ende på hvilken stor olikhet i åsigter, rådde
bland reformvännerna. Många ansågo treåriga
parlamenten vara bäst; andra åter, att folket icke
vore betryggadt, såvida icke parlamentet förnya-
des bvarje år, Frågan emellan .dessa båda olika
tidsbestämmelser borde afgöras -genem diskussion
och begrundning; talaren, för sin del, vore för
årliga parlamenten. Hvad skiljaktigheter, som
också förefunnos i tankarna -om tiden, för: hvil-
ken ett parlament borde väljas, så öfverens-
stämåe dock alla reformvänner deri, att den tid
(7 år), för hvilken parlamentet nu valdes,- var
alltför lång. — Talaren ville icke neka, att de
punkter, han nu sökt bringa under. husets upp-
märksambet, hade på desse sednare åren till en
viss grad fallit i misskredit. Han visste att de,
som yrkat folkets karta, mycket skadat folkets
sak och reformernes framgång. Talaren vore
dock ieke något sändebud från detta parti. Han
handlade endast för dem, hvilka detlåg om hjer-
tat, att genom fredliga och lagliga medel för-
skaffa folket en representation, genom hvilken
detsamma vore fullständigt, ärligt och fritt re-
presenteradt. Den enträgenhet, hvarmöd detta
nu yrkades, : härrörde från lagstiftande maktens
vägran, att vidtaga billiga förbättringar. i reform-
billen. Hos medelklassen förefanns nu en be-
nägenhet att förena sig med de årbetande klas-
serna, för att åstadkomma de reformer, som voro
väsentliga för bådas bästa. Det var sannolikt,
att ingendera ensam, hvarken de arbetande klas-
serna eller medelklassen, skulle vara i stånd att
förmå lagstiftande makten att gå in på dessa
reformer; men de arbetande och medelklasserne
förenade skulle vara oemotståndliga. Denna för-
ening, trodde talaren, nalkades med stora steg.
Hr Wallace önskade, att, såsom en af de äld-
ste reformyännerna i huset, få säga ett par ord
i anledning af den motion, som nu blifvit huset
underställd. I hans tanka var tiden nu inne,
då de åtgärder, den föregående talaren så talang-
fullt försvarat, borde fästa lagstiftande maktens
allvarligaste uppmärksamhet. Han vore öfver-
tygad, att frågan var på det närmaste samman-
väfd med den regerande dynastiens här i lan-
det intresse. Tiden hade kommit, då det vore
oundgängligen nödigt, att bringa medelklassen
och de arbetande klsserna :tilll gemensamhet i
åsigter, i afseende på deras ömsesidiga intressen.
Reformbillen hade, i talarens tanka, icke upp-
fyllt sitt ändamål. Landet hade blifvit gäckadt
genom den och af båda partierna.
Doktor Bowring instämde fullkomligt i hvad
motiosiren föreslagit. Det vore, i hans:tanka,
af yttersta vigt, att tillvägabringa en förening
emellan de representerade och orepresenterade
klasserna. Talaren visste, att de privilegierade
klasserne icke kunde göra någonting ensamme,l!
och att massan vore dertill lika oförmögen, så-
vida den icke understöddes af dem, som försy-
nen förlinat en mera oberoende ställning. Det
hade alltid varit talarens åsigt, att landets insti-
tutioner och sjelfva kronan existerade såsom re-
presentanter af folkets intressen och önskningar;
mer på hvad sätt skulle väl dessa intressen och
önskningar kunna utrönas, om icke folket vore
fullt representeradt?
Hr Williams yttrade, att det icke förvånade
honom, att se den köld och likgiltighet, hvar-
med den konservativa sidan af huset upptog fö-
revarande motion, när han besinnade huru för-
träffligt det närvarande systemet af dålig repre-
sentation tjenat deras syftemål, nemligen att be-
fordra aristokratiens intresse, på bekostnad af de
arbetande millionerna i landet. Talaren ansåg
ändamålet med reformbillen hafva helt och hål-
let förfelats; den hade icke hållit hvad den lof-
vat, och ban ville utan tvekan understödja mo-
tionärens förslag. Han ville göra detta så myc-
ket heldre, som han vore öfvertygad att folket
ingen rättvisa komme att vederfaras; förrän re-
formbillen blifvit utvidgad på det sätt, som nu
blifvit föreslaget. Talaren ingick nu i en jem-
förelse emellan de olika valorternas representa-
tion, för att visa ojemnheten af det puvarande
systemet. Han fann dervid, att 14 städer, med
en folkmängd af tillsammans 29,996 personer,
skickade 4214 ledamöter till Underbuset, under
det Wost Riding i Vorksbire, med en folkmängd
af 30,122, endast finge välja 2 representanter.
Handelao med platser i Underhuset bedrefs nu
mera oblygt och värre. än före reformbillens
antagande. För detta och mycket annat skulle
Huset innan långt blifva kalladt till räkenskap.
Fastän det fanns olika klasser af reformvänner;,
så öfverensstämde de likväl alla deri, att en stor
förändring i det närvarande systemet vore abso-
lut nödvändig. Olikheten i deras åsigter rörde
förnämligast medlen och sätten. Talaren upp-
manade derföre alla dem, som hade något att
vedervåga i landet, att allvarligen öfverväga sa-
kernas närvarande ställning, att vara visa i tid,
och beredda på den förändring, som allmänna
rösten komme att påtvinza dem.
Hr Ward fann tystnaden anmärkningsvärd öf-
ver detta ämne hos den ministeriella sidan af
Huset. Det var hans afsigt att understödja mo-
tionen, hvilken af hans bedervärde vän blifvit
framställd med en moderation och ett lugn, som
hvarje talare erkäsnt. I afseende på årliga par-
lamentsval var talaren icte för närvarande öf-
vertygad, att de skulle vara gagaeliga. Han,
för sn del, skulle föredraga val för någon
längre tid. Mel afseende på förmögenhetscensus,
ansåg han den föga bättre än svek. Derefter
kom frågan huru långt man borde utsträcka
uu Lestaan Talaran VvAra Viscarlican hanägan att
e- -—-—- nl (0 IA —— AA HÖ VM vi Ht As DV AA AA Hl HH