Elphinstone såsom öfverbefäilhafvare, mojor Poitinge: såsom chef för missionen i Kebul, brigadiererne Shelton och Arquetil, samt öfverste Chambers.) På tredje dagen efter återtågets början begärdr Akbar Chan, att de af Gazibs omringade Engelsmännen skulle ingå nya vilkor, och Iöfva att icke rycka längre fram än till Tezihna, innan general Sale utrymt Dscbellaiabad; han fordrade dessutom aflemnandet af 5 officerare såsom gislan. Major Pottipger, som blifvit sårad i ena foten och icke kunde röra sig, bad att få blifva en af dessa 3, hvilke genast öfverlemnades åt Akbar Chan. Icke destcmindre fortforo Gazihs i sina anfall, och ett förfarligt slagtande börjads då kolonnen upphunnit bergpasset Kurd Kabul, der den på alla sidor anfölls. De 44 damer, som åtföljde trupperne, lemnades nu, på Akbar Chans begäran, hvilken erböd sig att toga dem i sitt skydd, i hans händer sisom gislan, och deras män följde dem ifångenskapen. De olycklige Sepoys, förtröfiliga soldater under Ostindieovs orärpande bimmel, blefvo af kölden nästan förstenade och beröfvade ell besinnirg; snart sagdt utan motstånd föllo de för G.zihs hugg, och endast några få tappra böllo ut med soldaterna af det 44 Europeiska infonteriregementet ärda till pesset DechugDulluk. Här kem det till nya underhandliogar, i följd af hvilka general Elphinstone öfverlemnades såsom gislan i Akbar Chans händer. Befälst tillföl: nu brigadegereralen Arquetil, till hyilken E!phinstone skickade en lapp, skrifven med blyerts, med uppmening stt ännu under natten bryta upp. emedan förräderi vore å färde. Kolonnen bröt upp, men fann passet barrikaderadt; detta oaktadt lyckades det att forcera passet och uppnå Dechug Dulluk. Der försvarade sig Engelsmännen en stund emot de från alla hill påträngande fienderne till dess general Anquetil stupade. Hans död blef signalen till allmän upplösning. På krigstukt var icke mer att tänta. OÖfverlefvorna af det 44:e regemente! missbandiade sina cfficerere, ryckte de få ryttare, som ännu voro gvar af 5:e kavalleriregementet, från hästarne, svingade sig upp på dem och sprängde i gallopp derifrån. Nu ver allt förloradt. Några och tjuga beridna officerare, hvilka höllo sig tillsamman, kunro om morgonen fram till Grundemack, hatfrvägs emeilean Dscbug-Dulluk och Dschelalabad. Nu förmådde de flesta af dem ej längre fortsätta kosan kl. 40-på förmiddagen funnos blott 6 qvar, hvilke uppnådde det. 46 engelska mil lärgre bort be elägna Fatsi-Abad. KI. 44 voro endast doktor Brydon och löjtnant Sicer ännu tillsammans — de andra hade antingen fallit för fiendens kulor, eller dukat under för strapaserne. Ännu någon tid köllo dessa båda tillsammen. men löjtnantens häst stupade sf kraft lösbet, och ban sjelf sökte förgäfves gömma sig fö: sina förföljare. Dr Brydon ensam ankom till Dschellalabad, den 43, vid middagstiden. Berättelserne från nyssnämnde ställe innehålla en sorglig målning af detta, till hälften förfallna fäste, från hvars vallar officerare, ifrån tidigt på morgonen till sent på qvälJen, speja efter ruinerna af den olyckliga armeen i Kabul. Straxt efter doktor Brydons ankomst upp: tände de, 3:e nätter å rad, eldar på murarna af deras eländiga fästning, för att tjena flyktingarne til fyrbåk, men ingen kom. Äfvenledes utskickades kavalleripatruller ända till 3 mil från fästningen, åt följde af trumpetare, hvilka uppstämde Storbritanniens gamla krigssånger, tusenfaidigt återgifna af eko emellan bergen — förgäfves, tonerna lockade ingen. Genom flera bref från fångarna har man seder mera erbållit underrättelse om deras och deras olycks kamraters öde. I ett bref från major Pottinger a! den 23 Jonuari berättas, bland annat, att han be fann sig i fästningen Badihabad, i distriktet Luch man, jemte generalerna Elphinstone och Shelton, 8 subalternofficerare och 7 fruar. Bland de i Kabui qvarlemneade sårade och sjuke befinna sig äfvenie des 7 officerare.