Justitie-ombudsmannen ansåg således fortfarand de i rådslaget deltagande Statsråds-ledamöter hafv emot 65 Regeringsformen tillstyrkt användand af Rikets medel annorlunda än faststäldt blifvit. Uti gemensam slutförklaring åberopa Hrr Roser blad, von Schulzezhbeim och Ulfsparre deras först förklaring, fästande uppmärksamheten derpå, att bo ställsjordens uppbjelpande från högsta lägervall ti brukbart skick äfven var i fråga, och att företag medfört den allmänna nytta, att rättvisan kund emellan domsagans invånare skipas, der det enli; lag bör ske. Hr Poppius har i sin serskilda slutförklaring upt repat alla de omständigheter, som redan i svarar denas första gemensemma förklaring åberopades, oc anför sedan emot Justitie-ombudsmannen följand: som vi trott oss ordagrannt böra intaga, såsom e exempel på cen f. d. rådgifvares sätt, att inför dom stol besvara, å embeotets vägnar gjorda anmärknir gar. Hr Poppii ord äro: Uti sitt slutpåstående bärom utvecklar Justitie ombudsmannen först sin åsigt om de ändamål, fö hvilka 9:de Hufvudtitelns anslag kunna tillitas, hvar efter han vidare upptar till betraktande frågen, hu ruvida iståndsättande af det omnämnda häradshöt dingebostället må rätteligen begripas under de före mål, på hvilka föreskrifterna om användande af 9:d Hufvudtitelns anslag må tillämpas eller icke? H Justitie-ombudsmannen ordar ett och annat härom hvaraf likväl en annan slutsats icke kan med viss het dragas, om ej den, att Hr Justitie-ombudsmanne känner sig böjd att anse ifrågavarande mål vara a beskaffenket, att på en gång röra så väl det allmän na som det enskilda. -Slutligen syres likväl de enskilda taga öfverbanden, emedan Hr Justitie-om budsmannen återtar sin förut gjorda anmärkning ett Rikets medel blifvit använda annorlanda än stad gadt blifvit. Hr Justitie-ombudsmannen antager så ledes till grund för sitt påstående om ansvar å Ko vungens rådgifvare, hvilkas åtgärder endast kunn juridiskt behsndilas, efter den för dem stiftade ser skilda Ansvarighets-lag (Hr P. vill således ej erkän na att Grunrdlagen äfven säger, att de kunna döma efter allmän lag, se 106 Regeringsformen) 41:0 at understödet för det ifrågavarande häradsböfdinge boställets iståndsättande till byggnader och jordbrul! är uppsåtligen beviljadt, i strid mot föreskriftern. om dispositionen af medel på 9:de Hufvudtitein, än dock dessa föreskrifter, enligt ordalydelsen, likvä omfatta jordbrukets befrämjande: och 2:0 att bo ställets iståndsättende angick boställs-innebafvaren: enskilda nytta, och ej åsyftade allmänt gagn, föl hvilket sednare ändamål de nuvarande allmänn: medlen vore att användas; ändock det ligger uppen bart för en hvar, som skåda vill, att boställs inne hafvarnes enskilda fördel här ej kunde vara anna än ett tillfälligt accessorium till ett högre gagn som dermed stod i förening; el!er skulle väl Hr Ju stitie-ombudsmannen, hvilken sje!f är en band d högre väktare i allt hvad som länder till legarne handhafvande i landet, verkligen vara af den mening att åtgärder, i sin mån syftande att befordra do mare-embetets tillbörliga utöfaiag bland en hel me nighet, icke vore att betrakta annorlunda än att en skild fördel dervid velat befrämjas? —