ger kan, och derföre skola de troligtvis snart no dragas — in! Det första är sant, men jag känner ej medlet, at hafva kavalleri, som kostar intet, och tilldess tord den sednare åtgärden uppskjutas, så vidt erfarenhe tens gifna regler bestämma de respektiva vapnen förhållande till hvarandra, och Sverge, som em län af Europeiska statsförbundet, skall och måste håll en arme — — — Vid Kronprinsens husar-regemanta, som jag hän delsevis känner och derföre kan med visshet tal om, skall, enligt Götheborgs-ref:s sägen, finnas hun drade munderingar, hvartill hvarken äro karlar el ler hästar? Det är, efter mitt tycke, enfaldigt att låta inbilla sig dylika sagor, och löjligt att löpa — ut med dem emedan ett så blindt slöseri lika litet kan ligga til grund för ett regementes kostaadsberäkning, sor en dertill motsatt löjlighet vore tänkbar, att 10( karlar och hästar skulle hållas för besparings skull till hvilka inga munderingar och utredning skull vara att tillgå? Andra och ändamilsenligare beräk. ningar hafva väl vägledt stipulationerna vid detta regementes organisation, hvilket lätteligen och : korthet kan ådagaläggas. Kronpprinsens husar-rege mente räknar 600 man och 500 hästar, hvilka, fördelda uti 6 sgqradroner, gör 100 man och 83 å 84 hästar, på zqvadron. Sexton å sjutton hästar felas sålunda på hvarje sqvadron, för att folket skall kunna vsra fullt beridet, eller regemoantet på fuli krigsfot. Regementets förläggning medgifver likväl. att anskaffningen och underhållet af omnämnde 17 hästar kan besparas under fredstid, emedan den dagliga tjenstgöringen upptager, med inberäknad sjuk procent m. m., så mycket oberidet manskap, som behöfves att jemna den ifrågavarande olika nummerstyrkan. Denna crganisation är riktig, ty den medger tjensibarhetens vidmakthållande i fredstid, med jakttegen och efter organisationens vilkor lämpad besparing för Siaten. Att nu dessa 100 man och 83 hästar vid hvarje sqvadron böra alla vara beklädda och utredda, är klart för hvar och en, såvida ej en del af dem skall vara nakna, medan den andra vore uti persedlarne. Alvenledes faller det af sig sjelf, att 100 man ej kunna sättas på 33 hästar, hvarföre, när krig inträffar och hela styrkan skall — ut, de 17 vakanta hästarne vid hvarje sqvadron få anskaffas, hvilket äfven i början af en krigstid ganska lätt låter verkställa sig, utan att likväl berörde häst-antal, utgörande !,:de! af det hela, kan, som varande alldeles oridna och odresserade, verka alltför menligt på sqvadronernas tjenstbarbet. Men nu är det icke nog med blotta inköpet af hästarne, utan till dem skall äfven en utredning anskaffas, bestående af sadlar m. m., hvilka, såsom mindre ingående i allmänna behofven, ej utan svårigheter och vådlig tidsutdrägt kunna i behofvets stund erbåilas. Det är således öfverensstämmande, i alla afseenden, med en klok huchållning. att, genom bestående förslag, ordnade i öfverensstämme!se med inträffande bebof, afböja det slarf och de pr:j-risr, som äro oskiljaktige från hvarje förlägenket; hvarföre äfven, vid Kronprinsens husarregemente, 17 stycken sade!munderingar finnas, vid hvarje sqvadron, i för!ag, för de 47 hästar, som vid krigstilifålie skola inköpas. Som förlags-kostnaden för sagde persedel är högst obetydlig och omvårdnads-kostnaden ingen, så är anordningen väl uttänkt och hushållningen, i sin kelhet, väl iakttagen, ock det är dessa sadelmunderingars antal, hvilka på heia regementet utgöra 100 stycken, som Götheborgsref. huggit till med, såsom ett bevis på misshushållning, och, för att gifva sin berättelse mera dager förökat helt ogeneradt med 4100 karlmunderingar, som jag tillstår vara, i så måtto, väl påhittadt, att det är den största oegentlighet, som i detta afseende kunnat sägas; men som denna förtjenst ligger utom den förhandlade ssken, så undrar jag, om ej Gö theborgs-referenten, utan förlust af sin reputation som upplysare, i kavalleriets tillstånd, kunnat hafva sin egen anförda hänvisning på den försigtige skräddarens omtänksambhet till närmaste efterföljd med sitt manuskript i denna fråga? Grånlåten skall, enligt Gäötheborgs-referentens sägen, vid alla våra kavalleri-rexementen, men isyn nerhet vid Lifgardet till häst och Kronprinsens hussarregemente, afses mer än nyttan. Upplysningsvis får jag nämna, att alla kavalleri-regementen äro, i det närmaste, hos oss lika beklädda, och om de tvänne sistnämnde regementens uniform sticker mera uti ögonen, så härflyter det dels från den skilnad, uti anskaffningssättet af rudimaterier till uniformer och medlen till deras förfäårdigande, som måste äga rum vid indelta och värfvade regementen, som att desse begge regementen ligga i ständig. tjenatgöring och sålunda mera för ögonen än de andra; att nyttan vid dessa tvänne regementen ej sättes efter granlåten, kan under vanliga förhållanden endast ådagaläggas genom måttet af tjenstefärdighet, hvilken vid dem, i följd af deras långvarigare öfningstider, står framför deras i sådant afseende mindre väl lottade vepenbröders. Att de alltid uppfyllt sina pligter när tillfälle erbjudifs, visar bland annat Kronprinsens hussar-regementes Carolinska vapenbragd under sista kriget i Holstein, och den förut omnämde och i Götheborg utförda exercisen för egen och ett stort rikes thronföljare, hvaraf äfven synes, trots Götheborgs-referentens skribblerier, att dugligheten under fred ej borttappats, då den för krig får tills vidare gälla efter förra räkningen. Hved åtskilligt om be fordringar, m. m. i samma artikel blifvit ssgdt, höter ej till den delen af frågan som jag kan besvara, och lemnas följaktligen af mig å sido. Kavalleri-officer. TAC ICIISAT TW don IAN Amnril