lundrat och bedragit, enär A. B. expressis ver-
his anförde dem såsom bevis på aktnings- och
iskvärde män? Förbistringen hos Biet att o-
nöjligen kunna skilja institutionen ifrån perso-
terna, som utöfva den, måste vara alldeles o-
jelplig, såvida man ej får antaga den, af sina
yrsaker, vara dugtigt tillgjord. Vi måste då ännu
n gång rycka fram med ett exempel, försökan-
le, om det kan vara talande nog för Biet. Po-
era, att hågon yttrade sig öfver Dödsstraff
såsom en felaktig och skadlig stadga inom lag-
verkets institution; Månne då detta innebure ett
adel emot alla, eller ens emot någon enda af de
Skarprättare, som under tidernas lopp verkställt
lödssiraffet? År det icke ganska tänkbart, att
man kan ,i dem, såsom enskilde personer, se rätt
aktningsvärda och hederliga menniskör, fastän
le för utkomstens skull sköta ett kall, hvilket
man på uppgifne grunder finner litet skärande.
Den andra roligheten är af ännu anmärknings-
värdare slag. Att Biet icke anser Minervas ut-
oifvare devuerad nog, utan säger, att man emel-
lan Haparanda och Ystad knappt kan uppsöka
någon, som är mera en man för sig, må gerna
vara; ty allt är relativt, och, jemfördt med Biets
vise, torde visserligen monstret:Polyfem ; äfven så
långt kommet som det är i sin omvändelse, dock
ännu alltid vara ett. rent vidunder af sjelfstän-
dighet. Vi förbigå då detta. Men efterföljande
tyckes verkligen af lakejen vara upptecknadt i
en dyster stämning under någon prumenad i en
mörk lund, t. ex, Solna skog i närheten af kom-
ministe: bostället; eller någon annan lika vacker
och inhjudånde trakt:
A. B. synes finna det underligt, att de journa-
lister, som uppträda såsom konservativa skriftstäl-
lare, sällan eller aldrig kunna ifrågakomma vid be-
fordringar, då deremot de liberala, som äro: tjen-
stemän, kunna blifva kammarråder, kanzlister: och
hvad som helst; och det synes som AA. B. skulle
finna en viss obillighet häri. Detta är ett humant
drag af A. B.; det är ett erkännande från ett håll,
der man minst kunde vänta det, att en person väl
icke alldeles bör utestängas från all slags befordran,
endast derföre att hen som journalist försvarar grund-
satser hvilka för stunden i vissa delar hyllas af
Regeringen: Om A. B. dock tänkte litet närmare
på saken. så skulle det finna helt naturligt. hvar-
före en liberal skriftställare har mycket lättare att
blifva befordrad, än. en konservativ. Att befordra
den förre är någonting populärt, något som visar,
att man är öfver små politiska konsiderationer. För
sådant uppbäres och prisas enhvar, som kunnat der-
till bidraga. Söker åter en konservativ någon be-
fattning, så komma dussintals beställsamma tungor
i rörelse, för att föreställa den eller dem, åf hvilka
saken kan bero, att den personen är allt för kom-
prometterad, allt för impopulär,, att det allg
icke går an att anställa en man af så prononce-
rade. tänkesätt, att. det skulle väcka klander hos
de fria tidningårne m. m., och hvem är; som icke
lyssnar till dylika betänkligheter? Eunhvar, som be-
träder en sådan skriftställarbana, har ock troligtvis
beredt sig på förhand att detta väntar honom, han
bör åtminstone ha beredt sig derpå. Och vi hop-
pas dessutom, att ingen konservativ publicist upp-
träder för egen befordran eller vinning.n
Slutet är i synnerhet märkvärdigt. Om in-
gen konservativ publicist uppträder för egen be-
fordran eller vinning, för hvad i Guds namn
uppträder han då? Förmodligen endast för sitt
samvetes och sin politiska öfvertygelses räkning?
Vi hoppas, att ingen menniska drar på munnen
vid denna tanke. Hvad åter beträffar det för-
menta tillbakasättandetaf de devuerades agenter,
så är det dock bestämdt icke alltid fallet, och hän-
delsevis bar man just i dessa dagar fått ett gan-
ska talande bevis på motsatsen, samt för Biet
ett riktigt argumentum ad hominem, uti en af
generaltulldirektör frib. Gyllenbaal- gjord till-
sättning af tullinspektorstjensten vid Hammarby
tull. Till deona tjenst lärer nemligen sjelfva
Svenska Biets ursprungliga: stiftare, Hr kapten
Hammardahl, som aldrig gjort tjenst i tullver-
ket, blifvit utnämnd framför meriterade medsö-
kande inom samma verk; och är detia ett nytt
experiment af det särdeles under friberre Gyl-
lenhaals tid inkomna bruket, att flytta till åren
komne främmande personer in på tullverkets
stat, för att om fyra eller fem år derefter kunna
uppföras på dess redan mycket belastade pens
sionsstat. Nu torde Biet, som närmare känner
till sin förra chefs förhållanden, säga oss, antin-
gen Hr Hammardahl icke tillhör den konserva-
tiva: sidan, eller ock uppgifva de meriter han
kan ega framför de andre sökanderne. Allmän-
heten vet om hornom icke stort annat, än att
han skall haft någet att syssla eller varit använd
i och för H. M. Konungens enskilda affärer,
samt att han, efter hvad det berättas, genom en
intrig skildes ifrån befattningen med och andel i
Biet, som likväl var hans egendom på visst sätt.
Detta var visst icke vackert; men om den nu-
varande Biredaktionen och dess patroner burit
sig illa åt emot Hr Hammardahl, hvars privata
förhållanden i öfrigt äro oss alldeles obekanta,
så kunna väl icke- tullverket och. dess tjenste-
män med fog anses skyldige att sota för denna
orättvisa, dymedelst, att friherre Gyllenhaal till
dess ersättande begår en annan.
nmm———-— KA 3d