sAnländer en emigrant til Amerika lör att Dii-
va kolonist i vestern, så är det honom af inger
nytta, att uppehålla sig I NewYork eiler någon
af de östra staternas hamnar, för att inhemta
underrättelser om vestern. Förf. till Tecknin-
garne har rätt uti, att länderi-köps-kompagni-
erna derstädes skola lura honom. Bäst gör han
i att direkte begifva sig till Chicago i Illinois.
eller Milwaukee i Wisconsin, från hviika bida
orter han med lätihet kan begifva sig till alla
de trakter, der jorden för det närvarande är
mest fördelaktig att ockupera. Å båda dessa
ställen äro Landoffices, hvilka lemna honom sä
kra och tillförlitliga upplysningar jemte kartor.
Icke dess mindre bör ban, med ledning af dessa,
sjelf vandra ut och bese de länderier, hvilka
ännu ej hafva någon bebyggare. 12) Sedan hav
sålunda bestämt sitt val, afsluter han köpet i
Landofficen; då aldrig något krångel eller be-
drägeri kan komma i fråga. Finner han trak-
ter, hvilka ännu ej blifvit uppmätta eller ut-
bjudna till salu, så kan han sätta sig i besitt-
ning deraf och taga så kallad elaim, samt eger
sedermera, till följe deraf, preemptions-rights, el-
ler rättighet, att, när jorden framdeles bortauk-
tioneras, inropa den för det af staten fastställda
minimipriset. När han tagit jorden i besittning,
blifver naturligtvis hans första omsorg, att få sig
derstådes uppbyggd en bostad. Han kan få dena
bättre eller sämre, allt efter råd och lägenhe:.
Vi åtnöja oss till en början med ett så kalladt
Logghouse, 142 fot högt, 48 bredt och 22 långt,
hvilket vi framdeles ämna utvidga och förbätta.
I början bodde vi uti en för tillfållet uppbygd
koja i skogen; men sedan ett tillräckligt antal
träd blifvit fållda och framförda till det ställe
vi utsett för byggniogen, kallade vi aila gran-
narne på några mils afstånd till hjelp, bestodo
dem en ringa traktering, — och huset restes på
några timmar. Byggnaden är den enklaste, man
kan tänka sig. Da afhuggna och afqvistade träd-
stammarne läggas i fyrkant på hvarandra. En
man står vid hvarje hörn och afjemnar derstä-
des träden med sin yxa, så att de passa ihop
och komma att ligga någorlunda stadigt; de öf-
riga arbetarne lyfta upp till dem de tunga ek-
stockarna. När huset nått sin erforderliga höjd,
hugges en öppning i väggen för dörr och likaså
för fenster. Det öfriga arbetet fingo vi förrätta
sjelfve. Golf och tak lades af bräder; i vägg-
springorna kilades inifrån ek eller aspträd cch
från yttre sidan instoppades ett i hast fabrice-
radt murbruk af på stället uppgräfd jord, blan
dad med litet vatten och fint sönderhackadt hö.
Sådana äro i allmänhet kolonisternas första bo-
städer härstädes. Izagenstädes har jag dock sett
papper i stället för fensterrutor. När en sådan
byggnad är väl xmoddad ech kinkad), så är den
tillräckligt varm, ehuru den kunde vara elegan-
tare. De flere eller färra behof menniskan kän-
ner sig ega, göra denna bostad, liksom allt an-
nat i verlden, god eller dålig. Vi äro tills vi-
dare nöjda med den vi hafve. Afven i den på-
träffas personer, som väl icke bott i palatser (se
ofvannämnde kap. af Teckningarne), uti sin hem-
ort, men som dock der haft många ting annor-
lunda och bättre. Äfven här ses några få lem-
ningar af en försvunnen lyx; men hvilka, åt-
mMinstone för våra ögon, ej presentera sig i nå-
gon sorgdrägt. Jag kan således icke benäm-
na vår låga boning ett otrefligt eremitage.s —
Någon Siberisk vinterköld öfver hela lande
hafva vi ej heller erfarit. Tvertom har vintern
ehuru ofta sträng nog, på det hela taget varit
mild. Jag minnes, att vi ännu den 4:de Decem-
ber kunde hafva dörrn till vår stuga öppen, och
ännu i Januarii månad hafva vi haft några högst
milda och herrliga vinterdagar. Februari lär här
vara den kailaste månaden af året; efter hvars
slut våren kan sägas vara i antigande. Den be-
skrifning, som förf. åberopar, att Cooper i dess
,Susquehannas källor, gifvit öfver ett sådant ny-
bygge, passar åtminstone ej hit, och det anförda
mottot skulle förändras till ett annat: I am my
King. — För den sålunda etablerade nybyggaren
är det en ovillkorlig nödvändighet, att ega så
mycket i behåll af sin kassa, att han kan förse
sig med lifsförnödenheter för 4:sta året. Han får
arbeta med ansträngning, men för sitt arbete
välsignas han också snart med ett sorgfritt och
oberoende lif. Han lefver icke så isolerad som
förf. till Teckn. utmålar. Vi göra det åtminsto-
ne ieke: på 4, 2 å 3 mils afstånd hafva vi mån-
ga grannar, bland hvilka jag lärt känna flera akt-
ningsvärda familjer, som, så snart vi hunnit göra
oss Mera hemmeastadda, försäkra oss om ett in-
galunda otrefligt umgängeslif. Detta är min er-
farenhet, och jag prisar mig lycklig, att den i
de flesta fall icke öfverensstämmer med förf:s.
— Jag har starka skäl att tro, det en ny stad
snart uppväxer i vårt grannskap: så att jag föga
befarar att dö af ensamhetens tvinsot. Mången
gång sakne vi hemmet, det är sannt, och de
många vänner och anhöriga, hvilkas hogkomst
dermed är förenad; mången gång skulle äfven vi
gerna vilja lyssna tillotempelklockans festliga ljud
från vår barndoms vördade Gudahus: men det
är en saknad, sådan hvarje menniska någongång
i lifvet känner, då hon tänker tillbaka på det
förflutna. — Ty hvem är den, som gått några
steg fram Pi årens kyliga dalar,, och icke har
ett förflutet att sörja, ett fordom att sakna?
Det är en känsla utan all bitterhet, och som
med den Högste: nåd, ej skall urarta hvarken
ill förvildning eller sinnesuselhet. Himlen öf-
verallt oss famnar, öfveralit bor samma Gud,