nat upplysas. Dst lärer dock vara ostridigt, attre-
dan sjelfva aenvisningarne, isynnerhet med afseende
å derss egenskap af offentiiga handlingar, borde och,
åtminstone af den mindre erfarne, skulla anses in-
nebära tillricilig säkerhet, för att i följd deraf kunna
påräkna betalning, helst något annat inskränkande
vilkor dervid icke var fästadt, än möjligheten af
theaterns uppbörande, då anslagen till dess skulders
gäldande komme att indragas, men i hvilket fall
tillgång dertill skulle på annat sätt beredas. In-
vändningen att i fall 8:de hufvudtiteln undergick
förändring, så att anslaget till theatern ej kunde utgå,
pdess- anlitanda af sig sjel! förfölle, om en sådan
tanka verkligen ifagick ibland motiverna till ofvan-
nämnda rådgifvande åtgärd, torde imedlertid befin-
nas af lika vigt och inflytelse, som det uppgifna vil-
koret af theaterns framtida upphörande; och den
hade fördenskull äfveå, likasom detta, förtjenst rum
i Statsrådets protokoll, hvarifrån den mnaturligtvis
skulle hafva influtit i de cffantliga handlingar, bvilka
till rättels2 för iheaterns långifvare blefro tillgäng-
liga. Uppsgiften af detta tänkbara förhållande hade
ock, efter hvad synas vill, verit af nöden, för att
sålunda kunna med otvifvelaktig visshet afvärja thea-
terns långifvares möjliga anspråk att af staten er-
hålla betalning, i hvilken fråga Konungens rådgifva-
res öfvertygelso icke äger kraften af ett domslut.
Vare nu härmed huru som helst, anser justitieom-
budsmannen likväl ådagalagdt, att de anmärkta råd-
gifvareåtgärderna, uten näåget i nyssnämndåe hänse-
ende gjordt förbehåll, äsyftat en under flera, ända
till 13 år fortfarande anordning eller anvisning å
statsmedel, hvilka till större delen icke voro, vid
omrförmälda tillfällen, at: tillgå, och hvilka, enligt
Regeringsformens föreskrift, ej heller kunde för län-
gre tid, än till nästföljande riksdagen disponeras:
att dessa anvisade medel skulle användas till betal-
ning af theaterns skulder, hvilka således biefvo, så-
som det kallades, fonderade; och att Theaterstyral-
sen skulle bemyndigas ett fmedlertid, för beloppet
af sina skulder, upptaga lån, hvilka, till kapital och
ränta, kommo stt med samma medel infrias. ÅA dessa
rådgivande åtgärder har äfven, medelst Kongl. M:ts
nådiga beslut, verkställighes följt.
Vid sådana förbållanden oeh enär den å svarande
sidan åberopade omständighet, att, i uppgifven hän-
delse, theatarinrättningens långifvare icke skuile aga
rätt et: af staten erhålla betalning, destomindre 1a-
rer inverka på beskaffenheten af sjelfva rådgifvande
åtgärderna, som denna omständighet ej blifvit der-
vid åberopad, och, ehvad påföljd den i framtiden må
medföra, det i allt fall är icke blott kraften eller följ-
derna af dessa åtgärder, utan äfven deras åsyftning,
som utgör föremål! för anmärkning och åtal i denna
punkt, och som qvarstår, om än laga hinder emot
följderna skulle möta; har Just. ombudsmannen an-
tagit, att meranämnda rådgifvande åtgärder, såsom
åsyftande en borgensförbindelse för Riket, innebära
en öfverträdelse af det i 76 Reg.-formen stadgade
förbud emot låns upptagande utan Rikets Ständers
samtycke. Han upprepade derjemte påståendet, att
då ändamålet med de af Rikets Ständer vid hvarje
riksdag beviljade så kallade extra utgiftsmedel endast
kan vara, att betäcka utgifter hvflka emellan riks-
dagarna tillkomma, icko tåla uppskot, och således ej
kunna af Rikets Ständer pröfvas, men sådana om-
ständigheter icke med skäl kunna åberopas i afso-
ende å Theatern, hvars skulldsatta belägenhet dess-
utom för längre tid tillbaka varit kunnig, Rådgif-
varnes förslag om flera års fortfarande anordningar
ifrån närmade medel till betalning af Theaterns iån,
afvika ifrån tydliga föreskriften i 64 Reg.-formen,
att alla statsmedel skola till de af Rikets Ständer
pröfvade behof och efier den upprättade staten an-
vändas.
Såsom följd af af hvad Jutt. ombudsmannen så-
lunda andregit, i så väl förra, som detta målet, an-
såg han de ledamöter ef statsrådet, som i rådslagen
härom deltagit, böra anses och dömas efter 5 och 10
6S i Ansvarighetslagen för Konungens rådgifvare af
d. 40 Februari 148i9, bvarjemte och enär derigenom
statens skuldsättning och anvisningar å dess medel
ägt rum, på sätt af honom bilagde handlingar åda-
galägga, Just. ombudsmannen yrkade, att svarandena
måtte åläggas, i måna af hvarderas deltagande i dessa
åtgärder, att ersätta hvad af statens medel för så-
dana ändamål redan biifvit användt eller frarmadeles
kommer att användas.
Till besvarande af dessa :Justitie-ombudsmannens
anmärkningar hafva de tillialade anfört följande:
I afseende på de å extra utgiftsmedlen för Kgl.
Theatern beviljade bidrag, fortsätter Justitie-ombuds-
mannen sina förra bemödanden, att genom upp-!
ställande af konstlade sjutföljder söka ats förvandla
de till bestämdt belopp och för bestämdt ändamål
gjorda anvisningar å ett till Kongl. Maj:ts fria dis-
position öfverlemnadt anslag, till ett beslut om låns !
upptagande för Statens räkning, eller Rikets bela- j
stande med ny gäld. ;
Svaranderne hysa för mycken tillit till Höglofliges.
Riksrättens uppiysta omdöme, för att befara förbise-.
ende af den åtalade åtgärdens verkliga beskaffenhet, :
och inskränka sig derföre till några få erinringar i
följd af aktors sednare andraganden, hvarjemte de i
till alla delar åberopa hvad de i förklaringen här- :
j
öfver anfört.
Hr Justitie-ombudsmannen förmäler, att några be-
vis eler förbindelser, hvarigenom Staten iklädt sig :
ansvar för Theaterns skulder, icke förefinnas, men)
förmenar likväl, att Regeringens autorisation för ;
Theaterförvaltningen att upptaga låa och det i sam- t
manhang härmed fattade beslutet, om anslag till
skuldens amorterande, skulle innebära anledning för
Theaterns långilfvare av af Staten fordra betalning
för deras försträckning; tilläggande Justitie-ombuds-
mannen härjemte att, äfven om sådane anspråk icke
hviiade på någon rättsgrund eller kunde leda ill!
någon påföijd, det i ellt fall vora icke blott kraften
eller följderna af rådgifvande åtgärderna, utan äf-
ven deras åsyftning, som utgjorde föremål för an-
märkningen och åtalet, och som Qvarstår, om än
laga kinder emot följderna skulle möta. q
Efter detta undanrödjande af följderna, behagar :
JustitieOmbudsmannen, !med åberopande af sitt en-!
märknings-memorial, antaga, att de rådgifvande är- 1
gärderna härvid åsjfta en Rikets skuldsättning, och
På denna grund uppstälier han sitt påstående met
de rådgifvande af Ewmbetets förlust och skade-
ersättning. I
Det är i sanning en betänklig lära, Justitice-om-
budsmannen här framställer, att en antagen, det vill :
i
AA - Pm -