Såsom ett vackert bevis på värma och nit för nyk
terhetssaken, anser redaktionen för ett nöje att få
nämna, att sedan vi för icke länge sedan infört et
par smärre artiklar, angående detta ämne, i Afton
bladet, har red. inom några veckor hedrats med nå.
got öfver tjugo insända skrifter i samma ämne, nå.
gra af betydlig längd. Det är är icke heller nu för-
sta gången, som sådant inträffat, utan tvertom ha
det nästan alltid varit en glädjande erfarenhet, at
hvarje i bladet införd nykterhetsskrift genast väckt
flera författare till verksamhet i samma ämne. Red.
har imedlertid jemförelsevis blott sällan meddelat
sådana artiklar, och det af tvenne skäl, för hvilka
vi anse oss skyldige att redogöra. Det ena är näm-
ligen, att då utrymme icke finnes på långt när för alla,
ja icke ens hälftea deraf, så bafve vi hellre, för att
ej göra någon orätt, uteslutit allesammans, der de
ej innehållit någon ny synpunkt af saken, utan för-
nämligast endast innefattat ett upprepande i andra
ord af samma tankar, som förut varit tagna i be-
traktande. Det andra är, att ehuru mycket godt
nykterhetsföreningarna redan gjort, helst genom sina
verkningar på personer utom desamma, genom min-
skande af det fordna drickeriet såsom sed och ge-
nom borttagande af hedern att vara öfverlastad i
sällskap, så har, enligt vår tanka, ännu icke mer än
ett mera betydande steg tagits för ändamålet, näm-
ligen det, som Aftonbladet rekommenderade redan
vid nykterhetsföreningarnas första stiftelse, ehuru
man behöfde tio år, innan det blef föremål för en
serskild förening; nämligen aptitsupens bortskaf-
fande såsom plägsed vid måltiderna. Men äfven detta
sjunker nu tillbaka, i brist på ett förståndigt och
ändamålsenligt sätt att gå tillväga i och för dess ut-
bredande, likasom öfverhufvud nykterhetssaken väl
kan befordras partielt ganska verksamt af enskilde,
förtjente nitälskare derför — en Wieselgren, Fröst,
Fhomander, m. fl., men öfverhufvud aldrig kan kom-
ma betydligt öfver sin närvarande punkt eller all-
mänt gripa omkring sig, så långe man icke vill