i
— Den 3 dennes blef Köpenhamns publik
ändtligen, efter mer än ett års väntan, delaktig
af en kongl. resolution, angående den af danska
ständerförsamlingen äskade, allmänna portofrihe-
ten för tidningar. Den är alldeles sådan, som
man kunnat vänta den från en regering, hvilken
mot pressen vidtagit så talrika tvångsåtgärder.
Ständerna hade enstämmigt yrkat, att rättighe-
ten att med posten försändas måtte blifva fri
och lika för alla, så väl in- som utländska blad
och tidskrifter, så vidt nemligen de sednare icke
äro i landet förbudne. - Regeringens resolution
åter omnämner alls icke utländska blad, och
stadgar i afseende på inländska, att de väl må,
mot en afgift till postkassan af 46?, procent af
prenumerationspriset, med posten försändas, men
att prenumerationens inkasserande, u!tagandet
och utdelbingen må besörjas af redaktionerne
sjelfva. Friheten är, som man ser, icke ringa,
men likheten är icke mindre, ty med afseende
på det sista vilkoret eller utdelningen m. m. är
stadgadt ett undantag för de tidningar, som re-
dan förskaffat sig rätt till en sådan förmån,
hvilken: lärer vara tillagd endast de under cen-
sur stående bladen. Corsaren aflägger med an-
ledning bäraf sin underdånigste tacksägelse der-
för, att begagnandet af förbemälde portofrihet
icke blifvit redaktionen ålagd såsom pligt.
nn