ombildning? Minnes ej Freja, ait talmönnen u
ses af Konungen; att Regeringen således i den
na institution har en borgen för möjligheten a!
hindra propositioner till mycket, som är ett vi
kor för all skattevägran. Har Freja glömt, hur
adel och prester tvingat bondeståndet att ri
sta i förstärkt utskott om deras beslutade hö
gre anslag, under det de sjelfva vägrat: röst
om nedsättning i sådana. Hafva vi ej sett den
na löjliga striden om ordinarie skatternas na
tur, och sett Rikets Ständer af två stånd och
talmän tvingade, att begära sanktion på sina be
slut angående beskattningsrätten, oaktadt denn:
enligt grundlagarne, dem allena tillkommer. Hva
vill då Freja göra, om ej upphäfva tullbevill
ningen? Vi tycka oss just se, hvad t. ex. en vä
gran att betala tull, skulle göra Freja glad oc
nyter.
Af allt detta visar sig, att Frejas prat om re
presentationsreformens omöjlighet eller dess un
derordnande under en skattevägran, är ett tanke
spöke, en drömbild. Icke så, att ju ett mot
stånd mot högre anslag, en klok inskränkning
de nuvarande och välberäknade anspråk på ned
sättning i framtida anslag, både är möjlig oci
alltid bör framsättas såsom en representanterne
pligt. Men planen hvarken kan afhjelpa bri
sterna i vårt inre samhällsskick eller betrygg:
nationens framtid. Detta mål måste kraftfull
och högsinnadt sökas på de större sociala för
hållandernas väg; och planen dertill är Frej
icke mäktig. Det terde till och med böra er
inras, att det enda som dugde i hennes så myc
ket emskrytna riksdagsplan vid 4840 års riks
dag, var på det hela ej annat än en omarbet
ning af den, som Stockholmsbladet redan 4183
hade framställt.