DEN STORA FRÅGAN
OM
LANDSORTSPRESSENS EMANCIPATION.
Götbehorgs Handels- och Sjöfartstidning har
härom en egen artikel, hvars skämtsamma in-
nehåll tillika är af egenskap att förtjena be-
bjertas: - :
aVissa af våra medbröder i landsorterna: hafva
länge sysselsatt sig med ett ämne, som är af hög
vigt, men bvaruti vi, för vår ringa del, ännu icke
kommif ait yttra oss, nämligen frågan om landorts-
pressens emancipation. Det ok, som Stockholms-
pressen pilagt oss, är så tungt och så nesligt, att vi
äro skyldige tacksamhet åt Östgötba-Corresponden-
ten, Pbconix, Najaden, m. fl., som gifvit impulsen
till dess afskuddande. Imedlertid tro vi, att, innan
vi yttra oss om emancipationssättet, det vore nödigt
att något närmare bestämma, hvari oket eller ofri-
heten egentligen består.
Först och frömst är det en odräglig opirionsdes-
potism, destående deruti, att en mängd personer här
i landsorterna inbilla sig, att de böra tänka så, som
någon eller några Stockholms-publicister tänka, an-
gående allmänna ärender. Det olycksaliga härvid är,
att Stockholms-publicisterne icke vilja tänka lika,
utan ligga i ett evigt krig med hvarandra, hvarige-
nom händer, ett en hel hop personer icke veta hvad
de skola t:nka, hvilken olycka sträcker sig ända till
åtskilliga publicister i landsorterna. Dessa råka deri-
genom även i kif med hvarandra, så att den ene
ser svart. der den andre ser hvitt, och tvertom. Nu
vill en ytterligare olycka, att alla opinioner icke äro
lika starka, och att sålunda anhängarne af den ena
t. ex. äro tie, när anhängarne af den andra äro tu-
sende. Tusende tyranvisera alltid öfver tie; och
desse ega allt skäl att klaga öfver despotism, äfven
om i öfrigt despoterne vore slipade nog att icke
handhafva sitt välde under tyranniska former, eller
att icke strida med andra vapen än sådana, som de-
ras motstindare bruka. - Häraf följer, för jemnvig-
tens uppristhållande, att en pluralitet, likasom en
enskild, som har med sig en pluralitet, icke får el-
ler bör få begagna alla fördelar, på samma sätt
som en minoritet eller minoritetsledare får begagna
dem. Den förre måste, för att icke vara en odräglig
tyrann, Jåna den sednare sitt svärd, taga honom bak-
om sig på kästryggen, på det han må hinna fram,
upplåta stridsbana äfven åt honom, o. 8. v. Det är
blott ett styggt och öfvermodigt gäckeri, att säga
honom: gör dig sjelf ett svärd, skaffa dig sjelf en
häst, bygg dig sjelf en beqväm stridsbana. Framför
allt är det tyranniskt af den starka att kindpusta
tillbaka, då han blifver kindpustad; den, som har
största näfven, bör af chumaniteten, hindras att slå
igen.
Att af allt detta draga slutföljderna och göra til-
lämpningen på förevarande fall, är mycket lätt. Huf-
vudstads-tidningarne böra icke få yttra någon opi-
nion, ty derigenom förvilla de blott oss i landsor-
terna; och de böra aldraminst få yttra sig om oss;
;y Om vz svara, så är det icke parti egale. Deras
opinion är alltid förtryckande och tyrannisk, emedan
läsarne en gång fattat den tron, att i hufvudstaden
är man bättre än annorstädes i tillfälle att bedöma l
saker och personer, då man (har dem på nära hålll:
ander ögonen. Af detta sednare förhållande följer
också ett nytt slags tyranni, som icke får förbises:
stockholms-pressen borde med all makt afbållas från
tt berätta nyheter; ty det är klart och gifvet, att
less nyheter alltid kunna vara både ymnigare och
ärskare, än våra. Mot detta onda finnes väl ett
verksamt medel, hvilket dock, ty värr, icke står i
vår makt att tillvägabringa, nämligen att Stockholm !
upphör att vara hufvudstad. Detta åter skulle i!l
—A — nr mn mm——— mmm— LZ