tings- som yvakanstiden för ett annat nyttigt ändamål
skulle besparas, trodde Statssekreteraren sig kunna
så vida understödja frih. Lagerbjelkes. und. ansök-
ning, att Korgl. Maj:t, med afseende å hvad härvid
serskildt förekomme, täckes i nåder tillåta honom,
att för den tid, han aftjenade begrafningsbjelp å stats-
rådslönen, få, uppå fjerde hufvudtitelns besparingar,
emte sin förra kont eamiralslön, uppbära den, af
honom tillika innehafde lönfyllnad, 4,500 Rår i vi-
ceamiralslön med tjenstgöringspenningar, hvilken lö-
nefylnad för sex månader utgjorde 750 Rdr. Här-
uti instämde tvenne af Statsrådets ledamöder, bvar-
emot de öfriga berrar ledamöter, med stöd af hvad
Statssekreteraren utredt, förklarade sig icke kunna
hans und. ansökning tillstyrka. Konungen biföll
den, af Statssekre:eraren yttrade mening.
Emot decna, af Statssekreteraren yttrade mening,
hvilken Justitiestatsministern grefve Rosenblad och
Statsrådet frih. Gyilenhaal biträdt, och hvarigenom
nyssnämnde rådgifvare tillstyrkt en, i författningarne
icke grundad förmåns tillgodonjutande, och derjemte
föreslagit anordning af de dertill erforderliga medel
ifrån riksstatens fjerde hufvudtitel, för hvilken än-
damilet med denna anordning måtte hafva varit all-
deles främmande, sedan frib. Lagerbjelke blifvit till
-embete å en, under andra hufvudtiteln hörande stat
kallad, hade blifvit anmärkt, att den innefattade icke
blott en erkänd öfverträdelse af rikets lagar, angå-
ende embets- och tjenstemäns eflöning, under det
den så kallade begrafningshjelpen aftjenas, utan äf-
ven ett åsidosättande af hvad 62 och C4 rege-
ringsformen, om behörig användning af allmänna
medel. bjuda.
De tilltalade synas hafva blifvit alldeles förbluffade
deraf att å:lagaremakten vågat nämna ordet arikets
lagar,. De säga sig icke kunna inse, emot hvilka
rikets lagar deras rådgifvande åtgärd strider. Det kan
ej vara allmänna lagen, ej heller regeringsformen ):
Här är fråga säga de, biott (?) om så kallade nåd-
årsförfattningarne, från hvilzas reglementariska före
skrifter undantag flera gånger egt rum i serskilda,
fastän icke med förevarande fullkomligt likartade
fall. De hafva väl erkänt, att frib. ej hade lagliy
rätt till den begärta, och af dem endast till en del
tillstyrkta förmån, och om han haft det, hade han ej
behöft derom göra ansökning. Men då Konungen har
obestridlig rätt att, på förekomna skäl, göra undanteg
från speciella förfatininger ), anse de Statsrådets rät:
att sådant till- eller afstyrka, vara cbestridlig. Denna
Tätt hafva de utövat; hvarvid naturligtvis deras upp-
fattning af skäl och omständigheter, som talar för
bifall, i den del det blifvit lemnadt, varit annan, än
de statsrådsledamöter, som förenede sig i afstyrkande.
De kade ensett, att då sökandens emottagande af ett
statsrådsembete för bonom icke medförde allenast en
minskning i årliga löreinkomsier, utan ock en betyd-
ligare uppoffring under begrafningsbjelpens aftjenan-
de, ihändelse författningarna blefre på honom strängt
tillämpade, de borde för denne, om flottan och det
allmänna högt förtjonte embetsman tillstyrka ett un-
dantag till hans förmån från författningarnas eall-
männa föreskrift, hvarvid de lizxväl, af skyldig om-
tanka, i afseende på hushållning med statens medel,
ville, att undantaget ej skulle utsräckas så långt,
att någon ökad utgift derigenom tillskyndades stats-
verket. De hade således tillstyrkt uppbärandet af de
honom, såsom beföibafvande amiraltillkommande ser-
skilda löningsörmåner, hvilka under tiden blefvo 4:e
titeln besparade; men afstyrkte tjenstgöringspennin-
garne, emedan dessa ej kunde under tiden till titeln
ingå, och deras beviljande således förorsakat en
dubbel utgift. Såsom bevis för billigheten af deras
åtgärd, anföra de, att vid 1840 års riksdag, Rikets
Ständer beslutat, att statsråden nu mera få tillträda
sina embeten, utan att afijena begrafningsbjelp och
utan beräkning af hittills vanliga afgifter: en för-
mån, som deras företrädare ej åtnjutit.
I anledning af den enmärkningen, att 62 och
64 regeringsformen blifvit öfverträdde, förklara de
sig omöjligt kunna inse, att en anvisning på 4:e
hufvudtiteln för en Statsråds ledamot, som dock fort-
ar att vara amiralsperson, och således tillhör flot-
tan, skulle vara för titeln främmande, derföre, att
I ortrait åtnjutande af den extra aflöning, han i sed-
nare egenskapen uppburit, jemte annan ordinerie,
hvilken ban, såsom stetsråd, var ovilkorligen berät-
tigad att å samma titel uppbära, blifvit af serskilda
anledningar beviljad.
Justitie-ombudsmannen hade i anledning af den-
na förklaring erinrat: att han, med åberopande af
ofvanbemälde Hrr Statsrådsledamöters förklarande,
att Friherre Lagerbjelke icke hade någon laglig rätt
till den förmån, hvilken icke destomindre af dem!
tillstyrktes, men af Statsrådets öfrige vid tillfället
närvarande Hrr ledamöter afsryrktles, anmärkt, att
tillstyrkande åtgärden innefattade en erkänd öfver-
trädelse af rikets lagar, angående embets- och tjen-
stemäns aflöning under det den så kallade begraf-
ningshjelpen aftjenas. Något tvifvelsmäl synes alltså
icke kunna uppstå om hvilka lagar här åsyftades,
) År då ej hvarje icke lsgligen ändrad eller upp-
häfd författning en rikets lag, intill dess den i
allmänhet uppbäfd eller förändrad blifvit? Rätta
begreppet svarar härtill jo! Men godtycket vill
alltid kunna göra lex in casu. Red:s anm.
) Hvar omtalar grundlagen en sådan rätt? och
är det ej författningen, som då först måste än-
dras, innan den speciella tillämpningen göres?