nn
RIESRATTEN.
Tjugusjette målet.
Om grundlagsvidrigt tillstyrkt bifall till ett ut
byte af förste majorsbostället vid Westman
lands regemente, Öster-Bennebäck emot egen
domen West-Terna.
(Forts. från gårdagsbl.)
De tilltalade afgåfvo i anledning häraf följandi
förklaring:
Igenom åtalet i det mål, hvarom anmärkningsme
morialet Lit: G. handlar, bar KonstitutionsUtskotte
fulländat sitt verk. Icke tillfredsstäldt med sina be
mödanden, att uti Statsrådsprotokollerna för den tid
rymd, inom hvilken dess granskningsrätt synes lag
enligen vara begränsad, hafva uppsökt hvarje anled
ning, om också aldrig så ogrundad eller ringa, til
anmärkningar emot Statsrådets ledamöter, har Ut
skottet, påtagligen serskildt dertill uppmanadt, sträck
sin anmärkningsifver äfven till en rådgifvande åt
gärd tillhörande en tid, dit Utskottet ej hade bor
vända sina blickar. Betraktar man detta förfarande
ur en konstitutionel synpunkt, så finner man, at
Ansvarighetslagens 11 och 405 i Regeringsfor
men, alltsedan deras tillkomst, varit så förstådde
och tillämpade, att KonstitutionsUtskottets gransk
ningsrätt är inskränkt till de Statsrådsprotokoller
som blifvit förda till den dag, då Riksdag börjats
och att således Utskottet icke varit befogadt att,
afsigt att detsamma granska och vid ett eller flert
der upptagna mål göra anmärkning, till sig fordrs
ett Statsrådsprotukoll fördt under pågående Riksdag
helst Utskottet derigenom ostridigt går i förväg fö
ett efterföljande KonstitutionsUtskotts gransknings
rätt. Nuvarande KonstitutionsUtskotts åtgärd att til
åtal öfverlemna ett efter Riksdagens början afgifve
rådslag, utan att fullständigt granska Statsrådsproto
kollerna intill ssmma tid, då rådslaget egt rum, stri
der emot den i vår brottmålslagstiftning gällande
grundsats, att en för flera förbrytelser anklagad per
son skall på en gång dömas, enär, om Statsrådet
ledamöter funnos i förevarande fråga skyldiga till öf
verträdelse af Grundlagen, och derför till ansva
fålldes, det kunde inträffa, att nytt åtal, omedelbar
efter domens verkställande, skedde för annan elle
enahanda under tiden från Ritsdagens början til
den 4 Februsri begången förseelse, hvarför serskild
påföljd ådömdes, och de anklagade sålunda, tvert-
emot lagens mening, komme att lida dubbel bestraff.
ning. Tillser man åter den politiska sidan af sa
ken, så visar sig klarligen, att lagstiftarnes afsigt ej
kunnat vara att bereda utöfning af granskningsrät
eller anställande af åtal angående åtgärder, som vid
tagits under påstående Riksdag; ty dels är det na
turligt, att stridiga opinioner om dagens händelse:
icke kunna bedömas med det lugn, som för en o
partisk pröfning erfordras, dels fionas uti protokol
ler öfver ministeriella, och till och med för kom
mandomål, handlingar och beslut, hvilkas offentlig:
spridande i otid af en klok statskonst förbjudes
hvarföre man ock i andra konstitutionella lände:
ofta hört förklaringar från Regeringens sida, att om
sorgen för Statens tjenst icke medgåfve äskade upp
lysningars meddelande. KonstitutionsUtskottets hand
lingssätt i denna frågas, om också ett bestämdt för
bud deremot i Gruadlagen icke uttalas, är dock, så
som vi förut anmärst, stridande emot samma lag
mening och hittills vunna tillämpning, äfvensom de
är oförenligt med god ordning och med den san
och grannlagenhet, man af Utskottet äger rätt at
fordra vid utöfningen af en hög, ehuru ansvarsfri
makt. Jemte det förkloranderne alltså bär nedlägz
sin högtidliga protest emot Utskottets förfarande, fi
de på samma gång vördsamt anmäla, att de ick
vilja undandraga sig svaromål i hufvudsaken, enär
då samma åtal möjligen kunde vid en kommande
Riksdag varda förnyad:, de bellre önska att nu ge
mensamt få anföra sitt försvar, som skall blifva lik:
lätt, som målets tillkomat synes förkastlig.
Till bemötande af hvad Justitie ombudsmanner
i detta mål anfört, anse förklaranderne uppmärksam
het först böra fästas på den förmenta öfverträdelser
af Regeringsformens 77 eller förebärandet. att d
1 rådslaget delaktige Statsråds-ledamöter skulle haf
va tillstyrkt afrändandet från kronan af någon så
dan dess egendom, som i sagde g omnämnes. Ut
detta mål är fråga om uibyte at eu militieboställe
emot ett skattehemman, och efter språkbruket är
byta icke detsamma som afrända. Byte af jord e-
mot jord är att, i stället för den jord, man eger,
tillförvärfva sig annan jord, som man anser förmån-
ligare. Riktiga ordbegreppet härvid bevises desas-
utom af allmänna lagens stadgande i 3 Kap. 4 g
Jordabalken, att om arfvejord skiftas emot annan
jord å landet, sådant skifte ej må af bördeman klan.
dras; äfvensom den vidsträckta rätt till utbyte a:
ägor, som i sednare skiftesförfattningar medgifves,
vid tillämpningen hvaraf ofta händer, att ej mindre