Det återstår nu endast att, då, enligt Hr Justitie-
ombudsmannens yrkande, förklaranderne skola i detta
mål handlat icke blott emot Grundlag, utan ock
emot andra gällande stadgar, yttra några ord om
halten af sednare delen i detta påstående. — De
stadgar, Hr Justitie-ombudsmannen härvid åberopat,
äro Ridderskapets och Adelns privilegier d. 46 Ok-
tober 4723. 28 S, och Kongl. Stadgan den 9 Dec.
1682, 4 10 mom., upplifvad genom Kongl. För-
ordningen den 4 Februari 14774. Förklaranderne
kunna ej annat föreställa sig, än att då Konstitu-
tionsUtskottet lemnat Hr Justitie-ombudsmannen fö-
reskrift att till stöd för åtalet åberopa dessa författ-
ningar, Utskottet anat der alltför lösa grund, som
åtalet egde uti Regeringsformens 77 . Den första
af de åbercpade författningarne tillåter utbyten af
Kronohemman till Frälseman, men under vilker af
medgifvande från Rikets Ständers sida; den sista,
upplifvande en förut död eller åtminstone glömd
gammal föreskrift. förbjuder åter vid vite, hvad mi-
litie-bossällen angår, allt sökande om utbyten deraf.
— Men också begge dessa författningar äro döda. —
Den förra föll nemligen genom Regeringsformen: 77
S. som, enligt sin ordalydelse, anda och mening allt
hittills varit så förstådd och tillämpad, att utbyten
af boställen blifvit af Kongl. Maj:t, utan Rikets
Ständers hörande, medgifna, då vederlag erhållits
lika mot lika och ett för Kronan nyttigt ändamål
vunnits. — Den sednare åter, af likartad beskaffen-
het med åtskilliga föreskrifter uti det numera i glöm-
ska fallna Sollicitations-plakatet, har rimligen aldrig
kunnat så tydas, att den förbjöd underdånig bem-
ställan hos Kong!. Maj:t af behörig embetsmyndighet
om ett för Kronan, indelningsverket och tjensten
förmånligt utbyte af ett illa beläget boställe. — Om
likväl denna tydning kunde antagas, är i alla fall
sjelfva författningen upphäfven genom 80 i Rege-
ringsformen, som i afseende på indelningsverket fö-
reskrifver Rikets Ständers medverkan endast i de
frågor, som angå rubbning i dess hufvudgrunder,
men ingalunda omnämner något förbud hvarken för
underlydande autoritet att afgifva förslag om utbyte
af ett militieboställe, eller för Konungen att sådant,
utan Rikets Ständers deltagande, bifalla, så vidt
rubbning i indelsningsverkets hufvudgrunder icke
derigenom uppkommit.
Förklaranderne anmärka dessutom, att då 61, 62,
64 och 87 S af Regeringsformen icke finnas upp-
tagne i Ansvarighets-lagen ibland dem, för öfverträ-
de!ser hvaraf juridiskt åtal eger rum, så hade de,
hvilka Hr Justitie-ombudsmannens memorialer röra
i sådana punkter, der till stöd för anklagelsen före-
nämnde Grundlags paragrafer åberopas, haft skäl att
undandraga sig allt svaromål angående hvad som i
dessa punkter emot dem beifras; men ytira att de
velat begagna tillfället, att inför det allmänna om-
dömet rättfärdiga äfven de i berörde punkter åtala-
de rådslag, m. m. (Slutet följer.)
Också har bytet än i dag icke skett. Nu är att
märka, det bytet med Fållnäs-hemmaneat blifvit
begärdt å Kronans sida, hvaraf följer att det till-
hörde hennes ombud att tillse, det de lagliga for-
merna iakttogos, och dertill lemnade den långa
riksdagen också oändligt god tid, utan att andra
parten kunde anse sig tillständigt att peka för dem.
Flere kameralister säga, att bytet meilan Tibble
och Fållnäs-hemmaenet ej företer den, af de tillta-
lade påstådda, likartigheten med Bennebecks-bytet
— det är åtminstone olika deruti, att här icke
indelningshbafvaren sjelft sökte att få sitt hemman
borttuskadt mot Kronans; men detta lemna vi ur
sigte för n annan sägen eller att flera byten, all-
deles likartade med det Bennebäckska, skola un:
der tiden skett, utan att det af KonstitutionsUt-
skottets afdelning kommit att upptäckas. Och hvem
har någonsin trott att anmärknirgarne i Konst.-
Utskottet utgöra ens en betydlig ael af dem, till
hvilka man med en säkrare kunskap om statsråds-
handlingarne kunde äga fog? Red. anm.
