af de nyttigaste delarne af den nu framlagda planens
voro precist de, som mött mesta motståndet i lan
det. Talaren ansåg hvad premierministern sagt.
rörande vigten af att nedsätta importtullen på ut
ländska metatler och malmer, i synnerhet koppar
malm, vara fullkomligen rigtigt; ja, de skäl den
ädla baronetten framlagt, måste hafva fullkomlig:
öfvertysat huset i denna fråga. Det var en alimänt
känd sak, att, i följd af de nuvarande tullafgifterne
fartys, Som förut plizede sandas till England, för
att koppras, nu skickades till Hamburg eller Rot
terdam för deta åndamel!, emedan det kunde göras.
för mycket bättre köp der. Den ädle bararetten
bade sannidesenligt ånmärkt, stt i många fall, der
näringsidkare klagade öfver den tillämnade förän-
drin.eo med skyddstu:len för deras näring, var det
skydd, de pu egde, af alldeles iniet gagn, emedan
Jurendrejarn om fram och undersålde dem. Hvad
ministern segt i afseende på spetsar och blonder,
p minde talaren om en ganska egen, men rätt för-
ständig kommunikation, som han en gång erbållit
från en hop köpman, hvilka bandlade med denna
vara, och i hvilken de bådo bonom att nedsätta tu!l
algiterne på utländska blonger och spetsar; ty dessa
tultlafgifter hade okat lurenurejeriet till en så ofant-
lig grad, aut de köpmän, som icke lurendrejade,
förlorade alla sina kunder, och, i följd deraf, hade
de fått ögonen öppna för det fectum, att deras bä-
sta skydd vore en måtilig tullafgift, i stället för en
Pprobibitif. Under Joppet af sitt tal hade ministern
triumferande hänvisat på hvad han gjort i spanmåts-
frågan och sayt, att ban genom den nya spanmåls-
lagen !ycsats i betydlig mån nedsätta priset på denna
tora nöjdvandighetsvara; atyn, sade han, ase på tult-
afgiften nu på främmande spanmål, och betånk hvad
dem skule hafva varit, om gamia spanmåislagen va-
rit gällanden, Men huru förböll sig saken i verk-
ligheten? Utan tvifvel var den nominella tullafgif
ten lägre, än den skulle hafva varit, enligt förra
spanmålslagen; men den nya, varierande tariffen hade
samma verkan, som den gamla, och i sjelfva verket
var utländsk spanmål! i närvarande stund lika myc-
ket utestängd från engelska marknaden, som den
varit tiliforene; allsinzen utländsk spanmål infördes
nu, mera än förut. Talaren ville nu endast tillägga,
att hen skulle ingå i diskussionen af den nya ta
tiffsn, mes full föresats, att deri handla öppet och
opartiskt, och icke komna med några småaktiga el-
ler teviala in:änningar; han trodde, att hvarje så-
dant förslag, som det ifrågavarande, borde betraktas
i sin helhet. Han skulle till ett annat tillfälle spara
hvad han bade att invända emot några få punkter
i tariffen, der i bans tanka antingen någon vigtig
grundsats blifvit våldförd, eller någon stor orättvisa
begången. Till slut ville Talsren endast säga, att
det fägnade honom, att de män, som, då de voro i
ministeren, hindrades ifrån att genomdrifva de nu
ifrågavarande förslagen, nu finge den tillfredsställel-
sen, att, såsom oberoende ledamöter afhuset, lemna
sitt uppriktiga upderstöd åt samma förslag, då de
framställdes af deras politiske motståndare.
Hr Hume försäkrade, att ingentinz på lång tid
gjort honom mera nöje, än att höra den ädle baro-
netten midtemot föreslå åtgärder, grundade på prin
ciperne af fri bandel, för hvilkas framställande tala-
ren för 25 år sedan fick uppbära så många förebrå-
elser. Han var förtjust att finna eit kabinett, som
disponerade en så ansenlig majoritet, träda upp för
dessa grundsatser, och att deras majoritet komme
att begagnas för ett så godt ändamål. Landets när-
va ande ställning fordrade, att förevarande ämneicke
betraktades såsom en partifråga. Talaren ville gifva
den ädle baronet:en allt det understöd, som stod i
bans förmåga, för att genomarifya de grundsatser,
han annonserat, och ban önskade blott, att han äf-
ven ville tillämpa dem på spanmål. Han emottog
den nu föreslagna åtgärden såsom en afbetalning,
hvilken måste åtföljas af andra, och han var glad
att emoltaga en dylik koncession åt bandelsfrihetens
grundsatser från ett omvandt kabinett.