i — Den 3 dennes blef Köpenhamns publik ändtligen, efter mer än ett års väntan, delaktig af en kongl. resolution, angående den af danska ständerförsamlingen äskade, allmänna portofriheten för tidningar. Den är alldeles sådan, som man kunnat vänta den från en regering, hvilken mot pressen vidtagit så talrika tvångsåtgärder. Ständerna hade enstämmigt yrkat, att rättigheten att med posten försändas måtte blifva fri och lika för alla, så väl insom utländska blad och tidskrifter, så vidt nemligen de sednare icke äro i landet förbudne. Regeringens resolution åter omnämner alls icke utländska blad, och stadgar i afseende på inländska, att de väl må, mot en afgift till postkassan af 46?, procent af prenumerationspriset, med posten försändas, men att prenumerationens inkasserande, u!tagandet och utdelbingen må besörjas af redaktionerne sjelfva. Friheten är, som man ser, icke ringa, men likheten är icke mindre, ty med afseende på det sista vilkoret eller utdelningen m. m. är stadgadt ett undantag för de tidningar, som redan förskaffat sig rätt till en sådan förmån, hvilken: lärer vara tillagd endast de under censur stående bladen. Corsaren aflägger med anledning bäraf sin underdånigste tacksägelse derför, att begagnandet af förbemälde portofrihet icke blifvit redaktionen ålagd såsom pligt. nn