunnat uppfyllt
mitt kall såsom folkets moder och jag har blifvit
belönad med dena mest hängifna kärlek och den
innerligaste trohet; min Jeanette, kammarjungfrun,
nemligen, berättar mig hvarje dag förnyade prof
af folkets tilligifvenhet och tacksamhet; när den
förskräckliga natten hade varit, frågade man na-
turligtvis efter ditttillstånd; men äfven efter mitt;
det stackars folket fruktade, att jag skulle dö af
alteration och gaf sig ingen ro, sade Jeanette,
förr än jag visade mig i fönstret.n