Vicar of Wakefield eller Lafontaines Bebenroth men dock en Primros i sitt slag. Den listig: berren utbeder sig af Aftonbladsredaktören isynnerhet svar på den hufvudfrågan, huru prester. skapet i stiften väl skulle styras, ifall Prelaturer vore afskaffad? Vi skola icke undandraga oss att ingå i dett Ämne, lika litet som i ett par andra mindre, a! samma protestantiska landtprest framställda, der est han först vill hafva godbeten och besvars följande af oss nu gjorda spörsmål, och gö ra det lika kategoriskt, som han begär sitt sval af oss: ;Månne det kan höra till begreppet om er god förvaltning (vare sig öfver hvilken embetsmannakorps helst), att flertalet af de ledamöter som utgöra förvaltningens styresmän, icke genon någet aflagdt prof behöfv.r dokumentera sig ega den ringaste kunskap i de lagar och författnin gar, hvarefter förvaltningen skall skötas? I fall såsom vi tro, man härtill förnuftigtvis mist säga Nej; så betraktas ytterligare följande. Föi att blifva lektor i mathematiken vid ett gymna: sium behöfver man icke gencm examen eller något annat slags prof bevisa sig känna det rin gaste af jurisprudentia ecclesiastica, ega någon an nan Jlagfarenhet, eller ens hafva läst ett orc i derom handlande böcker, författningar och lagsamlingar. Item, intet deri, för att blifva lek. tor i Historien; item, intet deri, för att erhålls hvad lektion som helst, utom dem eller den en: skilda, som är anslagen för theologi, och hvar: med, enär lektorn tagit pastoralexamen,äfven kyrkolagfarenhet följer. Att de öfriga lektorerne såsom prebendarier, äfven taga pastoralexamen betyder, i de allra flesta fall, ingenting för hvac vi härom tala; enär desse lektorer merendels blot genom theser, utan någon vidare examen oct utan allsköns kyrklig jurisprudens, få prestera sitt prestandum. Till och med för att blifvi biskop ligger ingen i institutionens lagar grundac nödvändighet att bevisa sig hafva läst ett ord de författningar, hvårefter ett stifts presterskaj skall: styras och de kyrkliga angelägenhetern; skötas. Nåväl: af så dokumenterade män bilda: nudet slags styrelseverk, hvarunder Sverige: presterskap lyder öfverallt, med undantag blot af de två stiften Upsala och Lund (hvilkasikonsistorier åtminstone till större delen miste best af i kyrkolag 0. s. v. examinerade män, såson theol. professorer.) Hvad följer då häraf annat, än att personer som i afseende på sin enskilda karakter och sin: kunskaper för öfrigt kunna vara ganska utmärk te, dragas till en embetsverksamhet, som an: tingen tvingar de flesta af dem att öfvergifve sitt egentliga lärarekall (som lektorer), eller och att sitta i:stiftsstyrelsen såsom jamän, nollor fullkomligt i händerna på en eller annan — va re sig bisköpen eller någon enskild konsistorie kamrat eller notarien — icke måhända just kun. nigare i den ecclesiastiska jurisprudensen, mer dock skicklig såsom kamratledare för högre än-damål. Sedan Herr Landtprest, som citerat exempe af andra embetsverk, antingen bevisat oss, at man t. ex. till ledamöter i hofrätt, till förestån. dare för domsaga 0. s. v. tager personer, de de; ingen vitsordad kunskap hehöfva hafva uti la garne, hvarefter dömas skall, (blott på den hoppfulla förmodan, att ledamöterna nog studera sig in i saken, sedan de väl fått embetet om händer) eller, i fall Hr Landtprest det icke gitter visa i stället beskedligt erkänner den närvarande kon: sistorialinrättningen vara den orimligaste mar lätteligen kan uppfinna; så skall det i ordninger tillkomma oss att gå honom tillhanda med sva på frågan, huru det kunde vara tänkbart, att et annat slags styrelse funnes för presterskapet, ick: så anarkiskt, som Hr Landtprest föreställer sig, mer ändock icke så blottad på förnuft, som han a sina grunder väl helst vill önska det. Besyn nerligt vore i sanning, om icke det egentlig presterskapet också skulle kunna ega en egentli (d. v. s. en uti den protestantiska kyrkolagfaren heten bevisadt kunnig) styrelse. Svaret, men vi, ligger icke så långt borta; och skall, om de behöfs, från vår sida icke uteblifva; Med sam ma få vi då äfven tjena Hr Landtprest med de närmare definition han begärt såväl på prelatur som på prelatensisk theologi. Men ingendera gö Ta vi förr, än han behagat kategoriskt svara p ofvanstående.