af de nyttigaste delarne af den nu framlagda planens voro precist de, som mött mesta motståndet i lan det. Talaren ansåg hvad premierministern sagt. rörande vigten af att nedsätta importtullen på ut ländska metatler och malmer, i synnerhet koppar malm, vara fullkomligen rigtigt; ja, de skäl den ädla baronetten framlagt, måste hafva fullkomlig: öfvertysat huset i denna fråga. Det var en alimänt känd sak, att, i följd af de nuvarande tullafgifterne fartys, Som förut plizede sandas till England, för att koppras, nu skickades till Hamburg eller Rot terdam för deta åndamel!, emedan det kunde göras. för mycket bättre köp der. Den ädle bararetten bade sannidesenligt ånmärkt, stt i många fall, der näringsidkare klagade öfver den tillämnade förändrin.eo med skyddstu:len för deras näring, var det skydd, de pu egde, af alldeles iniet gagn, emedan Jurendrejarn om fram och undersålde dem. Hvad ministern segt i afseende på spetsar och blonder, p minde talaren om en ganska egen, men rätt förständig kommunikation, som han en gång erbållit från en hop köpman, hvilka bandlade med denna vara, och i hvilken de bådo bonom att nedsätta tu!l algiterne på utländska blonger och spetsar; ty dessa tultlafgifter hade okat lurenurejeriet till en så ofantlig grad, aut de köpmän, som icke lurendrejade, förlorade alla sina kunder, och, i följd deraf, hade de fått ögonen öppna för det fectum, att deras bästa skydd vore en måtilig tullafgift, i stället för en Pprobibitif. Under Joppet af sitt tal hade ministern triumferande hänvisat på hvad han gjort i spanmåtsfrågan och sayt, att ban genom den nya spanmålslagen !ycsats i betydlig mån nedsätta priset på denna tora nöjdvandighetsvara; atyn, sade han, ase på tultafgiften nu på främmande spanmål, och betånk hvad dem skule hafva varit, om gamia spanmåislagen varit gällanden, Men huru förböll sig saken i verkligheten? Utan tvifvel var den nominella tullafgif ten lägre, än den skulle hafva varit, enligt förra spanmålslagen; men den nya, varierande tariffen hade samma verkan, som den gamla, och i sjelfva verket var utländsk spanmål! i närvarande stund lika mycket utestängd från engelska marknaden, som den varit tiliforene; allsinzen utländsk spanmål infördes nu, mera än förut. Talaren ville nu endast tillägga, att hen skulle ingå i diskussionen af den nya ta tiffsn, mes full föresats, att deri handla öppet och opartiskt, och icke komna med några småaktiga eller teviala in:änningar; han trodde, att hvarje sådant förslag, som det ifrågavarande, borde betraktas i sin helhet. Han skulle till ett annat tillfälle spara hvad han bade att invända emot några få punkter i tariffen, der i bans tanka antingen någon vigtig grundsats blifvit våldförd, eller någon stor orättvisa begången. Till slut ville Talsren endast säga, att det fägnade honom, att de män, som, då de voro i ministeren, hindrades ifrån att genomdrifva de nu ifrågavarande förslagen, nu finge den tillfredsställelsen, att, såsom oberoende ledamöter afhuset, lemna sitt uppriktiga upderstöd åt samma förslag, då de framställdes af deras politiske motståndare. Hr Hume försäkrade, att ingentinz på lång tid gjort honom mera nöje, än att höra den ädle baronetten midtemot föreslå åtgärder, grundade på prin ciperne af fri bandel, för hvilkas framställande talaren för 25 år sedan fick uppbära så många förebråelser. Han var förtjust att finna eit kabinett, som disponerade en så ansenlig majoritet, träda upp för dessa grundsatser, och att deras majoritet komme att begagnas för ett så godt ändamål. Landets närva ande ställning fordrade, att förevarande ämneicke betraktades såsom en partifråga. Talaren ville gifva den ädle baronet:en allt det understöd, som stod i bans förmåga, för att genomarifya de grundsatser, han annonserat, och ban önskade blott, att han äfven ville tillämpa dem på spanmål. Han emottog den nu föreslagna åtgärden såsom en afbetalning, hvilken måste åtföljas af andra, och han var glad att emoltaga en dylik koncession åt bandelsfrihetens grundsatser från ett omvandt kabinett.