sin, får man se ett af dem anfalla det andras utgi
vare, åtminstone på ett för karakteren nedsättand
manåer, ehuru de personer, som redigera dessa, vi
icke kunna antsgas vara bättre menniskor, än d
liberala bladens ledare. Måtte sålunda en tyst för
ening uppstå mellan alla liberala, likasom en dyli
redan tyckes äga rum mellan alla konservativa.
Vidare tror Phcenix, att den liberala pressen in
om provinserna, om den uppnådde en högre stånd
punkt, skulle kunna fylla de luckor, hvilka kund
uppstå i de frisinnades läger, i händelse den libe
rala pressen i hufvudstaden skulle öfvergå eller rå
ka i misskredit. — Att detta fall kan komma at
inträffa, tro vi ej; luckorna skulle nog fyllas på or
och ställe, så fort de uppstode. Mensklighetens sal
hvilar ej blott, som Pbcenix också anmärker, på d
sakförare, som nu finnas; vi skulle nästan tro, at
den hvilar mera på de, som varda kommande, ty e:
lugn och reformerande anda gör sig allt mer oci
mer gällande hos det uppväxande slägtet.
För öfrigt betvifla vi, buru påkostande det är at
uttala det, att landsorts-pressen kan uppnå den in
tellektue!la ståndpunkt, Phenix förelägger den. Mec
det centralisations-system, som för närvarande råder
hvarunder kommunerne få snart sagdt ingenting af
göra, utan allt skall resolveras i hufvudstaden, hvar
under Landshöfdinge-embetena mera äro verkstäl-
lare af erhållna befallningar än ordnare, blifva ma
terialierne till diskussioner om provins-angelägenhe-
terna ganska magra. Derjemte kan intet landsorts.
blad, det må utvidga sig aldrig så mycket, göra de
större tidniogarne i hufvudstaden umbärlige för den
läsande allmänheten; och då dessa tidningar mes
lika rätt reproducera från provinsbladen, som desse
från dem, får allmänheten på dennå väg äfven läsa
de vigtigare uppsatserna i länsbladen, och kan så-
lunda lättare undvara dem. Att förhållandet dock i
detia fall blir bättre, i den mån en tidnings utgif-
ningsort är mera aflägsen från hufvudstaden, faller
af sig sjelft, enär det då fordras längre tid innan
provinspyheterna komma åter på omvägen. — Det!
är af dessa skäl vi tro. att landsorts-pressen icke
kan himna den grad af fullkomlighet, Pbenix före
speglar, men väl både kan och kommer att gå vi-
dare framåt; att den synnerligen bör, åsigterna må
vara hvilka som helst, iakttaga moderation i uttryck
och konsequens i framställningssätt, och slutligen
icke uppoffra hvarken det ena eller andra af dessa
vilkor. för nöjet att få vara qvick eller bitande.
hvarpå ty värr nu icke saknas exempel.s