ende på hvilken stor olikhet i åsigter, rådde bland reformvännerna. Många ansågo treåriga parlamenten vara bäst; andra åter, att folket icke vore betryggadt, såvida icke parlamentet förnyades bvarje år, Frågan emellan .dessa båda olika tidsbestämmelser borde afgöras -genem diskussion och begrundning; talaren, för sin del, vore för årliga parlamenten. Hvad skiljaktigheter, som också förefunnos i tankarna -om tiden, för: hvilken ett parlament borde väljas, så öfverensstämåe dock alla reformvänner deri, att den tid (7 år), för hvilken parlamentet nu valdes,var alltför lång. — Talaren ville icke neka, att de punkter, han nu sökt bringa under. husets uppmärksambet, hade på desse sednare åren till en viss grad fallit i misskredit. Han visste att de, som yrkat folkets karta, mycket skadat folkets sak och reformernes framgång. Talaren vore dock ieke något sändebud från detta parti. Han handlade endast för dem, hvilka detlåg om hjertat, att genom fredliga och lagliga medel förskaffa folket en representation, genom hvilken detsamma vore fullständigt, ärligt och fritt representeradt. Den enträgenhet, hvarmöd detta nu yrkades, : härrörde från lagstiftande maktens vägran, att vidtaga billiga förbättringar. i reformbillen. Hos medelklassen förefanns nu en benägenhet att förena sig med de årbetande klasserna, för att åstadkomma de reformer, som voro väsentliga för bådas bästa. Det var sannolikt, att ingendera ensam, hvarken de arbetande klasserna eller medelklassen, skulle vara i stånd att förmå lagstiftande makten att gå in på dessa reformer; men de arbetande och medelklasserne förenade skulle vara oemotståndliga. Denna förening, trodde talaren, nalkades med stora steg. Hr Wallace önskade, att, såsom en af de äldste reformyännerna i huset, få säga ett par ord i anledning af den motion, som nu blifvit huset underställd. I hans tanka var tiden nu inne, då de åtgärder, den föregående talaren så talangfullt försvarat, borde fästa lagstiftande maktens allvarligaste uppmärksamhet. Han vore öfvertygad, att frågan var på det närmaste sammanväfd med den regerande dynastiens här i landet intresse. Tiden hade kommit, då det vore oundgängligen nödigt, att bringa medelklassen och de arbetande klsserna :tilll gemensamhet i åsigter, i afseende på deras ömsesidiga intressen. Reformbillen hade, i talarens tanka, icke uppfyllt sitt ändamål. Landet hade blifvit gäckadt genom den och af båda partierna. Doktor Bowring instämde fullkomligt i hvad motiosiren föreslagit. Det vore, i hans:tanka, af yttersta vigt, att tillvägabringa en förening emellan de representerade och orepresenterade klasserna. Talaren visste, att de privilegierade klasserne icke kunde göra någonting ensamme,l! och att massan vore dertill lika oförmögen, såvida den icke understöddes af dem, som försynen förlinat en mera oberoende ställning. Det hade alltid varit talarens åsigt, att landets institutioner och sjelfva kronan existerade såsom representanter af folkets intressen och önskningar; mer på hvad sätt skulle väl dessa intressen och önskningar kunna utrönas, om icke folket vore fullt representeradt? Hr Williams yttrade, att det icke förvånade honom, att se den köld och likgiltighet, hvarmed den konservativa sidan af huset upptog förevarande motion, när han besinnade huru förträffligt det närvarande systemet af dålig representation tjenat deras syftemål, nemligen att befordra aristokratiens intresse, på bekostnad af de arbetande millionerna i landet. Talaren ansåg ändamålet med reformbillen hafva helt och hållet förfelats; den hade icke hållit hvad den lofvat, och ban ville utan tvekan understödja motionärens förslag. Han ville göra detta så mycket heldre, som han vore öfvertygad att folket ingen rättvisa komme att vederfaras; förrän reformbillen blifvit utvidgad på det sätt, som nu blifvit föreslaget. Talaren ingick nu i en jemförelse emellan de olika valorternas representation, för att visa ojemnheten af det puvarande systemet. Han fann dervid, att 14 städer, med en folkmängd af tillsammans 29,996 personer, skickade 4214 ledamöter till Underbuset, under det Wost Riding i Vorksbire, med en folkmängd af 30,122, endast finge välja 2 representanter. Handelao med platser i Underhuset bedrefs nu mera oblygt och värre. än före reformbillens antagande. För detta och mycket annat skulle Huset innan långt blifva kalladt till räkenskap. Fastän det fanns olika klasser af reformvänner;, så öfverensstämde de likväl alla deri, att en stor förändring i det närvarande systemet vore absolut nödvändig. Olikheten i deras åsigter rörde förnämligast medlen och sätten. Talaren uppmanade derföre alla dem, som hade något att vedervåga i landet, att allvarligen öfverväga sakernas närvarande ställning, att vara visa i tid, och beredda på den förändring, som allmänna rösten komme att påtvinza dem. Hr Ward fann tystnaden anmärkningsvärd öfver detta ämne hos den ministeriella sidan af Huset. Det var hans afsigt att understödja motionen, hvilken af hans bedervärde vän blifvit framställd med en moderation och ett lugn, som hvarje talare erkäsnt. I afseende på årliga parlamentsval var talaren icte för närvarande öfvertygad, att de skulle vara gagaeliga. Han, för sn del, skulle föredraga val för någon längre tid. Mel afseende på förmögenhetscensus, ansåg han den föga bättre än svek. Derefter kom frågan huru långt man borde utsträcka uu Lestaan Talaran VvAra Viscarlican hanägan att e-—-—nl (0 IA —— AA HÖ VM vi Ht As DV AA AA Hl HH