CARL DEN TOLFTES KYSS.
Adolph, fast besluten att under närvarande om-
ständigheter, så mycket som möjligt, undvika både
Ministern cch Christina, höll sig alltid, vid de
korta besök han aflade hos sin onkel, på ettså-
dant afstånd från den älskade, att hon å sin sida
blef drömmande och alldeles förändrad. Chri-
stina kände att något måste ske, för att upp:
häfva det tvungna i deras nuvarande förhållande.
Det fanns blott ett enda medel för henne att
återvinna Adolph och med detsamma sin förlorade
glädtighe!, det, att med ens tillintetgöra alla E-
riksons djerfva och fåfänga förhoppningar.
Nu längtade hon riktigt att få vara allena med
den, förhatlige Erikson, hvilken regelmässigt hvarje
d2g förnyade sina besök. Slutligen lyckades det
benne. En morgon lemnade hennes far rummet,
efter ett lifligt samtal med grefven, under före-
vändning att expediera några vigtiga depescher.
Med spänd väntan, men icke utan liten ängslan
väntade hon nu, at Erikson skulle börja tala
till henne om sin kärlek, på det bon derigenom
skulle få tillfälle att upplysa honom orm sin?
tänkesätt och för framtiden slippa hans besök.
Men hon boppades förgäfves. Man hade kunnat
taga denne besynnerlige älskare för bide mun-
och mållös, så tyst och sluten förblef han. Chri-
stina åter stod liksom på glödande kol cch var
nära att qväfvas af otålighet.
Jag drömde om er i natt) — började hov
slutligen, för att på något sätt framkalla det af-
görande ögonblicket — ,men hoppas, att niicke
framdeles är så tilltagsen, och med er, icke just