DEN STORA FRÅGAN OM LANDSORTSPRESSENS EMANCIPATION. Götbehorgs Handelsoch Sjöfartstidning har härom en egen artikel, hvars skämtsamma innehåll tillika är af egenskap att förtjena bebjertas: : aVissa af våra medbröder i landsorterna: hafva länge sysselsatt sig med ett ämne, som är af hög vigt, men bvaruti vi, för vår ringa del, ännu icke kommif ait yttra oss, nämligen frågan om landortspressens emancipation. Det ok, som Stockholmspressen pilagt oss, är så tungt och så nesligt, att vi äro skyldige tacksamhet åt Östgötba-Correspondenten, Pbconix, Najaden, m. fl., som gifvit impulsen till dess afskuddande. Imedlertid tro vi, att, innan vi yttra oss om emancipationssättet, det vore nödigt att något närmare bestämma, hvari oket eller ofriheten egentligen består. Först och frömst är det en odräglig opirionsdespotism, destående deruti, att en mängd personer här i landsorterna inbilla sig, att de böra tänka så, som någon eller några Stockholms-publicister tänka, angående allmänna ärender. Det olycksaliga härvid är, att Stockholms-publicisterne icke vilja tänka lika, utan ligga i ett evigt krig med hvarandra, hvarigenom händer, ett en hel hop personer icke veta hvad de skola t:nka, hvilken olycka sträcker sig ända till åtskilliga publicister i landsorterna. Dessa råka derigenom även i kif med hvarandra, så att den ene ser svart. der den andre ser hvitt, och tvertom. Nu vill en ytterligare olycka, att alla opinioner icke äro lika starka, och att sålunda anhängarne af den ena t. ex. äro tie, när anhängarne af den andra äro tusende. Tusende tyranvisera alltid öfver tie; och desse ega allt skäl att klaga öfver despotism, äfven om i öfrigt despoterne vore slipade nog att icke handhafva sitt välde under tyranniska former, eller att icke strida med andra vapen än sådana, som deras motstindare bruka. Häraf följer, för jemnvigtens uppristhållande, att en pluralitet, likasom en enskild, som har med sig en pluralitet, icke får eller bör få begagna alla fördelar, på samma sätt som en minoritet eller minoritetsledare får begagna dem. Den förre måste, för att icke vara en odräglig tyrann, Jåna den sednare sitt svärd, taga honom bakom sig på kästryggen, på det han må hinna fram, upplåta stridsbana äfven åt honom, o. 8. v. Det är blott ett styggt och öfvermodigt gäckeri, att säga honom: gör dig sjelf ett svärd, skaffa dig sjelf en häst, bygg dig sjelf en beqväm stridsbana. Framför allt är det tyranniskt af den starka att kindpusta tillbaka, då han blifver kindpustad; den, som har största näfven, bör af chumaniteten, hindras att slå igen. Att af allt detta draga slutföljderna och göra tillämpningen på förevarande fall, är mycket lätt. Hufvudstads-tidningarne böra icke få yttra någon opinion, ty derigenom förvilla de blott oss i landsorterna; och de böra aldraminst få yttra sig om oss; ;y Om vz svara, så är det icke parti egale. Deras opinion är alltid förtryckande och tyrannisk, emedan läsarne en gång fattat den tron, att i hufvudstaden är man bättre än annorstädes i tillfälle att bedöma l saker och personer, då man (har dem på nära hålll: ander ögonen. Af detta sednare förhållande följer också ett nytt slags tyranni, som icke får förbises: stockholms-pressen borde med all makt afbållas från tt berätta nyheter; ty det är klart och gifvet, att less nyheter alltid kunna vara både ymnigare och ärskare, än våra. Mot detta onda finnes väl ett verksamt medel, hvilket dock, ty värr, icke står i vår makt att tillvägabringa, nämligen att Stockholm ! upphör att vara hufvudstad. Detta åter skulle i!l —A — nr mn mm——— mmm— LZ