Vicar of Wakefield eller Lafontaines Bebenroth
men dock en Primros i sitt slag. Den listig:
berren utbeder sig af Aftonbladsredaktören isyn-
nerhet svar på den hufvudfrågan, huru prester.
skapet i stiften väl skulle styras, ifall Prelaturer
vore afskaffad?
Vi skola icke undandraga oss att ingå i dett
Ämne, lika litet som i ett par andra mindre, a!
samma protestantiska landtprest framställda, der
est han först vill hafva godbeten och besvars
följande af oss nu gjorda spörsmål, och gö
ra det lika kategoriskt, som han begär sitt sval
af oss:
;Månne det kan höra till begreppet om er
god förvaltning (vare sig öfver hvilken embets-
mannakorps helst), att flertalet af de ledamöter
som utgöra förvaltningens styresmän, icke genon
någet aflagdt prof behöfv.r dokumentera sig ega
den ringaste kunskap i de lagar och författnin
gar, hvarefter förvaltningen skall skötas? I fall
såsom vi tro, man härtill förnuftigtvis mist
säga Nej; så betraktas ytterligare följande. Föi
att blifva lektor i mathematiken vid ett gymna:
sium behöfver man icke gencm examen eller nå-
got annat slags prof bevisa sig känna det rin
gaste af jurisprudentia ecclesiastica, ega någon an
nan Jlagfarenhet, eller ens hafva läst ett orc
i derom handlande böcker, författningar och
lagsamlingar. Item, intet deri, för att blifva lek.
tor i Historien; item, intet deri, för att erhålls
hvad lektion som helst, utom dem eller den en:
skilda, som är anslagen för theologi, och hvar:
med, enär lektorn tagit pastoralexamen,äfven kyr-
kolagfarenhet följer. Att de öfriga lektorerne
såsom prebendarier, äfven taga pastoralexamen
betyder, i de allra flesta fall, ingenting för hvac
vi härom tala; enär desse lektorer merendels blot
genom theser, utan någon vidare examen oct
utan allsköns kyrklig jurisprudens, få prestera
sitt prestandum. Till och med för att blifvi
biskop ligger ingen i institutionens lagar grundac
nödvändighet att bevisa sig hafva läst ett ord
de författningar, hvårefter ett stifts presterskaj
skall: styras och de kyrkliga angelägenhetern;
skötas. Nåväl: af så dokumenterade män bilda:
nu- det slags styrelseverk, hvarunder Sverige:
presterskap lyder öfverallt, med undantag blot
af de två stiften Upsala och Lund (hvilkasikonsi-
storier åtminstone till större delen miste best
af i kyrkolag 0. s. v. examinerade män, såson
theol. professorer.)
Hvad följer då häraf annat, än att personer
som i afseende på sin enskilda karakter och sin:
kunskaper för öfrigt kunna vara ganska utmärk
te, dragas till en embetsverksamhet, som an:
tingen tvingar de flesta af dem att öfvergifve
sitt egentliga lärarekall (som lektorer), eller och
att sitta i:stiftsstyrelsen såsom jamän, nollor
fullkomligt i händerna på en eller annan — va
re sig bisköpen eller någon enskild konsistorie
kamrat eller notarien — icke måhända just kun.
nigare i den ecclesiastiska jurisprudensen, mer
dock skicklig såsom kamratledare för högre än-
-damål.
Sedan Herr Landtprest, som citerat exempe
af andra embetsverk, antingen bevisat oss, at
man t. ex. till ledamöter i hofrätt, till förestån.
dare för domsaga 0. s. v. tager personer, de de;
ingen vitsordad kunskap hehöfva hafva uti la
garne, hvarefter dömas skall, (blott på den hopp-
fulla förmodan, att ledamöterna nog studera sig
in i saken, sedan de väl fått embetet om händer)
eller, i fall Hr Landtprest det icke gitter visa
i stället beskedligt erkänner den närvarande kon:
sistorialinrättningen vara den orimligaste mar
lätteligen kan uppfinna; så skall det i ordninger
tillkomma oss att gå honom tillhanda med sva
på frågan, huru det kunde vara tänkbart, att et
annat slags styrelse funnes för presterskapet, ick:
så anarkiskt, som Hr Landtprest föreställer sig, mer
ändock icke så blottad på förnuft, som han a
sina grunder väl helst vill önska det. Besyn
nerligt vore i sanning, om icke det egentlig
presterskapet också skulle kunna ega en egentli
(d. v. s. en uti den protestantiska kyrkolagfaren
heten bevisadt kunnig) styrelse. Svaret, men
vi, ligger icke så långt borta; och skall, om de
behöfs, från vår sida icke uteblifva; Med sam
ma få vi då äfven tjena Hr Landtprest med de
närmare definition han begärt såväl på prelatur
som på prelatensisk theologi. Men ingendera gö
Ta vi förr, än han behagat kategoriskt svara p
ofvanstående.