DEN FÖRSVUNNE. )
NOVELL AF L. KRUSE.
VIII.
Carl trodde sig, under de omständigheter, som
Jäsaren har sig bekant af det närmast föregående,
åcke böra försumma en dag, hvarföre han genast
begaf sig till Lyon. Under denna korta resa kunde
han icke annat än tacksamt beundra händelsernas
konstiga sammanfogande. Allt tycktes nu hafva
vändt sig till hans fördel; han kunde ju nu, utan
fruktan att kompromettera sig sjelf, öppet lägga
Mendezos fräckhet i-dagen. Kanske kunde han
äfven aftvipga honom lösningen af någon ännu för-
färligare gåta. Med stegrad förtröstan ankom han
derföre till Lyon, hvarest han genast anmälde sig
hos magistraten.
Polisdomaren gladde sig åt hans ankomst, ehuru,
tillade Han, ert långa uteblifvande föranledt en
upptäckt, hvarigenom allt tvifvel, angående perso-
nens identitet är undanröjdt. Er närvaro kan i-
medlertid göra ett hastigt slut på hans dåraktiga
nekande. — Och på det att Carl skulle se huru
långt undersökningen hade fortskridit, framlade
man för hans ögon med triumferande min tvänne
övertygande bevis: först den omtalade förskrifnin-
Zen, som Carl Latour i Spanien blifvit tvungen at!
giffa Mendezo, och som funnits i den häktades
gömmor — sedan den der miniaturbilden som Carl
sett på maskraden och hvari han nu, vid närmare
påseende, bestämt igenkände anletsdragen af den
mördade S:t Criques svägerska.
;Huru? ropade Carl förundrad, oaktadt dessa
svänne öfvertygande bevis vågar han ändå neka?
Oaktadt dessa, svarade domaren. Men det
hjelper honom icke. Hör blott: Den första lysnin-
7) Se Aftonbl. N:ris 96, 98, 99, 100, 101, 4103 och
202,