tillstå för sig sjelf, att Mahomedanen dermed gi
vit honom en lärdom, som kom honom att rod
na. Han följde den kedja af ider, som utgic!
från denna tanka, och hans själ vände sig til
den evige. Då uppstod hos honom den önskan
att ännu en gång kasta en blick i bibeln; han
bad sjukvaktaren om en sådan och erhöll a
honom ett vackert inbundet Nytt Testamente,
som en Tysk, hvilken dödt under hans vird, ef.
terlemnat.
Oskar slog upp boken med matta händer
hans ögon föllo på det första hvita bladet. Nå
sra få ord voro skrifna derpå, och den prydlig:
nandstilen låt förmoda, att de härflutit från et!
runtimmer. Han läste följande:
Du är, hvardagslif, alltför litet för en odöd-
nligs tröstlöshet. På detta, åf iusenårigt stofi
bildade klot, under dessa jordiska åskmoln, i
sdenna drömmens jämmerklagan är deten skam,
satt sucken endast dör med bröstet och ice
sförr och tåren endast tillika med ögat.
Han hade läst nog. Han sjönk tillbaka i tyst
eftersinnande, och en ny verld utvecklade sig
ör hans själ. Först dagen derpå begärde har
terfå boken; från denna tid läste han ofta och
mycket deri, men huru mycket än den gudom-
ige mästarens läror förtjuste honom, så kän-
Je han likväl en viss motvilja för undersagor-
na deri:
Oskar hade under dessa sysselsättningar så vi-
la tillfrisknat, att han kunde lemna hospitalet
och, ännu för svag till tjenstgöring, flyttade han
vå sin läkares råd, till ett fredligt landthus i der
vå timmars väg från Algier belägna trakten vic
Birmandratis. Huset låg i en romantisk dal, på