Såsom ett vackert bevis på värma och nit för nyk terhetssaken, anser redaktionen för ett nöje att få nämna, att sedan vi för icke länge sedan infört et par smärre artiklar, angående detta ämne, i Afton bladet, har red. inom några veckor hedrats med nå. got öfver tjugo insända skrifter i samma ämne, nå. gra af betydlig längd. Det är är icke heller nu första gången, som sådant inträffat, utan tvertom ha det nästan alltid varit en glädjande erfarenhet, at hvarje i bladet införd nykterhetsskrift genast väckt flera författare till verksamhet i samma ämne. Red. har imedlertid jemförelsevis blott sällan meddelat sådana artiklar, och det af tvenne skäl, för hvilka vi anse oss skyldige att redogöra. Det ena är nämligen, att då utrymme icke finnes på långt när för alla, ja icke ens hälftea deraf, så bafve vi hellre, för att ej göra någon orätt, uteslutit allesammans, der de ej innehållit någon ny synpunkt af saken, utan förnämligast endast innefattat ett upprepande i andra ord af samma tankar, som förut varit tagna i betraktande. Det andra är, att ehuru mycket godt nykterhetsföreningarna redan gjort, helst genom sina verkningar på personer utom desamma, genom minskande af det fordna drickeriet såsom sed och genom borttagande af hedern att vara öfverlastad i sällskap, så har, enligt vår tanka, ännu icke mer än ett mera betydande steg tagits för ändamålet, nämligen det, som Aftonbladet rekommenderade redan vid nykterhetsföreningarnas första stiftelse, ehuru man behöfde tio år, innan det blef föremål för en serskild förening; nämligen aptitsupens bortskaffande såsom plägsed vid måltiderna. Men äfven detta sjunker nu tillbaka, i brist på ett förståndigt och ändamålsenligt sätt att gå tillväga i och för dess utbredande, likasom öfverhufvud nykterhetssaken väl kan befordras partielt ganska verksamt af enskilde, förtjente nitälskare derför — en Wieselgren, Fröst, Fhomander, m. fl., men öfverhufvud aldrig kan komma betydligt öfver sin närvarande punkt eller allmänt gripa omkring sig, så långe man icke vill