uttalad i vårt dogmatiska system, i dess lära oj
nådens ordning, hvilken för menniskan (och s
ledes väl äfven för menskligheten) nämner flei
stadier och öfvergångar, ifrån Katlelse (Vocati
ända till Helgelse (Justificatio) och slutligen e
rent andelig förening med Gud (Unio mystica
hvilken måste tillhöra frälsningeas högsta hen
lighet.
Lika tydligt är likväl också, att alla de, sor
befiana sig i besittning af sådana former, hvilk
mer tillhöra christendomens skal än dess kärn:
skola icke blott söka förneka sanningen af de
utveckling till högre och renare andlighet i re
ligionen, hvartill menniskorna sträfva, utan äf
ven motarbeta den. Sådant har sin naturlig
förklaringsgrund bland annat i de fysiska emo
lumenter, som de, kanske förlåtligt, ehuru svag
nog, frukta måste gå förlorade, väl icke för si
personligen, men för vissa dermed doterade in
rättningar, derest man tilläte christna lära!
utveckla sig efier rent protestantiska grund
sattser.
Hvar och en måste härvid dock, för att ick
begå något slags orättvisa, noga skilja emellai
embetena (jemte inrättningar och former), be
traktade såsom samhällsinstitutioner, och de män
hvilka i någon tidepunkt bekläda dem eller haf
va sig ombetroddt att utföra hvad i och me
dem fianes stadgadt att göra eller låta. Vi haf
va förut talat härom och upprepa det ånyo
Säkert befinnas månge ibland desse män sam-
vetsgranne, redlige, för religionen ömme, sam
sådane, att, i fall de ock kasta sina blickar läng
tansfullt på Katholicismen, de dock icke gör
det af annat än rent, oskrymtadt nit. De hysi
väl inalles den förmodan, att christendomen ickt
kan hbjelpas, utan genom det yttre sammanhåll
ningsband och medel att verka på menniskor
nas superstition, som Katholska kyrkan i en mängt
disciplinariska inrättningar erbjuder, och hvilk:
Hethodismen i föga olhka former äfven skull
kunna skänka oss. Men då vi af vördnad föj
indres tänkesätt, så fort de äro uppriktiga, på
detta sätt tillkännagifva vår respekt för dem
måste vi ock, å vår sid2, fordra samma aktning
tillbaka för vår oförgripliga mening, hvilken
korthet är, att Protestantismen har rätt i sin:
örsta, oförfaiskade grundsattser, samt att tide:
ivarivet eger tillåtelse att utveckla sig i dera.
riktning.