sin, får man se ett af dem anfalla det andras utgi vare, åtminstone på ett för karakteren nedsättand manåer, ehuru de personer, som redigera dessa, vi icke kunna antsgas vara bättre menniskor, än d liberala bladens ledare. Måtte sålunda en tyst för ening uppstå mellan alla liberala, likasom en dyli redan tyckes äga rum mellan alla konservativa. Vidare tror Phcenix, att den liberala pressen in om provinserna, om den uppnådde en högre stånd punkt, skulle kunna fylla de luckor, hvilka kund uppstå i de frisinnades läger, i händelse den libe rala pressen i hufvudstaden skulle öfvergå eller rå ka i misskredit. — Att detta fall kan komma at inträffa, tro vi ej; luckorna skulle nog fyllas på or och ställe, så fort de uppstode. Mensklighetens sal hvilar ej blott, som Pbcenix också anmärker, på d sakförare, som nu finnas; vi skulle nästan tro, at den hvilar mera på de, som varda kommande, ty e: lugn och reformerande anda gör sig allt mer oci mer gällande hos det uppväxande slägtet. För öfrigt betvifla vi, buru påkostande det är at uttala det, att landsorts-pressen kan uppnå den in tellektue!la ståndpunkt, Phenix förelägger den. Mec det centralisations-system, som för närvarande råder hvarunder kommunerne få snart sagdt ingenting af göra, utan allt skall resolveras i hufvudstaden, hvar under Landshöfdinge-embetena mera äro verkställare af erhållna befallningar än ordnare, blifva ma terialierne till diskussioner om provins-angelägenheterna ganska magra. Derjemte kan intet landsorts. blad, det må utvidga sig aldrig så mycket, göra de större tidniogarne i hufvudstaden umbärlige för den läsande allmänheten; och då dessa tidningar mes lika rätt reproducera från provinsbladen, som desse från dem, får allmänheten på dennå väg äfven läsa de vigtigare uppsatserna i länsbladen, och kan sålunda lättare undvara dem. Att förhållandet dock i detia fall blir bättre, i den mån en tidnings utgifningsort är mera aflägsen från hufvudstaden, faller af sig sjelft, enär det då fordras längre tid innan provinspyheterna komma åter på omvägen. — Det! är af dessa skäl vi tro. att landsorts-pressen icke kan himna den grad af fullkomlighet, Pbenix före speglar, men väl både kan och kommer att gå vidare framåt; att den synnerligen bör, åsigterna må vara hvilka som helst, iakttaga moderation i uttryck och konsequens i framställningssätt, och slutligen icke uppoffra hvarken det ena eller andra af dessa vilkor. för nöjet att få vara qvick eller bitande. hvarpå ty värr nu icke saknas exempel.s