erhållit det förständigande, att godtgörelse för omförmäldte vara icke annorledes komme att ega rum än medelst qvittning af Björcks skuld till en tredje person, af hvilken bolsget bade att fordra; förmenande, Björck att hans förföganden om ifrågavarande två läster sill icke, efter hvad nu upplyst blifvit, rimligtvis kunde hänföras under benämning egentlig handel eller såsom sådan anses, hvadan någor ansvar derför, på sätt Hr Fäåltsekreteraren Thayvenius yrkat, fcke eller borde Björck ådömmas. Tyden förklarade detta så, att fråga väl blifvit, några dagar efter bandelov, väckt om qvittning äfven för värdet af omförmälde två läster sill, emedan en person vid namn Tide, som uppgifvit sig hafva for dran af Björck, sådant begärt. men att Tydn svarat att det icke lät sig göra. Tyden ville ock bafva anmärkt, att då han armodade stadsmäklaren Norbin att för bolagets räkning anskaffs sill, Tyden icke föreskrifvit att handel derom skuile med Björck uteslutande uppgöras, utan öfverlemnat till Norbins e get skön att i berörde hänseende träffa aftal. Härefter yttrade Hr Auditören LOrange, att enär grosshandelsbolaget Tydn Kempes förfarande i denna sak, nemligen att, ehuru förenämnde hange: hufvudsakligen innefattat en qvittning, bolaget likväl förskaffat sig ordentlig slutsedel, deri blifvit iprjcit att varan skulle betalas kontant, hvilken sedermera blifvit åberopad såsom bevis emot Björck derom ant han skall hafya drifvit olaga händel, togesinärmare skärskådan, så måste man ovilkorligen komma til: den öfvertygelse, att bolaget med samma slutsedel ieke afsett annat ändamål, än att derigenom skada Björck och, om möjligt vere, öfvertyga honom om den åtalade olagligketen, samt att således hels köpeaftalet varit ett försåt för att, såsom Hr Audi tören uttryckte sig, störta Björck, hvadan Hr Audi tören ansåg sig böra åt detta anmärkningsvärda förhållande fästa domstolens synnerliga uppmärksamhet. Grosshbandlarne Wennberg och Tydån fingo nu bortgå. Uppå Hr Fältsekretcraren Thavenii framställniog det Viktualiehandl. Björck måtte tillfrågas, huruvida han medgaf, att han af ifrågavarande sill-last sålt till andre personer än dem, Hr Faltsekreteraren förut uppgifvit, genmälte Björck, att han väl afyttra: en och annan tunna eller fjerding, men bestridde att han sålt i parti eller efter slutsedel; med an ledning hvaraf Hr Fältsekreteraren förbehöll sig at: en annan dag få styrka att Björck om så beskaffac vara i parti träffat köpslut med Grosshandlarne Siåhbi, Billing och Söderström samt Viktualiehandl. Hell sten: Hr Auditören LOrange inlemnade nu å sin hufvudmans vägnar en så lydande löftesskriit: Emut det Viktualiehendlanden Hr Nils Isrsel Björck erbåller fri disposition öfver det parti sill, u:görande sextundrade fyrationie norrska tunnor, som, inlastad uti galeasen Vigilans, blifvit under konfiskationsanspråk anhiållet af Fåltsekreteraren Hr Stad:fiskalen Thavenius, så gå undertecknade, en för begge och begge för en i full och laga borgen derföre, att i häncelse samma parti sill eller någon del deraf skuhe genom laga kraftvunnet utslag, blifva förbrutet dömdt detsammas värde då skall å 42 Rdr Bkö för hvärje packad tunna, räknadt efter 14 nu befintliga tunnor i stället för 192 per läst, oafkortadt till vederbörande erläggas; hvilket härmed försäkras af Stockholm den 21 April 1842. Olof Ema. Dahlin, Liderbandlare. (sigill.) Nils Oskar Dahlin, Läderhand!are.x (sigill.) som upplästes, och anhöll HrAuditören, att sedan Björck genom ofvanintagne löftesbindelse, ställt säkerhet för värdet af de uti galeasen Vigilance inlastad sexhbundrades fyrationio tunnor silf; det måtte tillåtas skepparen Hellsten att med fartyget från staden afsegla, isynnerhet som i annat fall det kunde inträffa, att berörde last, om den en längre tid blefve å fartyget qvarliggande, kunde taga sköda; i anledning hvaraf, och sedan läserhandlanderne Olof Emanuel Dsablin och Nils Oskar Dahlin, hvilka anmäldes vara i Kollegii förmak tillstädes, fitt förekomma och desse till riktigheten erkänt deras för berörde borgensförbindelse, samt, på Hr Fåltsekreteraren Thavenii derom serskildt gjorde framstätlning, förklarat att deras löftesmanna ansvarighet äfven i bändelse af dödsfall å någondera sidan skulle vara bindande, Hr Fåltsekreteraren, jemte det hn medgaf Björck rättighet att emot den ställda borgen härifrån afföra omförmälte sill, åtog sig att denna dag föranstalta derom, att allt vidare hinder för skep paren Hellstens afseglande härifrån staden blefve undsnröjdt; dock ville Hr Fältsekreteraren af Hellstån hafva upplyst bvarest eller till hvilken person i Westerås HellstÅn skulle vid ankomsten dit eflemna lasten, men hvartill HellstÅn på fråga genmälte, att han vore derom okunnig, emedan först efter det fartyget blefve segelfärdigt, underrättelse i berörde hänseende skul!e honom lemnas; hvarförutan Hellstn, som ru uppdrog åt Hr Auditören LOrange att vidare bevaka och utföra hans rätt och talan i denna sak, anhöll att, såsom ersättning för de fyra dagar han härstädes genom denna rättegång blifvit uppehållen, honom måtte tillerkännes ett belopp af Tretiotre riksdaler sexton skillipgar banko för hvardera af nämnde degar, hvilken summa He:lstÅn förmenade icke vara för högt beräknad, emedan, i händelse fartyget härstädes icke blifvit stospadt, Hellsten tro ligen redan befunnit sig i Westerås, hvarifrån fertyget, efier hvad Helisten bade sig bekant, gensst blifvit befraktadt; semt dessutom tre riksdaler banko för hvar och en af de Jastpråmar ban begagnat. Hr Fältsekreteraren Thayenius bestred denna ersättning, samt begärde del af genståmningen, som ock med Björcks begifveande honom tillställdes. Kollegium uppskjöt målets fortsättniog till Tisda gen den 26 Maj, då Fältsekreteraren Thavenius bor de styrka sin uppgift derom, att Viktua!iehandlanden Björck af ifrågavarande sill-last. försålt i parti till andre personer än grosshandelsbolaget J. C. Schmidt komp. och TydÅn Kempe. Den 26 April. Sedan: parterne tillstädeskommit och fältsekreteteraren Tbavenius återstält den af honom vid sista förhöret emottagna skrift. förklatade han att han.