Justitie-ombudsmannen ansåg således fortfarand
de i rådslaget deltagande Statsråds-ledamöter hafv
emot 65 Regeringsformen tillstyrkt användand
af Rikets medel annorlunda än faststäldt blifvit.
Uti gemensam slutförklaring åberopa Hrr Roser
blad, von Schulzezhbeim och Ulfsparre deras först
förklaring, fästande uppmärksamheten derpå, att bo
ställsjordens uppbjelpande från högsta lägervall ti
brukbart skick äfven var i fråga, och att företag
medfört den allmänna nytta, att rättvisan kund
emellan domsagans invånare skipas, der det enli;
lag bör ske.
Hr Poppius har i sin serskilda slutförklaring upt
repat alla de omständigheter, som redan i svarar
denas första gemensemma förklaring åberopades, oc
anför sedan emot Justitie-ombudsmannen följand:
som vi trott oss ordagrannt böra intaga, såsom e
exempel på cen f. d. rådgifvares sätt, att inför dom
stol besvara, å embeotets vägnar gjorda anmärknir
gar. Hr Poppii ord äro:
Uti sitt slutpåstående bärom utvecklar Justitie
ombudsmannen först sin åsigt om de ändamål, fö
hvilka 9:de Hufvudtitelns anslag kunna tillitas, hvar
efter han vidare upptar till betraktande frågen, hu
ruvida iståndsättande af det omnämnda häradshöt
dingebostället må rätteligen begripas under de före
mål, på hvilka föreskrifterna om användande af 9:d
Hufvudtitelns anslag må tillämpas eller icke? H
Justitie-ombudsmannen ordar ett och annat härom
hvaraf likväl en annan slutsats icke kan med viss
het dragas, om ej den, att Hr Justitie-ombudsmanne
känner sig böjd att anse ifrågavarande mål vara a
beskaffenket, att på en gång röra så väl det allmän
na som det enskilda. -Slutligen syres likväl de
enskilda taga öfverbanden, emedan Hr Justitie-om
budsmannen återtar sin förut gjorda anmärkning
ett Rikets medel blifvit använda annorlanda än stad
gadt blifvit. Hr Justitie-ombudsmannen antager så
ledes till grund för sitt påstående om ansvar å Ko
vungens rådgifvare, hvilkas åtgärder endast kunn
juridiskt behsndilas, efter den för dem stiftade ser
skilda Ansvarighets-lag (Hr P. vill således ej erkän
na att Grunrdlagen äfven säger, att de kunna döma
efter allmän lag, se 106 Regeringsformen) 41:0 at
understödet för det ifrågavarande häradsböfdinge
boställets iståndsättande till byggnader och jordbrul!
är uppsåtligen beviljadt, i strid mot föreskriftern.
om dispositionen af medel på 9:de Hufvudtitein, än
dock dessa föreskrifter, enligt ordalydelsen, likvä
omfatta jordbrukets befrämjande: och 2:0 att bo
ställets iståndsättende angick boställs-innebafvaren:
enskilda nytta, och ej åsyftade allmänt gagn, föl
hvilket sednare ändamål de nuvarande allmänn:
medlen vore att användas; ändock det ligger uppen
bart för en hvar, som skåda vill, att boställs inne
hafvarnes enskilda fördel här ej kunde vara anna
än ett tillfälligt accessorium till ett högre gagn
som dermed stod i förening; el!er skulle väl Hr Ju
stitie-ombudsmannen, hvilken sje!f är en band d
högre väktare i allt hvad som länder till legarne
handhafvande i landet, verkligen vara af den mening
att åtgärder, i sin mån syftande att befordra do
mare-embetets tillbörliga utöfaiag bland en hel me
nighet, icke vore att betrakta annorlunda än att en
skild fördel dervid velat befrämjas? —