hade Kongl. Maj:t den 13 samma månad anbefallt,
att förskottet borde utbetalas ar Stats-kontoret un-
der händer hefvande medet 2), emot förutnämnde
ersättning af nästa årets byggnads-anslag. Efter att
Stats-kontoret äfven upplyst huru förbållandet under
längre tid varit med Hästgardets kasern-underhåll
(en redovisning, som vi här förbigå, såsom egentli-
gen icke tillhörande detta mål, men som visar, et:
detta regemente äfven i så fall varit gynnadt på det
allmänvas bekostnad, emot öfriga garnisonen, att
inga bidrag, på sätt för de andra Gardes-regemen-
terna skett, blifvit genom innehållning af ingvarte-
rings-ersättningen åstadkomna), förklarade Regerin
gen åter, i enlighet med föredraganden och Stats
rådets tillstyrkan, att kostnaderBa för underhållan-
det af kasernbyggnaderna för Lifgardet till häst bor-
de, jemväl dädanefter tills vidare af anslaget för de
publika husens i hufvudstaden underhållande bestri-
das. Den 43 Juli 14836 hade i öfverensstämmel:e
härmed, och äfven på rådgifvarnes tillstyrkan, Kongl.
Maj:t förordnat, att åtskillige reparationer vid sam-
ma kasern, beräknade till en kostnad af 2887 Rår
46 sk., finge samma år verkställas, så framt sådant
genom Öfverintendents-embetets försorg kunde åstad-
kommas, utan att kostnaden för arbetets utföran-
de, hvartill årets byggnadsanslag icke lemnade någon
tillgång, behöfde liqvideras förr, än i början af näst-
påföljde året, då kostnaden skulle af det årets an-
slag utgå 3). Slutligen då den 44 Maj 1839 inför
den tillförordnade Regeringen anmäldes det af Öfver-
intendents - embetet upprättade general-förslag öfver
årets reparationer å Kronans hus och byggnader i
hufvudstaden, hvarvid äfven blifvit beräknad en re-
paration å Lifgardets till häst kasern, fann Rege-
ringen, till följd al Kongl. Maj:ts förordnande d. 42
December 1827, sig föranlåten att, enär ingen ser-
skild tillgång för kasernens underhållande förefun-
nes, för den ifrågavarande reparationen å densam-
ma disponera på enahanda sätt som dittills skett.
och biföll Öfverintendents-embe:ets förslag.
Då Rikets Ständers genom deras äberopade skrf-
velse hos Kongi. Maj:t gjorda anhällan, att anslage:
för de publika byggnaderna i hufvudstaden icke måtte
användas till kaserners nybyggnad eller underhåll,
haft afseende å dispositionen af de till vissa ända-
mål anordnade statsmedel, samt följaktligen, vid
jemförelse af 57, 64 och 65 SS Regeringsformen,
bordt tjena till efterrättelse, men samma anhål-
lan (?) 4) icke blifvit iakttagen vid meddelande af
ofvan omförmälda beslut, anmärktes detta mot grund-
lagarna stridiga förbållande i afseende ä de Stats-
råds-iedamöter, som biträdt de fattade besluten, och
hvilka äro: år 1835, Hrr Poppius och von Schul-
zenheim; år 1836, Grefvarne Rosenblad och Löwen-
hjelm, jemte Fri. von Schulzenheim, samt år 1839
Friherrarne Stjerneld och Åkerbjelm samt Hr Ihre;
äfvensom vid alla dessa tillfällen, i egenskep af fö-
redragande, t. f. Statssekreteraren, Kansli-rådet Ulf-
sparre.
Dessa tilltalade meddelade, i anledning deraf, den
förklaring:
Att kasernbyggnaden för Lifgardet till häst börja-
des redan före 1809 under inseende af tillförordna-
de kommitterade, och kostnaderna dervid bestriddes
af serskildt anvista statsmedel. Då sedermera vid
4810 års statsreglering ett årligt anslag af 15,000
Riksdaler till Hofstall och kasernbyggnader på Stat
uppfördes till disposition af en serskild Direktion,
fortsattes tillsynen å kasernbyggnaden af samma Di
rektion till år 18147. Genom Kongl. Brefvet af den
46 April samma år blef ifrågavarande kasernbygg-
nad, i likhet med öfriga publika husen i bufvud-
staden, ställd först under Slottsbyggnads-direktionens,
och, efter dess upplösning, enligt Kongl. Brefvet af
den 45 December 1818, från och med 4819 under
Öfverintendents-embetets tillsyn och vård. Kasern-
byggnaden för Lifgardet till häst har således, allt
ifrån dess fullbordan, varit räknad bland Kronans
publika hus i hufvudstaden, och Öfverintendents-
2)4f under händer hafvande medel! Något hvar
torde hafva hört detta generella uttryck, utan att
kunna göra sig riktig reda för dess betydelse. Det
är den formel, hvarmed systemet brukat besvärja
bristen på en viss Hufvudtitel. När Stats-konto-
ret rådlöst invändt, att den eller den fonden icke
lemnade någon tillgång, har man blott behöft be
falla det betala af under händer hafvande me-
del, och stormen har vikit. Hur skulle det el-
jest gått, när Grundlagen föreskrifver, at! alla dis-
positioner äfven af besparingarne måste inskrän-
kas inom viss Hufvudtitel, men sjelfva extra ut-
giftsfonden,jisom eljest varit en tröst i nöden, icke
lemnat tillgång? Så länge denna formel begag-
nas, kan systemet aldrig komma i förlägenhet för
penningar, och Grundlagens föreskrifter aldrig blif-
va tryckande för godtycket. Red. anm.
3) Åter en anticipation å kommande årens anslag,
som aldrig kan anses annorlunda än såsom skuld-
sättning, och således, der den sker utan Rikets
Ständers samtycke, är lagstridig. Detta sätt at!
anticipera på statsanslagen hade redan förut ut-
gjort föremål för Rikets Ständers anmärkning,
men som de medgörlige KonstitutionsUtskotten
vid förra Riksdagar icke beifrat missbruken, till-
höra dessa kategorier af sådana grundlagsvidrig-
heter, hvilka f. d. rådgifvarne ursäkta dermed: ati
de aldrig förut blifvit åtalade. Red. anm.
4) Härvid bör anmärkas, huru det antagna skrifsät-
tet, att Rikets Ständers vunderd. anhållan hos Ko-
nungen icke kan på något sätt ändra eller min-
ska kraften af deras i Grundlagen tillförsäkrade
rätt, att angående statsmedlen förordna.
Red, avm.
SEE ADSENSE FISEN SN TESEN EA
——.z— 2! 0 Sssssesssoeessssssmmm——— s——
som sedan flera år hängde nästan bortglömd
ett aflägset rum? Och hvarföre just nu med af
sigt bringa den framför hans ögon?
Tludar dat han ännu aftarginnada datta unn