STO OK HOLE den 28 April.
— Hos Jusutiekanslers-embetet har en högst
märkvärdig och betänklig angilvelse blifvit gjord
mot en kapten och kompanichef vid ett af de
indelta regemeuterna, angående utöfvande af en
hittilis hos oss ej bruklig, men, som en och
annan författare påstått, deremot i Ryssland icke
ovanlig method, att underhålla manskap på pap-
peret, utan att det finns i verkligheten. An-
klagelsen går mnemligen ut på ingenting mindre,
än att ett nummer vid regementet blilvit ia-
draget för 2 a 3 ar sedan, men att numret lik-
väl stått sasom komplett i handlingar och mön-
sterrulior fran år 4826, oaktadt någon nummer-
kar! derför aldrig existerat. Det uppgilves vwi-
dare, att man vid mönstricgen hängt munde-
ringen på en torpare eller dräng, som presente-
rats vid mönsterbordet och vid mötena tillfreds-
ställt, vederbörande med en tillskapad sjukattest;
men att rotebönderne imedlertid godtgjort kap-
tenen afgift för numret såsom vakant, med öf-
ver 400 Rdr Rys årligen. Tio vittnen åberopas
till styrkande af angifvelsen, som är gjord af en
f. d. fanjunkare.
Saken låter så betänklig, att vi till en början
anse oss ej böra utsätta kaptenens namn, innan
förklaring tillkommer, oaktadt vi hafva en af-
skrift af den ingifna anklagelseskriften i handen.
Imedlertid skall Red. med uppmärksamhet följa,
hvad vidare uti målet kan passera.
— E. 0. ksmmarskrifvaren H. N. Wolff bar af
Reg. fått sig tillagat ett arfvode al 337 Rdr 924 sk.
bko, för det han bestridt länsmanstjensten i Sotholms
Härad under den tid af 4 halft år som ordinarie
Länsmannen derstädes varit suspenderad.
fyen vid innevarande års stora exposition
iP bar Hr Wickenberg bibehållit den förmånliga
mening, som stadgat sig om hans talang. Man läser
uti en berättelse om denna exposition följande:
pWickenbery och Leleux hafva lemnat de ailratäc
kaste bilder, uti hvilka genre och landskap äro på
det angenämaste förenade. Wickenberg är utmärkt
i vinterlandskaper, och Leleux uti framställningen af
Bretagniska bonde- och folksscener. Den förres
Hogkomst från Sverge är ett förträffligt vinter-
landskap. Ea gosse skjuter from på kälke öfver en
is sin lilla syster, som har en hund på knät; bred-
vid äro två små fickor, med hvar sitt risknippe på
ryggen. Kompositionen är lika naiv som pitoresk,
belysning och handling förträffliga, utförandet bredt
och sinnrikt, samt tillika sorgfålligt och vårdadt.
(Sr. Minerva.)
— Uti Tisdagens Statstidning läses i följetongen
en ganska väl skrifven insänd artikel, kallad: Än-
nu några ord om småbarnsskolor, till mennisko-
vännens behjertande,, hvarpå vi tage oss friheten
fästa läsarens uppmärksamhet. Författaren gör en
klar och talande framställning af nödvändigheten,
att med mera liflighet omfatta dessa inrättningar,
som utgöra kanske den vackraste af filantropiens
uppenbarelser i dess många serskilda riktningar.
Vi hade önskat att kunna intaga denna artikel i
dess helhet, men skole återkomma dertill, jemte
några egna reflexioner, emedan utrymme för dagen
saknas.