ETT SANDEBREF. Ett ifrån Wexiö Konsistorium utfärdadt Circulaire till Presterskapet, angående de religiösa rörelserna i Småland, förtjenar onekligen att läsas. Den mårkvärdigheten, att biskop Tegner detsamma icke underskrifvit, har sina grunder, som beklagligen äro allom kända; men att Konsistorium, i hvad det skrifvit, uttalar sig så lämpeligt och lämpadt efter hvad den allmänna rösten gjort gällande, visar, hvilka hårdnader denna dock småningom förmår genomtränga: S. S. T. T. 4. De svärmiska rörelser, som inom Wexiö Stift uppstått och efter hvilka starka dyningar ännu mångenstädes fortfara, hafva allvarligt pröfvat Vördiga Presterskapets så väl kraft och menniskokännedom som nit och menniskokärlek och Cnsistorium gläder sig högligen öfver det i allmänhet berömlig! genomgångna profvet. Deremot förorsska sjelfva dessa rörelser Consistorium ett djupt bekymmer och gifva anledning till sorgliga betraktelser. Consistorium vill ingalunda bestrida, att osunda födoämnen och deraf alstrad nerf-retlighet ursprungligen framkallat sjukdomen och sedermera underlättat dess hastiga spridande; men utom det att svärmeriet blott bemäktigat sig obildade personer och derjemte ofta framträdt utan förening med physiskt lidande, tyckes den religiösa riktning denna sinnesyra öfverallt tagit, äfvensom samtlige sjuklingarnas i en och samma form gjutna tal knappast tillåta något tvifvel, att phenomenet, betraktadt i sin helhet, varit af en andlig karakter och bar sin egentliga förklaring uti en på något sätt tillkommen religiös exaltation. Sådant har åtminstone, enligt Kyrkohistoriens vittnesbörd, förhållandet varit i Tystland, Frankrike och England, der liknande uppträden ägt rum. En obetydlig gnista kan visserligen antända, men finnas ej en mängd brännbara ämnen samlade, uppkommer ingen större eldsvåda. Consistorium har sökt af förskaffa sig kunskap om de föreställningar, kring hvilka det gängse svärmeriet i synnerhet svängt sig, och tror, att man, för att rätt uppfatta och bedömma detsamma, måste få. sta uppmärksamheten ej blott vid de egentligen sjukas tal, utan äfven vid de tjusta åhörarnes tänkesätt och sinnesstämning, helst det är ostridigt, att endast härigenom en fuliständig och pålitlig sjukdomsbild kan erhå!las. Utom förvirrade prophetior om yttersta tingen och den snart förestående verldsdomen, grofva chiliastiska drömmar och spridda bilder ur UppenbarelseBoken, åt hvilka en sinnlig tydning blifvit gifven, tyckes i syonerhet den vigtiga läran om nådeverkningarne vara oriktigt uppfattad och missbrukad. Gemensamt med alla svärmare förmena de förvilla