fråga vi — dessa män, och t. ex. Luther bland
dem främst (efter öm horom ständigt talas), vid
sitt första uppträdande icke visade sig med i
sigter, som voro oförenbara med dem, hvilka
kyrkan och staten då allmänt erkände för sina?
Och, för att tala om sjelfva Gustaf Wasa, månne
han väl stod i kontakt, öfverensstämmelse och
godt förstånd med sin tids allmänt antågnuå re-
ligiösa tänkesätt, de katholska, hvilka han ut-
förde ur riket? eller med de sociala, danska,
som han genom sitt uppträdande till Sveriges
räddning störtade? Gustaf Wasa blef äadock
använd till rikets tjenst. Alla tidehvarf finnas
uppfyllda af alldeles dylika exempel, om ock
Mindre lysande och på lägre horizonter. Eme-
dan allt detta omöjligen kan: nekas hvarken af
Biet eller nåzon annan, så är det klart, att Biet
med sin utflygt mot Hr Ignell har ett helt an;
nat, hemligt syfte. Den grundsats, som Biet ut-
talar om utestängande af alla personer med re-
generativa tänkesält från statens tjenster, kan
visserligen hyllas af alla de antisociala styres-
män, som, för egen räkning, nödvändigt vilja
qvarhålla samhället i kadaveröst skick och hin-
dra dess utveckling till andlig förkofran;. men
historien visar, att samhället aldrig vunnit på,
att tvinga sig till erbållande af fiender, eller att
bland sina vänner endast få räkna personer utan
egen öfvertygelse. Det har således aldrig länge
burit sig, att söka qvarhåila det kadaverösa skic-
ket. Biets uttalade hot emot Hr I. — och för-
modligen likaså emot hela flockea af män, hvil--
ka i sina sträfvanden icke gå tillväga med bi-
tankar — torde väl så till vida vara mindre
farligt, som det vanligen händer, att till sam-
hällets spets slutligen en gång strålen tränger af
ett ljus, som visar den högste styresmannen rätta
halten af de kadaveröses meningar; men det är
undertiden godt, att hafva sig till minnes an-
tecknadt, hvilket slags befordringsprincip Biets
gynnare vilja göra i staten gällande. — Till Hr
Ignells bok återkomma vi en annan gång.