CARL DEN TOLFTES KYSS. Adolph, fast besluten att under närvarande omständigheter, så mycket som möjligt, undvika både Ministern cch Christina, höll sig alltid, vid de korta besök han aflade hos sin onkel, på ettsådant afstånd från den älskade, att hon å sin sida blef drömmande och alldeles förändrad. Christina kände att något måste ske, för att upp: häfva det tvungna i deras nuvarande förhållande. Det fanns blott ett enda medel för henne att återvinna Adolph och med detsamma sin förlorade glädtighe!, det, att med ens tillintetgöra alla Eriksons djerfva och fåfänga förhoppningar. Nu längtade hon riktigt att få vara allena med den, förhatlige Erikson, hvilken regelmässigt hvarje d2g förnyade sina besök. Slutligen lyckades det benne. En morgon lemnade hennes far rummet, efter ett lifligt samtal med grefven, under förevändning att expediera några vigtiga depescher. Med spänd väntan, men icke utan liten ängslan väntade hon nu, at Erikson skulle börja tala till henne om sin kärlek, på det bon derigenom skulle få tillfälle att upplysa honom orm sin? tänkesätt och för framtiden slippa hans besök. Men hon boppades förgäfves. Man hade kunnat taga denne besynnerlige älskare för bide munoch mållös, så tyst och sluten förblef han. Christina åter stod liksom på glödande kol cch var nära att qväfvas af otålighet. Jag drömde om er i natt) — började hov slutligen, för att på något sätt framkalla det afgörande ögonblicket — ,men hoppas, att niicke framdeles är så tilltagsen, och med er, icke just