tillstå för sig sjelf, att Mahomedanen dermed gi vit honom en lärdom, som kom honom att rod na. Han följde den kedja af ider, som utgic! från denna tanka, och hans själ vände sig til den evige. Då uppstod hos honom den önskan att ännu en gång kasta en blick i bibeln; han bad sjukvaktaren om en sådan och erhöll a honom ett vackert inbundet Nytt Testamente, som en Tysk, hvilken dödt under hans vird, ef. terlemnat. Oskar slog upp boken med matta händer hans ögon föllo på det första hvita bladet. Nå sra få ord voro skrifna derpå, och den prydlig: nandstilen låt förmoda, att de härflutit från et! runtimmer. Han läste följande: Du är, hvardagslif, alltför litet för en odödnligs tröstlöshet. På detta, åf iusenårigt stofi bildade klot, under dessa jordiska åskmoln, i sdenna drömmens jämmerklagan är deten skam, satt sucken endast dör med bröstet och ice sförr och tåren endast tillika med ögat. Han hade läst nog. Han sjönk tillbaka i tyst eftersinnande, och en ny verld utvecklade sig ör hans själ. Först dagen derpå begärde har terfå boken; från denna tid läste han ofta och mycket deri, men huru mycket än den gudomige mästarens läror förtjuste honom, så känJe han likväl en viss motvilja för undersagorna deri: Oskar hade under dessa sysselsättningar så vila tillfrisknat, att han kunde lemna hospitalet och, ännu för svag till tjenstgöring, flyttade han vå sin läkares råd, till ett fredligt landthus i der vå timmars väg från Algier belägna trakten vic Birmandratis. Huset låg i en romantisk dal, på