Hvarken på theatrarne, eller på värdsbusen, ej heller i templen under det handel drifves på tempelgårdarne, ser man fruntimmer; men på gatorna möter man dem ganska ofta. Qvinnorna af den sämre klassen gå till fots; men den, som är aldrig så litet välmående och ansedd, åker 1 karioler; furstarnes fruar och döttrar låta deremot bära sig i bängbårar. Både gifta och ogifta fruntimmer visa sig på gatorna obeslojade och med håret klädt på det enklaste sätt; endest prydt med vacera aruficiella blommor. Till och med den trasigaste smuisigaste gamla kokerska, har ofelbart, om bon blow sticker huafvudet utom dörren, för att köpa litet peppar och lök, en röd blomma i sitt gråa hår. . Fruntimmernas klädedrägt utmärker sig genom ljusa färger, och består, bos Mandschurinnorna, hufvudsakligast af en lång öfverrock ) med -ofaniligt. vida ärmar. Derdna rock skyler helt och bållet deras vext, men Coineserne betymra sig föga derom, emedan de sätta fruntimmernas: välvexthet i smala skuldror och platt bröst, bvarföre qvinnorna, också snöra bröstet med en bred gördel som intager; platsen af våra Euror peiska snörlif. De egentlga Chinesiskornas klädedrägt : består af röda eller gröna strumpor, stickade med mångfärgadt silke af broderade jackor och en likaledes rikt broderad öfverrock. anu mera skilja sig Chinesiskorna från Mandschurinnorna genom sina fötter; de sednare förderfva icke fötrerna genom stark åtstöring. och nyttja tofflor liksom karlarne; endast deras strumpor göras af ljusfargadt tyg med fotsulor, som icke äro mindre än 4 tum tjocka, Chinesiskorna deremot linda ända !rån femte året sina fötter imed breda band, så att tårna böj:s inåt. Naglarna intränga derigenom, i köttet, och förorsaka nästan alltid, sårnader, så att de olyckliga qvinnorna hela sin: lifstid lida genom denna barbariska sed; ingen enda af dem kan stå på bela foten, utan de gå blott: på hälarna; deras gång är derföre ganska ful och de vackla alltid från ena sidan till den andra. Då eit rikt Chinesiskt eller Mandschuriskt fruntimmer begifver sig ut, sker det alltid med temlig ståt. Framför trafsar en ryttare; efter honom kommer en kusk, som håller en mulåsna vid tygeln, spänd framför ett tvåbjuligt åkdon; tak och sidor på åkdones äro beklädda med grönt eller blått kläde, hvari på hvarje sida äro insydda stycken af svart sammet och glas; till höger och venster om vagnen gå 2 personer, som hålla i den med händerna, för att bindra den att falla omkull der som är ojemnot; bakom vsagnen kommer åter en ryttare. Man stiger i: och ur ekipaget framtill, hvarföre också kusken, bvarje gång detta skall ske, spänner muiåsnan ifrån, de vid sidorna gående personerne föra kariolen tätt intill trappan, sätta skalmarna ned på trappstegen, och vända så straxt ryggen emot ekipaget, emedan den Chinesiska etiketten icke tillåter en tjenare, att se sin husbondefru i ansigtet. Fruns tjensteflicka, som, vanligen sitter iramtil!, stiger nu ur, framsatter en pall åt frun, och bjelper henne ned. Vid bortresan tillgår: på samma sätt; d, Vv. s. först sätta frun och jungfrun sig upp, hvarefter kusken späsner mulåsnani för. och tåget anträdes i förut beskrifven ordning. Då hertrarne åka u:, består deras prekt i en stor mängd ryttare, bvilka åtfölja kariolern:; deras antal stiger ofta till 20 och derutöfver, Men af hvad slags folk består väl denna eskort? Två eller tre af dem äro teroligen snygat klädda, men de andra wasiga och rida på magra, lama wuläsnör, men högmode: tillåter aldrig Chineserne att. då de åka ut, inskräcka antalet af sin betjening, fastän underhället ef denna lättjefulla skera kostar dem dryga summor. Rörelsen på gatorna i Peking börjar med daggry ningen, d. v. s. om sommarn kl. 4 och om vintern kl... 6. Dem man först ser i rörelse äro embetsmännen, som gå med:akter och handlingar till palatsei; sedan komma minuthandiarne med matvaror. Larmet och rörelsen tilltager småningom; och omkring kl. 7 på morgonen äro alla gator betäckta med en tallös menniskomassa.. Kl. 9 å 40 om aftonen går man tili sängs. Vid denna tid råder redan fullkom lig stillhet på de öde gatorna, och blott här och der. ser mean ännu ett svagt skimmer från papperslycktorna, hyiika äro fästade på låga pelare. Chineserne äro, som bekant är, de räddaste mernniskor i verldems och hvarken anfalia de någon eller försvara de sig med vapen, så länge någon möjlighet finnes att komma undan. Msn det händer understundom, att äfven dessa fårnaturer råka i en rasande sinnesstämning, och då åro de i stånd till allting. Sålunda voro vi, de första dagarne efter vår ankomst till Pekiag, vittnen till ett gatu-uppträde. Tvenne Chineser, af lägre folkklassen, som för nåocn : orsak blifvit förbittrade på en tredje, råkade i ett obeskrifligt raseri, och började att hamra på den lycklige med tjocka pryglar. Den stackars karlen, som fått några starka slag i hufvudet, föll sanslös till marken, men, hans förbittrade fiender fortforo icke dess mindre. att prygla honom. I ett ögonblick samlades en stor folkmassa kring slagskämparne, och sökte att genom rop och skrik göra slut på pryg lingen; men ingen enda sökte att med våld afnåila dem ifrån att slå den sanslöse. Efter ett par minuter ankomrmo polisbetjenter till stället, men äfven desse vågade. sig icke på slagskämparne, utan väntade till dess de sjelfmant upphörde med sina slag. Då först vågade de blanda sig i saken, grepo de båda fredstörarng, utan att dessa gjorde ringaste motständ, bundo deras bänder, och förde dem inför rätta. SANDELSUNDERRÄTTELSE: